Gör nåt fult!

Jag tror det är bra för själen att göra något fult nån gång då och då. Bara för skojs skull. Jag öppnade Illustrator utan att veta vart jag var på väg och kladdade på, ungefär som en femåring med nya kritor. Häpp!

Bästa raggningsstället

... är tydligen att jobba på café i ett halvöppet köpcenter.

Jag var i färd med att stänga cafét och jag hörde någon ropa:

- Tyckte du hon var snygg? Hon I CAFÉT, ALLTSÅ!

Självklart var det för att jag skulle höra och titta ditåt, vilket jag gjorde. Tänkte inte mer på det, ah well, en komplimang är aldrig fel.

Fem minuter senare kom samma människor tillbaka och en kille går fram till baren.

- Får jag presentera mig? Han sträckte ut handen och jag såg lite misstänksamt på honom men sträckte fram handen och hälsade på honom. Han presenterade sig som Anders.

- Är du singel?

Och istället för att stamma fram något om att jo, det kanske jag är... eller helt enkelt ljuga och säga att jag har en 35-årig dörrvakt till pojkvän vid namn Slobodan så sa jag istället:

- Det har du faktiskt inte med att göra, samtidigt som jag skrattade till lite. Han önskade mig en trevlig kväll och sa att man måste ju få försöka i alla fall. Jag höll med honom och sa önskade även honom en trevlig kväll.

Poäng för tjommighet? Hell yeah.

Äggstockarnas talan

Men för FAN! Man märker när det är dags att gå till en barnmorska och peta in en ny stav i armen med ämnen som gör en lite jämnare i humöret och en rad andra fördelar när man helt plötsligt börjar tycka att det där med barn är en bra idé.

Håll käft, äggstockar!

Nu till något helt annat: JOTOB! Kolla här bara

Svengelskan

Ibland är man ju bra jävla dum i huvudet. Med "man" menar jag självklart "jag". I Sverige 2009 stavar man bara mail som mejl i min lilla bubbla. Så det är ju himla konstigt att mina @mejl inte kommer fram till en @mail-adress...

(den här bilden hittade jag på Google med sökorden "dum jävla brud")

Jag kanske inte suger ändå

Ibland brukar jag ju skriva att vissa människor inte borde jobba med service och sedan hänföra det till mig för att jag gjort något jag inte borde gjort. Vissa kanske frågar sig varför jag då inte byter jobb om det nu är så hemskt. Men det är ju inte det, de flesta gäster på jobbet är helt underbara och ibland får jag till och med uppenbarelser.

En kvinna beställde en muffin, och först förstod jag inte att den egentligen inte var till henne, utan till hennes dotter i 18årsåldern som stod bredvid och hade inte mycket luft i lungorna, men hon fick fram att hon inte ville ha den i en påse utan bara på en servett. När mamman betalade förstod jag att det var en tröstmuffin att torka dotterns glansiga ögon med när jag såg henne stå och pilla bort smulor och peta in i munnen med gråten i halsen. Jag visste ingenting om varför hon var ledsen, men jag blev rörd och jag frågade henne om hon ville ha grädde till.

- Men det blir svårt att ta med då, sa hon.

- I fix! Lite grädde i en takeawaymugg och en gaffel i. Ta-da!

Och så glad hon blev för den lilla gesten. Det lyste upp min dag och damer och herrar: det är därför jag tycker om mitt jobb.

FÖRLOT!

Oh, nej, jag tror inte att jag är någon slags Messias med min blogg. Helt ärligt så tror jag att folk skiter i om jag inte uppdaterar Hanna Fridén-likt hundra gånger om dagen. Jag tror till och med att folk skiter i om jag slutar skriva över huvud taget, det här är väl en kul grej men inget ni ligger sömnlösa om nätterna över att förlora om det skulle vara så.

Däremot... j a g behöver nog skriva. Och har inget emot om ni läser, jag välkomnar era besök här och ja, jo, jag går nog in på bloggtoppen lite då och då men det viktigaste är nog ändå avskrivandet av dumma incidenter, precis som man skriver av en gammal inventarie. Ledsamt nog har jag haft huvudet i molnen eller i sanden, jag vet inte vilket. Jag har gjort saker, men det är lite luddigt vad jag egentligen har gjort det senaste. Ungefär som att ha sina minnen på en armlängds avstånd. Jag förstår att jag jobbat, gjort serier, varit i London, druckit lite öl då och då och så vidare... men det har ändå varit lite distanserat från mitt eget huvud. So bare with me, people. Dumma saker slutar inte hända och jag kommer alltid behöva skriva om det.

