onsdag 16 juli 2008

Ledig dag = sjuk. Helvete. Igen. Igen

Jag kände i och för sig att det var på gång, men ändå. Tillbaka är tjocka halsen och ondet i öronen, precis som i vintras/våras. Det var väl helvete då; bara för att jag har två lediga dagar. Det hjälpte i och för sig inte att jag på vägen hem från jobbet igår träffade på en kompis från jobbet och så blev det öl, öl och öl och mer öl. Dumma tjej, men trevligt var det ju. Jag ångrar ingenting.

Girls just want to have fun

Gothia cup är i stan! Staden kryllar av små fotbollsbarn i knähöjd, de invaderar annars sommarstängda skolor, bollarna studsar, matcher spelas och vänskapsband knyts. Det blir mycket att göra på jobbet när föräldrarna irrar sig dit i jakt på kaffe. Topp! Igår gjorde jag en cappucino till en trevlig asiatisk man som var i stan för Gothia cup där hans son var med och spelade.

- So, how are they doing in the cup? frågade jag.
- Good! They have to win the game tomorrow though, to go on to the semi finals.
- That's great! But the most important thing is to have fun, isn't it?
- That's so correct! That sounds like something a mother would say. Are you a mother? frågade han entusiastiskt.
- No, I just like having fun.

måndag 14 juli 2008

Blankett: Åt helvete med hela skiten? Ja, tack!

Död åt Tengil och alla cykeltjuvar

Efter jobbet skulle jag cykla hem, men det var inte så lätt. Cykeln som jag haft i en sisådär två månader, tagit mig till jobbet i ur och skur och som jag glatt susat fram på så många gånger redan är b o r t a. Om jag hade kunnat cykla hem på mitt avklippta lås så hade allt varit frid och fröjd, för det hängde ledset kvar i gallret jag låst fast den i. Vad är det för jävla tattarfasoner (för att citera Dan. Tack, Dan)?! När jag var liten fick jag lära mig att mitt är mitt och att ta andras saker är jävligt taskigt.

Tack så in i helvete jävla mycket, du som snodde min cykel. Nu måste jag vänta på spårvagnar och sitta bland äckliga människor VARENDA JÄVLA DAG. Idiotjävel.

För att sätta grädde på moset fyller min pappa år idag, en pappa som inte kommer ihåg min egen födelsedag och allt sånt där som får en att komma ihåg allt som suger kring det där samt att min bostad agerar lagerlokal på obestämd tid och mina serier... ja hur fan går det med dom egentligen? Jag är inte en glad kisse nu.

Bleka ben

Man får ju veta vilka brister man har i alla fall. I fredags var jag på väg till Tranquilo men stannade vid en bankautomat för att ta ut pengar. På bästa göteborgska får jag veta vad som är fel på mig:
- MEN SICKA BLEEEKA BEEEEN DU HAAAR!!

eh... tack? Nej. Men vad ska jag göra åt saken? Det är ju inte mitt fel att det bara regnar i den här staden, eller hur?


söndag 13 juli 2008

Topplista - saker jag ångrar att jag hört

Man kan ju inte rå för att man hör saker. Dom finns ju där, hänger i luften och kryper in i örongångarna och fastnar som klibbigt tuggummi i hjärnan för att bosätta sig där tills det börjar mögla sönder huvudet på en. Det finns mycket jag hört, mycket jag skulle vilja vräka bort precis som en hyresvärd vräker bort någon som inte betalar hyran. Här kommer några förslag till saker jag hört som jag ångrar att jag hört:

Nummer 3:
- Vad ska du plugga sen, efter serietecknarskolan? Jag menar, du måste ju bli något riktigt.
Ok, det var inte så farligt, men det är ju på trean, vänta bara.

Nummer 2:
- Du är inte flickvänsmaterial, du är inte knullmaterial, du är bara en riktigt god vän!
Behöver jag ens förklara?

