Engla är en ängel

Engla har hittats. Hon är en ängel nu, finns inte mer vandrandes på jorden. Men hon finns kvar i anden och i minnet av alla som hoppats att en tioårig flicka ska få leka med kompisar, bli kär, resa jorden runt och alla de saker som vi ibland tar för givet. Det finns så mycket man kan göra med sitt liv - så få begränsningar. Att en av begränsningarna ska vara en 42-årig man med en tillvriden hjärna är helt stört, snedpippat, sjukt.

If you're afraid to die, you better not be afraid to live.

Leva fort

På senaste tiden har det varit lite som en lavin det mesta och den här veckan har det ökat på riktigt. Igår levde jag otroligt fort, inte undra på att jag är trött idag.

Upp halv fem-jobbajobbajobba-räserfika med Marja-hem i 10 min-till gymmet och lyfta vikter-direkt till Hemköp och shoppa mat-vagnen till Bennie-Heroeskväll. Hemma halv tolv, i säng halv ett.

FORT!

På vagnen till Bennie satte det sig en tunn liten indier bredvid mig. På något sätt kändes det som att han höll ett öga på mig, för varje gång jag vred lite på huvudet mot dörren så satt han och smygstirrade på mig. Jag suckade djupt inombords och hoppades att han inte skulle försöka prata med mig. Det påminde mig om den gången jag bodde i London och var på isrinken med några vänner. Jag var trött, så jag satte mig på en bänk och en indier satte sig bredvid mig. Samma sak där, bara att han började prata med mig.

- So, Do you come here often?
- What?
- What I mean is, how long have you been skating?

och på stapplande engelska med indisk accent fortsatte det tills jag ströp allt hopp han hade om att vi skulle åka hand i hand med att säga att "Nej, nu är jag inte trött längre. Härrå!" Men igår slapp jag vara bödel, jag hoppade av vagnen och undkom med blotta förskräckelsen.

Are you trying to get me fat?

Jo, det var en kund som frågade det idag. Han ville ha en latte tror jag det var och jag merförsäljde som vanligt. Och han sa det ganska skämtsamt, men samtidigt var jag lite svag i huvudet så jag förstod inte helt hundra vad han sa. Jag chansade på att han sa just det och sa sedan:
- Noooo, I don't believe that's possible!

Av någon anledning tog han illa upp för han såg ut som att jag hade sagt något fult och snuskigt om hans mamma och han log inte längre. Jag tyckte det var lite obekvämt så jag skickade bort honom till kaffeutlämningen och där stod han och frågade Josefine om man kommer hem och stinker kaffe efter jobbet. Jag förstår fortfarande inte vad som gick fel där. Men å andra sidan var det många andra kunder idag som var kanoners. Rentav klockers.

Kaoset

Jo, dags att förklara mig. Jag ska dra det jävligt fort.

Fredags: Karatefylla på Tranquilo med Erika. Amerikanen ringde och ville absolut träffas. Vi bestämde dagen efter.
Lördags: Lite bakis men ändå ok. Försöker styra upp Storanshowen så gott det går. Får veta att en gammal klasskompis inte finns bland oss längre. Träff med Amerikanen. Går ut med vänner på Nefertiti. Dansar med okänd man sexy time. Äter kebab med vänner. Karatefylla ännu en gång.
Söndags: jobbade bakis. SMS från Amerikanen och mr Dans. Bestämmer mig för att ta det där jobbiga sen, med att svara. Övar inför Storan.
Måndags: Kliver upp kvart över fyra för att jobba. Bra dag, dansaerobicspass.
Tisdags: Jobbar morgon, jättebra dag. Skyhöga förväntningar inför Storanfesten på kvällen. Storanfesten HUR ROLIG SOM HELST! Fikade mitt i natten. Kommer på att vagnarna inte går så frekvent klockan tre en vardagsnatt. Får två husgäster med mig. Inget sexy time(så jobbar jag väl inte, eh?!), såklart. Bara sova, vill inte att festen skulle ta slut. Svårt att landa - åkte till Josefine och fikade och promenerade. Soft.

Och imorron ska jag upp kvart i sex. Ska det vara såhär fort fram tills i höst (oktober, typ?)? Jag vet inte om jag orkar, men jag kör på ändå för jag har samtidigt otroligt roligt! Jobbiga saker läggs i en litet skrymsle nånstans och kommer fram när jag sitter på golvet hemma; pysslar och gråter.

Mätta mannen möter Bara Sara

Sara på jobbet är så jävulskt rolig! Idag stod hon i kassan och jag stod bredvid för att ordna med displayen. En kund ville ha en espresso.

- En espresso tack!
- Javisst. Vill du ha något att äta till det?
- Nej, jag är så full med mat, jag åt nyss.
- Ja, du får i alla fall en liten chokladbit till espresson.
- Nej, tack, det vill jag inte ha.
- Men du kan ju ta med den hem.

