Spårvagnsstalkern åker till havet

Igår var jag ute på Aspholmen med Marja. Vi hade varit där och stekt, stötts och blötts i ett par timmar när vi kände att det var nog dags att röra på sig. Vi har båda ljus hud som inte ska vara ute i solen allt för länge och jobb som väntar hemma, så det fick vara nog. När vi långsamt klädde på oss och plockade ihop våra pinnar och pinaler kom någon gående nedför berget bakom oss och passerade. Det tog bara några sekunder innan jag kände igen honom. Det var spårvagnsstalkern! Han stannade 10 meter framför oss ståendes på en sten stod han och såg sig omkring. Man hade kunnat tro att han tittade efter ett ställe att sitta på, men nej. Det blev ganska uppenbart att han tittade på allt annat än utsikten över havet, speciellt när han ställde sig på olika ställen runt kullen och stirrade stint på de unga tjejkroppar som låg utbredda över stenarna. Jävla äckel.