Nummer 1:
(trumvirvel)
- Alltså, du är ju snyggare med smink. Du ser inte så värst ut utan, men med smink ser du ut som vilken fotomodell som helst.
Hur tänkte du då? Tänkte du då? Nej, det här var inte en komplimang, hur man än vrider och vänder på det. Tyvärr.

lördag 12 juli 2008

Provokationer

En av mina vänner är en flitig bloggare och har ganska många besökare till sin blogg. Jag besöker den dagligen och läser allt. Oh så bestört jag blev när hon hade skrivit ett kort inlägg om sin vän som äntligen blivit fri från ett långt och plågsamt soff-förhållande. Vad händer? Många kommenterar men det handlar föga om själva inlägget. Det var mest provokationskommentarer! "Min blogg är snyggare än din", samt den som irriterade mig mest: "Jaha,så du är skithäftig? Hur gick det med den där att bli berömd och rik? Jag har aldrig hört talas om dig, du kanske är berömd på Garbo vis, lite smygberömd? Ha det fint när du väntar på berömmelsens ankomst."

Vad har det här med något att göra? tänkte jag. Så jag skrev min egen kommentar om hur onödigt det var att provocera fram uppmärksamhet. Självklart fick jag respons, jag hade fällt mig själv, bitit om kroken och svalt hela hullingen. Men icke mer. Jag hade bra lust att bråka vidare för mitt höga nöjes skull men kom på att det var ovärt, speciellt efter att ha läst hans egen blogg fylld av versaler, frånvaro av meningsbyggnad, interpunktion och styckeindelning. Fy tusan!

fredag 11 juli 2008

Skiterifan

Jag har vänner, jag är en glad person och det är inte mig det är fel på. Ibland snurrar tankar runt i huvudet som inte alls är sanna. Man lurar sig själv till tråkiga saker, överanalyserar och visst, det kanske finns människor man har sårat, betett sig illa mot eller som bara är arg på en av orsaker jag inte vet om. Men det är inte alla. Jag är expert på att blåsa upp små stickor till stora hus och ibland är det bara att vänta ut det. Eller sätta sig på det.

torsdag 10 juli 2008

Pussrutan

Var på stan med Maie. Vi hittade den här på gatan. Det är stor fördel att gå runt på stan och välja gator som inte befolkas av så många på samma gång(läs: avenyn, t.ex.)

Annars har dagen börjat helt fel och fortsatt så. Jag vaknade och var lite irriterad och trött, fast jag fick ihop en seriesida ändå. Jag trodde det skulle gå över, och hoppades att turdagarna skulle få fortsätta. Men nej. Det slutade istället med kaffeångest (när jag dricker kaffe utan någonstans att sätta energin blir det sabotage) och att jag famlade runt i ett mentalt mörker. Jag hamnade på jobbet, för det är tryggt där. Åt lite grann och nu är kaffeångesten lite borta. Men jag skulle nog helst släpa någon till den där pussrutan ändå...

Ritbordet går vägen

Med envishet och ilska går allt. Det har varit två smått turdagar i sträck här;
jag har hittat en mutter som jag kunde sätta fast bakskärmen på min cykel med så den inte smattrar när jag cyklar i gupp.
Haft ett magic moment på bussen,
hittat en hammare och en spik som är gott substitut för en borr i vissa fall( i alla fall mitt fall),
klippt håret och samtidigt hittat en beständig frisör.
Lite grann fått tillbaka en gammal vän som suttit fast i den djupa relationssoffan,
jag har till och med handlat på Lidl utan att dö inuti lika mycket som vanligt.
Lite trött, det är jag, men det är överkomligt. Jag gick upp 8 imorse och satte igång med att rita på en ny serie.

Nu håller jag väl ändå på att bli för personlig, eh? Imorron är det tillbaka till jobbet, då jädrar.
(bilden hittade jag när jag bildgooglade "turdag")