Frisörhelvetet

Jag gick till frisören idag. Jag såg fram emot det, för att när man har taskigt hår känns det alltid tio gånger bättre efter klippningen. Förra gången jag var där hade jag en jättetrevlig frisör som jag tyckte om och som jag ville klippa mig hos igen. Idag fick jag en annan frisör som inte var lika trevlig. Bland det första hon sa var att hon bara hade en vecka kvar för att det var tråkigt att jobba där. Det är ok, det är inte fel att säga så. Men hela känslan av att vara där var ju inte den bästa. På mindre än en halvtimme var hon klar(och då var tvätt inkluderad) och jag var grinfärdig när jag gick därifrån. Det var helt uppenbart att hon inte ens ville vara där och att hon inte tyckte om mig. Varför jobba med något som man HATAR?

Det blev inte bättre av att gå till Lidl och handla innan jag kom hem. Personalen där ser alltid ut att vilja gå ut till lagret och köra över sig själva med trucken och jag känner igen de slappa handrörelserna, de döda blickarna och den trötta tonen i rösten alltför väl. Snälla människor! Jobba inte med service om ni inte tycker det är roligt. Ni sparar mina nerver på det sättet.

Lidl. Lite sämre.

Jag tycker inte om Lidl. Jag hyser starkt agg mot Lidl. Men eftersom det ligger närmast min bostad så går jag ändå dit för att göra mina inköp. Något jag funderar på att helt sluta med, trots att det är billigt som stryk och ligger nära bostaden. Varje gång jag går dit dör en bit av min själ och jag grämer mig lite grann varje gång för det. Varför?

- Lidl är fult
- Lidl har äckliga varor som är snarlikt andra varor men lite billigare och lite sämre
- Vissa varor är alltid slut. Mest bananer(som jag mest vill köpa) och nu även mjölk. I alla fall den mjölk jag måste ha om jag inte vill spendera halva dagen omringad av gaser och springa på toaletten många fler gånger om dagen än vad jag redan gör.
- Personalen är självmordsbenägen. Jag vet det här, jag har jobbat där själv. Jobbet kväver en så att man börjar hata alla människor inklusive sig själv. Ögonen är liksom någon helt annanstans och glöm din dröm att dom hälsar på dig samtidigt som dom ser dig i ögonen.
- Människor som kommer hem till dig kommer tro att du varit i något annat land och hamstrat upp konstig mat som dom sedan inte vågar äta.

Det finns säkert fler skäl, men det här var topp fem. Ikväll när jag var där och dom igen inte hade min mjölk så störtade jag ut därifrån och gick en lite längre promenad till Hemköp för att köpa dyrare varor (men dom fanns!) och trängas med en massa folk och köa jättelänge. Kassörskan var minsann ingen Duracellkanin, men hon sa åtminstone Hej och såg mig i ögonen.

Vad gör alla superokända människor hela dagarna?

Vad hände? Jag hade en bra, chill dag, jag har tagit det lugnt och umgåtts med vänner. Så cyklade jag hem och hela världen var plötsligt ond. Till råga på allt var jag tvungen att gå till Lidl, där själen dör lite grann för var gång, frukterna är billiga men bruna, kassörskorna har tomma ögon och kunderna är rabattkåta.

- Va, kostar den 19 kronor? Det stod ju på skylten att den skulle kosta 15. Vem fan bryr sig om 4 spänn när du förmodligen sett fel, varan legat på fel ställe eller så har du helt enkelt fantiserat ihop hela skiten. Jag hatar att handla på Lidl, men det ligger nära och jag orkar inte ta mig ner till Hemköp.

Och varför i hela friden har Thomas Bodström skrivit en bok? Han kan i och för sig skriva vilken skit som helst och han säljer ändå boken, bara för att han är känd och folk köper boken av ren och skär nyfikenhet. Jag kan inte avgöra om boken är bra eller inte, jag har inte läst den. Det här är ju såklart bara mina lösa funderingar när jag åker genom staden och ser Thomas ansikte uppblåst på var och varannan vagn som att han är nästa nobelprisvinnare. Räcker det inte med namnet? Jag vet mycket väl vem Thomas Bodström är, jag är fullt kapabel till att läsa och associera utan att få det uppkört i ansiktet. Om jag behövde bilder till allt så hade jag köpt en pekbok. Jag hoppas att bokförlaget som ger ut boken använder intäkterna till att även ge ut böcker av lite mer okända författare, så länge dom är bra, såklart. Talang ska belönas.