Kollektivstrafikäckel

Ibland är Spårvagnen bland det äckligaste och motbjudande som finns - helt åt helvete!

Satt på vagnen på väg hem från gymmet. Precis bredvid mig sitter en (småtjock)pappa med hans(småtjocka) son bredvid och (småtjocka)mamma står upp med barnvagnen som deras (småtjocka)dotter sitter i. Ungarna skriker snarare än talar, sådär som barn gör. dom är ju naturligt högljudda. Mamman utbrister gällt ungefär varannan sekund att dom ska vara tysta, dom ska sitta ner dom ska ... bla bla bla... varvat med vad som inte ska göra. Pappan är ungefär likadan, men inte riktig tlika mycket. För döva öron, i alla fall ur barnens synpunkt.

Där frågar jag mig själv: om man har sagt en sak ungefär hundra gånger på samma sätt och det inte går in: är det inte dags att säga saker på ett annat sätt?? Om barnen hela tiden får höra att dom gör fel - kan dom bli annat än utåtagerande och jobbiga? Jag säger inte att barnuppfostran är lätt, men behandla barn som folk så blir det nog folk av dom. Typ.

Bakom mig satt en gammal man som viskade för sig själv. Det kändes som att jag satt på en karusell för galningar och jag är inte säker på om jag är en av dom eller bara nån som tittar på. Jag sitter ju där i mina svettiga träningskläder, jag kanske är lika motbjudande jag. Snart öppnar gymmet i Frölunda, vilket innebär en lättnad för mig - lite mindre äcklig spårvagn!

Jävla mobiljävelochdummajävlabrud!!

laktosskit och trötthet och allt vad det är är ingenting upp emot det här! Jag har återigen lyckats med att kuka bort en massa massa nummer i telefonen! Har några stycken kvar, vet inte riktigt hur jag lyckades kuka bort dom heller. Har bytt operatör till parlino och jag sparade alla nummer på telefonen. Trodde jag. Men icke, tydligen! Helt åt jävla helvete!!!

Så om du läser det här och har mitt nummer inlagt i er lilla mobil, kan du skicka mig ett litet sms där du skriver vem du är?? Inte så lätt att hitta alla på hitta.se har jag upptäckt, nämligen. Det är ju en grej med smeknamn och att bara kunna vissa människors förnamn... Det finns 2000 Björn i Sverige.

Suck.

Att inte orka hata

... är också helt åt helvete! Jag har fått lite undringar här och var: "Du har inte bloggat på ett tag, varför??" Jo, så här är det: jag har varit så inihelvetejävla trött, bara! Jobbat på mitt nya jobb, lite för många timmar än vad som är bra för mig(har insett nu att jag nog har något slags stressyndrom och borde försöka ta det lite lugnt ibland) och dessutom kört vidare med serierna - fastnat i förhandlingar om pengar(sånt hatar vi), kalasat förra lördan och blev uppkörd i magen(laktosintolerans är inte "the shit", men väl shit). Efter det råkade jag köpa gräddstuvad spenat som har gjort att jag skitit som en gris hela veckan. Kan inte bara slänga maten, för jag lever på 500 kr i veckan. Inte så jävla hett!

Jag tror att det kan vara att magen är i olag som jag har varit så himla trött - i måndags vaknade jag efter att ha sovit 11 oroliga timmar. Säger oroliga för jag vaknade 4-5 gånger; Lång sömn med skitkvalitét. Och jag sitter här och är trött nu också ska ni veta. Det känns som att gå i seg lera vad jag än gör och det enda jag kan kickstarta kroppen med är ett pass på gymmet(dans/aerobics etc), då känns det ungefär normalt sen. Eller jobba, det brukar också hjälpa lite grann. Då tjänar jag ju i alla fall pengar så jag kan börja leva sen!

Därav. Ska försöka att hata och tycka allt är åt helvete här även när jag är trött.

