Oj. Han ringde verkligen. Jag är tydligen jätte-
intressant. Dock så hade jag inte riktigt tid att prata med honom då, vilket var lite skönt, jag hade en riktig anledning att inte prata. Men jag har blivit övertygad till att ge honom en chans, så jag kanske ringer honom imorron(idag) när jag vet att jag har lite tid över.
Ät våfflor, bli tjock!
1 kommentar:
Lustigt det där. Jag hade också en amerikan hängandes efter mig på ett tidigare jobb. Tror han hette typ Darryl eller liknande. En liten smal sak med ngt påbrå som gjorde att han såg solbrun ut året runt. Smala händer hade han också.
Vad är oddsen för att han har gett upp Stockholm och dragit sig till Götet istället?
Världen är liten många gånger, men inte så här liten.
Annars är det kul med amerikanare för att man får öva på engelskan.
Skicka en kommentar