Manic Monday

Jag har haft en dålig dag, helt enkelt. Dåligt självförtroende i form av tankar som "nolla som aldrig slutför något på ett bra sätt", "lite sämre" och min favorit: "kverulant" har farit genom huvudet och det har gjort mig till en vresigare människa än vad jag brukar vara. Små små vattendroppar i huvudet som holkat ur, format om, irriterat och fått mig att tvivla på mig själv i varenda avseende. Lyckligtvis har jag träffat människor som visat mig att jag inte är dålig, att jag kanske inte ligger efter så mycket, att dygnet bara har 24 timmar och att vi kan lyfta tunga saker tillsammans.

Någonstans har det ändå varit lite fel. Min känsla för ironi har varit helt körd i botten och ironi - inkommande och utkommande har bara blivit platt fall som en pannkaka och sedan nedslängd i en mixer för att mixas på högsta effekt. Inte så lyckat, med andra ord. Förhoppningsvis kommer den tillbaka efter lite sömn.

På Vagnen hem satte sig en galning bredvid mig, som grädde på toppen. Tack och tack. Han mumlade för sig själv om "tjejer" Jag tror det var något om hur tjejer behandlar honom. Han satte sig först hos en annan tjej, men flyttade över till sätet bredvid mitt. Jag tog upp min telefon och skickade ett sms och ringde ett samtal. Jag såg till att dröja på samtalet tills han gått av, men när han skulle gå av skulle han absolut lägga sin labb-hand på mitt lår och jag utbrast "NEJ!" Vilket ledde till en ganska rolig reaktion hos Sara som jag pratade i telefon med. Jag fick som jag ville i alla fall, Vagnenmannen stapplade av Vagnen utan att ha fått lår och jag kunde förklara mig för stackars Sara som trodde att jag hade dissat hennes förslag.

Det blir sömn nu och imorgon ska det bli en bra dag.