Kunden blev något irriterad och utbrast: Men SLUTA nu!
Sara - vilken guldtjej!

Man ska klaga och gnälla. Det är bra.

Om man inte har något att göra så kan man alltid hitta på. Gnälla över obetydliga saker, kanske? Jag har haft två kvällar av karatefylla och igår var kanske lite för mycket för mitt lilla huvud, så jag orkar inte ta i det ens med tång. Jag lämnar den här istället:Och sen ska jag jobba och sen kanske allt har sjunkit in. Kaos, är vad det är.

Killer och jag i Gävle

När jag var i Gävle tog både jag och Maie en massa bilder. Bland annat den här på mig och Killer. Han klängde med i väskan och försökte hänga med att se allt runt omkring. Snart kommer fler bilder på BestFriendMonsterbloggen

Nu ska jag styra upp! Häj!

Karatefylla!

Igår var jag ute med Erika. Vi hade bestämt flera dagar i förväg att det var karatefylla som gällde på fredag kväll och det blev Tranquilo som blev vårt mål. Först drällhäll hemma hos Erika med en massa snask som ni bra gärna skulle vilja höra och sen var det vidare ut. En massa dans, en massa drinkar och lite mer dans och avslut på kvällen på Donken. Det var nog det som räddade mig, för jag mår oförskämt bra idag med tanke på vad jag drällde i mig igår.

På vagnen hem klev Erika av vid Järntorget och två unga tjejer satte sig framför mig. Av någon anledning började dom prata med mig och jag kommer inte ihåg så mycket av vad vi sa förutom att jag gissade rätt på deras ålder(18åriga kickor), att jag sa nåt om att plugga ska vara roligt, eftersom man ska jobba med det sen och när dom skulle kliva av gav jag dem visdomsorden: "Kom ihåg att ha roligt!"

Hemma igen

Så var de fyra dagarna över i ett huj. Det var mycket som skulle rymmas på de fyra dagarna och vi fick en hel del gjort, men ändå mycket som inte hanns med. 12.12 gick tåget tillbaka mot Göteborg och 12.05 ringde Karin på mitt gamla jobb och skällde på mig för att jag inte kommit förbi och sagt hej. Skäll skäll. Men hon är sniel, Karin, hon tycker nog om mig fortfarande ändå.

Som pyssel hade jag med mig stickning, det ska bli röda benvärmare, minsann. Frågan är bara när jag ska hinna göra klart dem, jag menar, jag gör bara sådant på långa buss- och tågresor och det gör jag ju så sällan. Slutsats: res mer!

Mitt i alltihop ringde dom från Nemi i panik och bad mig göra korrigeringar på Sockerchocken ännu en gång innan den går i tryck imorron bitti. Nu är det fixat, och jag hoppas verkligen det är sista gången *arrrrhhhghhghg!*

Tusen andra saker som också ska fixas - ännu en gång tvättar jag kläder efter tvättstugetider, förfasas över hur jävlig min kyl ser ut(tom) och hur dåligt jag egentligen tar hand om mig själv när det gäller mat, sömn, motion och arbete och allt det där andra. Jag behöver en hustomte. Killer är söt, men värdelös i det avseendet.

Skämsexpressen

Just nu befinner jag mig i Gävle och det är mycket som ska hinnas på väldigt kort tid. Igår åkte vi en sväng till Hofors - vi mötte upp min kompis Sanna som hade bil med sig så vi fick skjuts av henne(det här ledde också till att vi åkte med bilen full av heliumballonger) och det var bra, då fick vi ju lite mer tid med varandra.

Väl i Hofors fikade jag och Maie med Anna och hennes nya Alexander (6 månader gammal) Hon hälsade från Lumpa och Elin att dom var jättebesvikna över att jag inte hört av mig och sagt att jag var på väg. Så där fick jag skämmas :( Men det var i alla fall jätteroligt att träffa Anna och vi träffade Linda och Micke också, det är inte varje dag som. Allt skedde i expressfart i Hofors, och jag önskar att tiden räckte till till allt man ska göra - jag önskar att jag hade 10 miljoner i årsinkomst utan att lyfta ett finger så att jag kan åka runt och hälsa på och leka med vänner jag lyckats skaffa mig överallt. Jag får dåligt samvete, det ska gudarna veta.

Vi svängde förbi Blå Källan och Ahmed blev jätteglad att se oss, även där önskar jag att jag hade haft tid att ta mig en old fashion blåkällanpizza, men det fanns bara inte tid. Vi var i korridoren och hälsade på också, härjade runt och kollade hur det såg ut överallt och byggde upp Lovesnöbollskrigsscenarion mellan våra gamla lärare med Johan och Egil. Det var soft att träffa det nygamla gänget(de som går där nu är ju faktiskt flera år efter min tid på skolan) och chilla i Johans lägenhet. Chilla i expressfart, di kallart...