7 konstiga saker om mig

Jag läste just Suntuis blogg och blev utmanad (ännu en gång, måste jag tillägga) att skriva 7 konstiga saker om mig. Sist skrev jag 6 saker
Jag kan inte motstå utmaningen att komma på sju nya saker som är jag. Eftersom det är söndag idag och följdaktligen måndag imorgon så tänker jag skriva en sak per dag nästa vecka. Snajdigt, eller hur?! Så imorgon får ni höra!

Ikväll ska jag berätta om Göteborgs snällaste vagnchaffis. Igår var jag ute på galej, hemmafest med hud och öl och rummel på Avenyn med tillhörande skitburgare. Klockan var sent på kvällen och tidigt på morgonen och jag satte mig på vagnen för färden hem. Det tog cirka två stationer för mig att somna fast jag inte fattade det själv. I mitt huvud satt jag bara och tänkte på saker, men när någon petade på mig och sa att jag var tvungen att gå av vagnen nu för vi var på slutstationen, då kom jag på att nej, jag måste nog ha somnat. Jag sprang av vagnen och ställde mig där på helt okänt territorium(för att fastän det bara var 4 stationer fel så hade jag faktiskt aldrig varit där). Jag fick dra svansen mellan benen och ställa mig vid hållplatsen för att vänta på att vagnen kom tillbaka. Föraren såg otroligt road ut och frågade mig vart jag egentligen skulle kliva av och erbjöd sig att stanna och väcka mig om jag bara satte mig längst fram. Risken att jag skulle somna igen kändes ganska liten, men tackade ändå. När jag kom fram till min hållplats tittade han ialla fall bakåt och vinkade åt mig att det var dags för mig att kliva av nu. Det tyckte jag var snällt gjort av honom.

(Det är inte mannen på bilden som hittade mig sovandes. Det där är Pelle, årets spårvagnsförare i Norrköping)