Utskällningens sötma

Jag skäller sällan ut folk. Jag får raseriutbrott ibland och säger konstiga, förhastade saker om döda ting och folk som inte står rakt framför mig och jag känner irritation krypa under huden ibland och jag muttrar svordomar för mig själv. Men skälla ut någon och attackera dem rakt på, det gör jag väldigt sällan. Men idag, då jävlar. Det var på telefon. Personen jag pratade med sa något som jag inte hörde för han pratade otydligt och mobiltelefoner är inte alltid top notch
- Vad sa du?
- Men å, du är så trög! Du hänger ju inte med! (Han kallade mig trög. Det gör man inte ostraffat)
- Men du MUMLAR JU! HUR SKA DU KUNNA RÄKNA MED ATT JAG HÖR VAD DU SÄGER OM DU BARA MUMLAR! SLUTA MUMLA! Jag skrek i telefonen. Jag tycker alltid att det låter lite barnsligt när man skriker åt någon, men det kändes rätt bra ändå.
- Kan vi inte bara prata om något annat? sa han, lite trött.
Senare började han som så många andra gånger gnälla över att jag försvinner i telefonen. Jag har hört det många gånger förut och därför ringer jag honom inte om jag inte måste.
- Är det ingen annan som brukar påpeka det?
- Ibland, men ingen gnäller så mycket som du.
Skönt! Jag är en sån som sväljer en hel del, ibland lite för mycket. Men nån gång får det fanimej vara nog.

Helt jävla bra

Jag behöver inte säga så mycket. Bara det att jag fick promoskivan av min vän Hammarin när jag träffade på honom på vagnen för några veckor sedan. Den har sedan rullat varmt i min CDspelare och gjort mig glad. När jag sedan hörde låten på radion kände jag ju igen den, men jag förstod inte riktigt vad det var jag hörde förrän någon minut in i låten. Så jävla bra!

Här kan ni lyssna själva. Om ni inte känner igen det nu kommer ni göra det snart för den kommer spelas på radion tills era öron möglar och trillar av!

Frisörhelvetet

Jag gick till frisören idag. Jag såg fram emot det, för att när man har taskigt hår känns det alltid tio gånger bättre efter klippningen. Förra gången jag var där hade jag en jättetrevlig frisör som jag tyckte om och som jag ville klippa mig hos igen. Idag fick jag en annan frisör som inte var lika trevlig. Bland det första hon sa var att hon bara hade en vecka kvar för att det var tråkigt att jobba där. Det är ok, det är inte fel att säga så. Men hela känslan av att vara där var ju inte den bästa. På mindre än en halvtimme var hon klar(och då var tvätt inkluderad) och jag var grinfärdig när jag gick därifrån. Det var helt uppenbart att hon inte ens ville vara där och att hon inte tyckte om mig. Varför jobba med något som man HATAR?

Det blev inte bättre av att gå till Lidl och handla innan jag kom hem. Personalen där ser alltid ut att vilja gå ut till lagret och köra över sig själva med trucken och jag känner igen de slappa handrörelserna, de döda blickarna och den trötta tonen i rösten alltför väl. Snälla människor! Jobba inte med service om ni inte tycker det är roligt. Ni sparar mina nerver på det sättet.

Red Dwarf

När jag växte upp såg jag mycket på TV. En av mina favoritTVserier var Red Dwarf. Den hade ganska dum humor, något som passade mig utmärkt och här ger jag er ett alldeles utmärkt exempel:

Kakelugnen

När jag stressad, överspänd och arg som ett bi gick genom Brunnsparken hörde jag
- Du tjejen! Jag visste att han menade mig.
- Damen! Jag orkar inte.
- Tjejen, du! Okej då
- Jaa?
- Alltså, jag måste säga det, jag gillar verkligen din stil. Det passar liksom ihop allting med färgerna och det stickade. Skitsnyggt!
Jag blev ganska ställd och väldigt glad. Han fick mig att le
- Tack! och det var faktiskt precis vad jag behövde just då och jag blev lite, lite varmare i hjärtat.

Skitlisa reder ut begreppen

Igår hamnade jag nästan i en diskussion om vad ordet entreprenör innebär. En jävla skitdum diskussion där jag egentligen famlade lite i mörkret eftersom jag själv funderat över skillnaden och ordets betydelse men varit för lat för att kolla upp det. Det handlar inte om vem som hade rätt eller fel, jag har nu Googlat det här och allas vår vän Wikipedia har nu hjälpt till att reda ut begreppet

Entreprenör
Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Entreprenör är ett begrepp för en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång.
Entreprenörskap kan definieras som "förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter". Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas. En entreprenör skapar nya affärsverksamheter och organiserar marknaden på ett nytt sätt.
Enligt den neoklassiska teorin etablerad av Joseph Schumpeter är en entreprenör en skapare av "kreativ förstörelse" på marknaden (dvs rubbar balansen mellan utbud och efterfrågan) vilket skapar "kaotiska marknader" och gör entreprenören till en person som skapar efterfrågan på en marknad.
Vanliga drag hos entreprenörer är nyfikenhet, kreativitet, en positiv syn på arbete, självständighet, envishet, hängivenhet, optimism och visionärt tänkande. Det skall dock nämnas att det finns en etablerad kritik mot det individfokuserade perspektivet på entreprenörskap, där omständigheter som nätverk, kultur och teamarbete istället framhålls som centrala förklaringsfaktorer bakom framgångsrikt entreprenörskap.
Entreprenörskap kan också förekomma inom befintliga företag och benämns då intraprenörskap.
Entreprenörsskap är oftast kopplat till näringslivet. Entreprenörsskap inom den offentliga sektorn benämn samhällsentreprenörskap eller socialt entreprenörskap.

