Amerikanen lär sig svenska

Så, se på fan om inte amerikanen hörde av sig igår då. Jag hade en utekväll, en som började tidigt med öl i Alingsås, whiskey i Lerum och mer öl i Göteborg. Den skulle sluta tidigt också, eftersom jag skulle börja jobba 8 morgonen därpå. Det gjorde den också, kring 23snåret åkte jag hem. Jag var full som en kastrull och av någon jäkla anledning ska jag alltid på golvet och kräla när jag är plakat, så även denna gång. Och så ringer telefonen, och det är amerikanen på tråden.

Vi pratade lite allmänt om ditten och datten, jag kommer knappt ihåg vad. Men jag kommer ihåg att han sa att han just då skulle vilja sitta med mig och dricka öl och hångla med mig.
- Would you like to do that? frågade han mig
- I don't know.
- What?
- I don't know! (i samma ton som man säger: näää, om man ska ta och dra sig, kanske. kan du gå?)

Jag tror inte att det var svaret han ville ha...

Hetsaren

Oj! Vad jag fick veta idag!

För ett tag sedan hade vi en kille hos oss som provjobbade. En dag dök han helt enkelt inte upp till jobbet och det blev total kalabalik på grund av det. Han fick inte fortsätta jobba, av uppenbara skäl och jag frågade då om det fanns något speciellt skäl till det. Jag fick inget svar då och glömde bort det lite grann. Idag tog jag upp det igen och fick veta att det var på grund av MIG!

Han tyckte att jag hetsade honom för mycket. Hoppsan, Kerstin! Jag vet inte, jag försökte bara sätta lite fart på honom, det gick i knapp styrfart ju. Och när saker inte händer tillräckligt snabbt så ökar jag för att balansera ut, liksom. Kanske tog jag i lite för mycket, kanske överreagerade han, kanske både och. Men hur som helst så såg inte min chef det som ett problem som ligger hos mig och Sara sa några uppmuntrande ord till mig, så allt är bra, bara bra.

Jag råkade säga att jag kunde jobba öppning imorgon. Jag antar min mun var frikopplad från hjärnan... Jag skulle ju vara ledig! Men vad gör man inte för pengar och gott sällskap?

En kvart om dagen...

... och efter fyra månader finns en bok.

Det hörde jag på radion just för några minuter sedan. Författaren till "Anteckningar från en liten Fiat" skrev en kvart om dagen. Det är inte mycket, eller hur? Efter fyra månader var han klar med boken. Det kallar jag baby steps och det gav mig lite hopp och ett nytt tankesätt.

Det ska gå! Allt går!

66% bra

Det har varit en sån där dag. En dåligt-självförtroendedag.

Kaffecoachning där man alltid ska vara skitbäst, eller åtminstone försöka. Jag är 66 % bra, till skillnad från förra veckan då jag var 59% bra. Det är ju alltid något.
Fick listat hur dålig stängning vi hade gjort i lördags. En lista! En lista! Det känns lite väl analt.
Råkade ha sönder kaffekvarnen när jag skulle göra ren den. Vet inte om den kommer att gå att använda sen. Dåligt.
Så känslorna av att jag bara klantar till det hela tiden blev inte direkt bättre. Är inte det åt helvete så säg!

Trött onsdag

Trött trött trött. Har sovit alla mina timmar, men är trött ändå. Jag ska minsann ut och cykla. Fort! Då lär jag bli pigg. Sen jobba. Kaffe på det.

Pekspråket

Erika sa en så rolig sak idag:
"Åhnej, snälla använd inte pekspråket! Jag är inte bra på det."

Jag tror jag ska anamma det varje gång någon pekar på något och man har ingen jävla aning om vad dom menar.

Clownteorin

Idag berättade jag för Erika om clownteorin. Den går ut på att de roligaste clownerna är de ensammaste. För när folk har skrattat klart åt dem går dom hem till sitt eget, lite lagomt roliga liv i sitt lagoma hem med sin lagoma familj, kanske ett lagomt husdjur... Ett lagomt liv med en fräsch dos av clownhumor för att påminna om att lagom är bäst.

Jag är inte lagom någonstans. Antingen 0 eller 100 och färden däremellan är en sublimering.

Aggression

Ibland vet jag inte själv varför det ska vara så skitnödigt aggressivt hela tiden. Jag hade en bra dag igår, inget som skavde i ögonen eller öronen för den delen heller. Jag var bara så aggressiv. Det var tur att jag var ledig och kunde ta det lugnt. Solade i Slottis med Sulan, såg på Heroes med Bennie och försökte bara ta det allmänt lugnt. Förutom när jag tog hem min cykel från affären - då gick det FORT! Jag sa till och med nej(hör och häpna) till att hinna träffa Marie en liten stund mitt i alltihop. Bestämde att det skulle vara dåligt för mig och att jag får träffa henne en annan dag istället. Som tur är så är Marie en kool katt och förstod precis :)

Och på något jävla vänster var det ett fyllo på vagnen som lyckades lätta upp aggressionen. Han började prata med mig och frågade hur man skulle ta sig till Majorna. Han hade just flyttat dit och visste inte riktigt hur man skulle ta sig dit. Men han var ganska säker på att han skulle hitta när han väl kom till rätt hållplats.

Jag blir inte klok på mig själv ibland.

Fast i köhelvetet

Jo, vi grillade igår efter jobbet. Vi kom till Linnéplatsen och jag gick för att köpa en tändare till vår engångsgrill. När jag kom dit såg jag att det var kö. Ok, bara att bita i det sura äpplet och stå där, jag menar, det var ju bara 4 pers i kön, hur lång tid kan det ta?? Jo, det ska jag tala om: det kan ta ungefär för evigt om den som står bakom disken har all tid i världen. Vem anställer någon som inte förstår innebörden av kundservice och att det ibland måste gå undan lite för att inte folk helt enkelt ska gå därifrån(och därmed förlorar företaget pengar)?

Efter att ha väntat i hundra år:
- jag vill ha Parlino 99 kr och en tändare. Killen började nervöst pilla på nån maskin
- Par... va?
- P a r l i n o kontantkort, har du det?
- Ehhh, jag vet inte... säger han samtidigt som han pillar vidare. Jag som redan var irriterad håller på att gå upp i atomer.
- Ok, men skit i det. Ge mig en tändare bara. Ledordet här är fort! Varav han - i sin egen värld säkert fort - tar fram en tändare. Jag langar fram mitt kort.
- Det är 5 kr avgift på kortköp
- Skiter jag i. Gör det bara. (Jag skulle någon gång vilja vara så jobbig att jag börjar tjafsa om att man inte får ha en kortavgift - lagen säger så.)

Hur svårt kan det vara? Jag kan förstå om han är helt ny kanske. Men i så fall hade han nog inte stått där alldeles själv en lördag kväll. Det här övergår mitt förstånd.

Humormaskinen säger nej till öl

Alltså. Det är inte roligt längre. Jag har levt fortare än fortast på senaste tiden och det är inte ok längre. Ikväll satt vi i slottis efter 8 timmars jobb. Vi grillade, vi drack folle, jag var världens humormaskin och vi hade roligt. Så droppade folk av en efter en och så helt plötsligt gick luften bara ur mig. Jag kanske inte är en maskin ändå. Åh, vad jag hatar folk just nu. Och mig själv.