Hoppsan

I söndags var jag ledig och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det jag borde göra är att åka till IKEA och skaffa grejer till att göra ett riktigt ritbord som jag faktiskt kan ARBETA vid. Det är viktigt. Men jag gjorde inte det. Istället tog reptilhjärnan över och den ringde till amerikanen av nån jävla anledning. Han är ju sugen, på riktigt, det vet jag. Jag är inte lika sugen, men gott sällskap ville jag minsann ha. Jag var dessutom ganska aggro efter helgens hårda jobbande och kände att jag behövde lite fun and games.

Vi skulle gå på universeum och se på grodor. Jag tycker om grodor, djur överhuvudtaget, men jag vill se grodorna. Nu blev det inte så, eftersom vi båda var hungriga och hamnade på restaurang och åt lunch i ett par timmar. Vi gick runt på stan, fikade, sprang runt i regnet och sen hittade vi Biljardpalatset där jag slog honom i biljard två gånger och vann öl. Jag kanske inte var så snäll som gav honom hopp om att få ligga med mig, men jag har inte den där regelboken som jag hört talas om, så jag skiteri. Ibland ska man få tänka på sig själv och skita i andra, eh?

Amerikanen lär sig svenska

Så, se på fan om inte amerikanen hörde av sig igår då. Jag hade en utekväll, en som började tidigt med öl i Alingsås, whiskey i Lerum och mer öl i Göteborg. Den skulle sluta tidigt också, eftersom jag skulle börja jobba 8 morgonen därpå. Det gjorde den också, kring 23snåret åkte jag hem. Jag var full som en kastrull och av någon jäkla anledning ska jag alltid på golvet och kräla när jag är plakat, så även denna gång. Och så ringer telefonen, och det är amerikanen på tråden.

Vi pratade lite allmänt om ditten och datten, jag kommer knappt ihåg vad. Men jag kommer ihåg att han sa att han just då skulle vilja sitta med mig och dricka öl och hångla med mig.
- Would you like to do that? frågade han mig
- I don't know.
- What?
- I don't know! (i samma ton som man säger: näää, om man ska ta och dra sig, kanske. kan du gå?)

Jag tror inte att det var svaret han ville ha...

Glad onsdag

Lika trött som tisdagen var, så har onsdagen varit pigg. Visst, jag var trött imorse, men jag låtsades att jag var jättepigg och glad när jag kom till jobbet. Och leendeterapi funkar visst. Just för att kommer man till jobbet med ett leende så ler alla andra och så blir det en uppåtgående spiral av gott humör. Vi fick beviset för det idag. En kund kom fram till disken bara för att säga till min chef att det är så roligt att komma till oss och fika just för att vi alltid är så glada och trevliga. Så ni ser, det finns bra kunder också och till stor del beror det på om man själv är glad eller inte.

Amerikanen ringde för ett par kvällar sedan. Han ringde från Nederländerna bara för att säga hej. Ojdå. Nu är det nog jag som behöver en ABFkurs i "hur man säger nej till snälla människor".
"Fy!"
"Nej!"
"Ner!"
"Gå hem"
Tror jag är nyckelorden.

Amerikanen

Oj. Han ringde verkligen. Jag är tydligen jätte-
intressant. Dock så hade jag inte riktigt tid att prata med honom då, vilket var lite skönt, jag hade en riktig anledning att inte prata. Men jag har blivit övertygad till att ge honom en chans, så jag kanske ringer honom imorron(idag) när jag vet att jag har lite tid över.

Ät våfflor, bli tjock!

När du får oväntat besök

Ok... Amerikanen ringde just för en stund sedan. Det här kom oväntat, jag som var säker på att jag INTE gett ut mitt nummer. Såg framför mig hur han hade snokat reda på mitt nummer på något skumrasksätt. Så, han vill bjuda mig på middag, helst imorron. Men jag sa att det går inte, för jag har fest hos mig. Bara Tjejer, heter det nu. Girlz only! Men han vill verkligen verkligen träffa mig, sa han. Jag varnade honom att jag är typ skitviktig och har alltid jättelite tid över eftersom jag är "Famous and stuff". Han ska ringa mig på måndag, sa han.

Ska man behöva ge folk en chans, eller? det här är lite jobbigt.