Byggbranschen [redigera]
Inom byggsektorn används ordet entreprenör eller byggentreprenör som benämning för ett företag som utför byggnationer eller anläggningsarbeten. Se vidare information under entreprenad.

Man lär så länge man lever.

Ska det va' så här? Va?

Så. Nu är hösten kommen och helt plötsligt förändras världen från en solig och blöt vardag till en mörk och blöt vardag. Bristen på solljus gör människor trötta och stressade när man inte orkar med lika mycket som på sommaren, eller så blir allt helt plötsligt mycket viktigare när man inte kan sitta på en gräsfläck och äta glass när det känns lite jobbigt. Köttmarknaderna frodas och köerna ringlar till inomhusställen där man slipper frysa. Många ser det som en chans att hitta någon att dela sin mörka vardag med, mysa bort de kalla kvällarna och känna närhet.

Andra ser köttmarknaden som en värld full av pinsamma fyllerister som desperat letar efter någon som kan göra dem hela och vill helst inte ens titta på. Helt plötsligt är världen full av onda människor som inte tycker om en och andra som tvärtom läser av situationen helt fel och försöker ta på en, få kontakt. Vilket är helt misslyckat.

Båda scenarierna låter helt snedpippade. Ska det behöva vara så? Va? Nej, jag tycker vi tar den här jävla skitvintern och slänger i soptunnan. Med det kan pinsamma köttmarknadsraggare och feltänk om människors hat och äckelkänslor följa med. Tack och bock.

Helvetet är en spårvagn

Jag skulle åka hem med vagnen och satte mig på den enda lediga platsen. Efter en sekund märkte jag att tanten som satt precis framför mig hade nervryck som nästan orsakade ett epilepsianfall(och då lider jag ändå inte av epilepsi). Rycken var oupphörliga och otroligt jobbigt att se för mina egna nerver. Det gjorde att jag helst inte ville ha henne i mitt synfält, så jag drog ner mössan lite och stirrade ner i golvet eller bara till höger.


När vagnen tömdes alltmer på folk tänkte jag mer på den blonda tjejen som satt några säten längre fram till höger. Jag tänkte att frisyren var lite annorlunda, inte så mycket mer. Hon hade röda stilettpumps och jeans och jeansjacka. Jag hade inte tänkt på det om hon klivit av tidigare, men var det inte något som var lite lite konstigt med henne? En ung frisyr, men något som sa att hon var äldre. Hur mycket äldre? Jag var ganska nyfiken. Så blev jag fundersam om det ens var en tjej/kvinna. När hon reste sig från sätet blev jag nästan eld och lågor över det hela. Hon frågade föraren något och vände sig om för att sätta sig igen. AWÖÖHHHH! Det var värre än jag trodde! Jag vet fortfarande inte om det var en tant eller gubbe, men läskigt var det. För några sekunder trodde jag att jag hade dött och hamnat i helvetet. Jag trodde inte bara, jag var helt övertygad om att jag hade dött och nu satt jag på den här vagnen utan slutstation full av galningar. Vad hade jag gjort i livet för att förtjäna det här straffet?

Jag borde ju egentligen bara se på det med humor, skratta åt galningarna(även om det inte är så snällt) och livets jävlighet, men jag fick panik istället. Nästa gång ska jag försöka skratta lite och andas mer.

Teknikskitkrångel

För att göra en lång historia kort: jag måste köpa ny data. Jag ser ingen annan lösning på problemet att jag inte kan installera och använda de program jag så behöver. Typ jättemycket. Helst vill jag ha en sån här, men det får bli en CP istället. Datan är i och för sig 4,5 år gammal och det är hur många år som helst i dataår. Men den funkar ju! Förutom att jag inte kan jobba med den. Kanske kan man byta in den, kan man göra det, va va va?

Bananflugor i djuraffären

- Men fan va ÄCKLIGT!
- Va?
- Nej, det var inget.
- Låt mig gissa, bananflugor är äckliga.
- Den flög nästan in i munnen på mig, det är så himla äckligt.
- Så konstigt, de sa inget om att de skulle uppföra sig så när jag köpte dem i djuraffären!

Oj så tyst han blev. Jag har inte valt att ha bananflugorna hemma hos mig, dom dök upp helt av sig själva. Dessutom är jag trött på att höra gnäll om hur saker är äckliga snarare än att... säg... vara förstående... ge något konstruktivt tips(bara diska hjälper inte, Sherlock) eller bara hålla käft och ge mig en kram.