Det här tyckte jag dock var roligt i veckan:
HarryPotterpuppetpals

Så jävla trött!

Ska man ta hand om sig själv ska man ha jävligt vassa armbågar och helst vara lite känslomässigt handikappad så att man inte förstår vad andra människor försöker säga. Det är inte jag. Därför är det helt åt helvete hur man ibland kan bli behandlad - speciellt när man förhandlar om pengar. Självklart vill jag ha såna, för att, ja vet inte - betala hyra, mat och sånt tokigt! När jag sedan får klappen på huvudet och "ja, du får nog vara glad för det lilla du får och så blir du ju uppmärksammad också" - då lackar jag ur!!

Om man inte vill betala för sig, då ska man fan inte ha heller.

Du är inte snygg, du är inte bra, kan du inte vara lite tystare?

Det är måndag, soligt, so far so good. Leker med Marja, spelar Guitar Hero med henne och Lauri. Skitgött!

Sen.

Åker till gymmet för att träna Poweryoga, förväntar mig ett skönt pass med yoga. Kommer in i salen, det är inte samma instruktör som förra veckan. Ojdå, ja ja, men det behöver inte vara dåligt. Till vänster om mig sitter en kille, en sån där riktig gymhora med mycket muskler som redan har varit igång och yogat ett tag, om man tänker på hur han håller på och bänder och bryter kroppen och sitter där och andas riktigt djupt. Ok, det är skillnad på att andas riktigt djupt och fucking snarka!! Jag störde mig så inihelvete på hur han skulle hålla på sådär och dessutom föra ett jävla liv hela tiden. Det är jobbigt att lyssna på, lika jobbigt som tuggummislafsande och nagelbitande.

"Bara fokusera på er själva och era egna kroppar"
Ja, men hur jävla lätt är det med den där flåsbulten bredvid? Ursäkta, kan du vara lite tyst, raring? Ville jag fråga, men eftersom jag inte ännu blivit fullständigt galen så gör jag ju inte det. Dessutom var instruktören O-bra. Tyckte inte om henne och efteråt var jag inte sådär lite smågalet fridfull och harmonisk som man tydligen ska bli av yoga - tvärtom.

När jag dessutom går till Lidl och råkar ut för en tjurig kassörska(jag försökte le mot henne, men det var nog mest visa tänder, tror jag...) så var det ju klippt. Jag vet att man ibland vill ta livet av sig när man jobbar där(gud vet, jag har jobbat där själv), men det var alldeles fel läge, helt jävla fel att vara otrevlig kassörska just i den stunden. Jag gick hem och fräste att nej, det var inte bra på gymmet. Gick sedan in i duschen där små tankar om att "jamen, det var väl inte så farligt, egentligen" smög in i huvudet, som jag sedan argt avfärdade.

Hur i hela helvete tänker man på fyllan??

Ok. Om jag kan ta och förklara för mig själv hur i hela helvete jag kunde lägga mina sista pengar för veckan på skräpmat och dodis?

kl 14.00 lördag: 112 kr kvar
Gick till systemet och köpte cider: 45 kr.
Satt i Slottsskogen och drack upp min cider. Fick även vin, baileys och öl.
Klarade mig rätt fint hela kvällen, fram tills dess att det var dags att gå hem. Donken! Pommes och muffin: 39 kr
Klev av spårvagnen på väg mot efterfest: Snickers 12 kr
Hemma igen 09.00 söndag morgon. Kollar mitt konto: 14 kr kvar på kontot!!!!!
Inte coolt. Som tur var hade jag bönor, frysta grönsaker, två lökar, morötter och ris hemma. Simsalabim så har jag gjort mat för fyra dagar, men int fan är det nån prinsessmat det där inte.

Såg dessutom över min ekonomiska situation där på morronen. Fan i hela helvete. Det blir mycket bönor ett tag, hörni(ungefär lika mycket som det har varit hittills i år, typ bara det...)!