Utmaningen

Jag fick en utmaning från Suntui att öppna sjätte mappen i Mina Bilder och publicera den sjätte bilden i den mappen. Så här är det. Det är ett foto av min och Marjas Bokmässeaffisch. Vi hade min ritrulle, två spritpennor, två öl och lite tråkigt. Så blev det en massa plotterplitter från allt vi tycker bokmässan är. Vips så hade vi roligt :) Vi tycker helt att det ska bli nästa års affisch till bokmässan.

Indier

Indier. Vad är det med dom? Alltid är det DÅLIGA raggningsförsök också. Så, jag hade varit uppe hela natten på flygplatsen och efter många om och men landat på trottaren utanför Nordstan i Göteborg.

- Where you on the plain from London.
- Yeah, I got home from london just now.
- Because I saw you on the plane.
- So?

Ohladidda, vi har varit på samma plan, det måste vara ödet som fört oss tillsammans, ska vi gänga? I don't think so.

Grattis grattis, det var jättebra!

Jag har anmält mig till Folktandvården här där jag bor. Jag har inte kollat tänderna på alldeles för länge, men nu har jag ont i en tand och nu jävlar ska det kollas!

Loathing London

Ja, jag ar i London, och nu undrar bade ni och jag varfor jag ar det. Svaret ar: jag vet inte. Jag skulle traffa manniskor jag kanner och fira erikas fodelsedag, speciellt. Men jag har varit har i en och en halv dag och jag ar TROTT pa allt javelskap. Folk overallt, om dom inte ar sura sa ar dom hogfardiga och trafiken ska vi inte tala om. Husen ar nedgagna och gatorna ar tranga och jag ar kall och trott och jag vet inte vart jag ska sova imorgon natt. Allt ar helt at helvete, jag vill hem och kapa en van, tvinga han eller hon att halla mig som ett barn och lova att livet inte ar sa som det ar har.

Världens sämsta jävla dag

Så ibland ska ju ingenting funka som det ska. Kom inte riktigt upp ur sängen, men ett telefonsamtal fick mig på fötter lite senare än tänkt. Och så började jag tapetsera hallen(jag har äntligen fått styr på det, trots spackel och tapet-äventyret), vilket tog längre tid än jag planerat. Som allt gör, mest som oftast. Men jag ville ha tid att tuscha en serie och träna innan det var dags att jobba. Jag ville också till biblioteket före jobbet och checka in online till flyget imorgon. Vad hann jag? Tapetsering: ja. Inget annat. Biblioteket hade jag hunnit om inte vagnen stod stilla i vad som kändes som hundra miljarder år då en gammal tant ramlade pladask bakåt när hon skulle kliva på vagnen. De hivade upp tanten på vagnen men rörde sig ändå inte ur fläcken. Jag antar att föraren skrev en rapport om det hela. MEN VARFÖR TOG DET SÅ LÅNG TID!? Jag ville bara kliva upp och ställa mig mitt i gången och skrika MEN KÖR DÅ NÅN JÄVLA GÅNG FÖR I HELVETE! Men det gjorde jag inte. Jag trodde jag skulle hinna onlinecheckin på datan på jobbet, men internätet fungerade inte, eftersom internet är stoppat på den datan. Så det gick inte. Jag fräste av mig på lagret och började jobba, och efter ett tag kändes det bättre. Tänkte att jag kan ju gå till biblioteket efter jobbet och sen gå och träna. Allt gick helt åt helvete.

Jag behövde ju självklart passet för att checka in, så det var bara att kasta in handduken på det projektet. Jag gick till gymmet, jag tänkte att det skulle vara skönt att sparka lite på en boxningssäck. Det gick inte det heller, eftersom boxsalen var upptagen av en dansgrupp. Jag sket i alltihop och gick hem, tog ett bad, tuschade serien och undvek livet bäst möjligt. Nu är dagen snart slut, serien är färdigtuschad och jag tittar på scrubs. Imorgon blir bättre. I have faith. Not so much in me, but in you.