Med posten idag - så ovärt!

Jag sitter här och lyssnar på Rörmokarhäng av Slagsmålsklubben, fisdålig i magen och grinig över alltings jävlighet och min eget trötthet.

När jag kom hem idag hade jag fått fyra brev. Det som låg närmast dörren var en tunn katalog från Ellos. Som Jonas Gardell sa en gång:
"Man vet att man blivit äldre när man slår upp en Ellos-katalog och faktiskt tycker att kläderna är både käcka och snygga..." Varför behöver jag helt plötsligt en katalog från Ellos, tycker dom? Är det som med cellprovstagning - kommer automatiskt med ett brev på posten när man fyllt 23? (och bara så ni vet - enligt måttabellen är jag fortfarande bara 12-13 år - förutom på längden)
Jag fick även ett nytt registreringsbevis från Skatteverket. Ja, jag är egenföretagare. tack och tack.
Lönespecifikationen från mitt "vanliga" jobb kom även. Ja, jag har ett eget företag OCH en anställning. Jobbar röven av mig men fick ändå bara 11500. Det är väl pengar det å, men snälla nån? Kan jag inte bara få bli höginkomsttagare?!

Det mest skrattretande som låg på golvet innanför dörren var ett brev från Högskolan i Gävle där jag pluggade 04-06. Jag tänkte: vad är det här nu då? Det kommer säkert stå

Bästa Yvette Gustafsson
Din Kalle Ankautbildning har vi efter noga eftertanke ogiltigförklarat. Vi ber om överseende med detta och skulle vilja att du skickar tillbaka ditt diplom samt betalar tillbaka varenda öre till CSN.
FORT!

Vänliga hälsningar,
Hittepåskolan i Gävle

Men det var inte så farligt. Istället blev jag inbjuden till deras nystartade alumn nätverk. Ungefär som facebook, fast utan innehåll och funktion.

"Vart tog du vägen?

Nyckeln till nätverket är alumndatabasen. Där kan du se vart gamla kurskamrater tagit vägen och knyta nya kontakter. Men då behöver vi veta mer om dig, din studietid och vad som har hänt efter studierna samt hur du vill ha kontakt med oss. "

Ja jävlar, ni.

Läst om sömnproblem

För er som inte redan vet har jag haft en hel del sömnproblem på senaste. Jag vet att jag behöver sova, men huvudet vill inte stänga av, som. Idag gick jag till bibblo och drev runt lite planlöst - visste inte riktigt vad jag letade efter. På magasinavdelningen hittade jag ett nummer av en hälsotidning med en artikel om sömnproblem. Inget jag inte läst förut - se till att ha ett svalt sovrum, lyssna på lugn musik några timmar innan(varva ner), gå och lägga sig vid samma tid(rutiner), ha sex.

Allt tjat om att ha sex som sömnterapi gör mig bara less. JAG FÅR JU INGET! Inte för att jag riktigt kämpar för det heller, eftersom min kropp inte riktigt jobbar så, men va fan?!

- Du, jag kan inte sova, kan vi inte ha sex?
- Vaddå, vill du nu?
- Nej, jag vill bara sova.

Det känns väl lite bakvänt, va?

Jag haaaaatar Yoga!

Nu jävlar är det dags att jag skriver, för nu har jag varit på box och slagits på mitsar med stora handskar och just nu är mina endorfinnivåer på väg att skjuta genom taket och innan jag tar ett bad och kommer på att det är ju ingen jävel som vill bada med mig(trots att dom kan få leka pirat med mig om dom vill) och blir en grinig bitterfitta igen så är det väl dags att smida medans järnet är varmt.

Jag haaaatar Yoga, på riktigt! Det var idag när jag pratade med Martina på telefon. Det var så skönt att ösa ur sig all avsky för denna fritidsaktivitet som ska vara så otrooooligt bra för en. Det slutar likadant varenda gång, i stort sett. Ok, jag går på yoga i nån slags vanföreställning att det ska vara bra för mig och att jag ska gå därifrån lite mjuk, lös och ledig i kroppen med ett konstigt välbefinnande i kroppen. Men icke. Det slutar med att jag efter passet undrar: "jaha, och nu då?" var är energin? Jag är inte ens speciellt trött (jag går till gymmet för att bli trött, så är det bara), jag känner absolut inget välbefinnande och ro i kroppen. Jag känner Ilska, Aggressivitet (vad fan slösade jag bort min dyrbara tid på det här för?!) och ännu argare blir jag när jag försöker förklara detta för yogafantaster. "Då gör du antagligen fel, det kan vara jättejobbigt, bara man gör rätt". Jo fan, jag kan andas somen rostig cykel och börja svettas som ett as - men jag blir fortfarande FÖRBANNAD och LESS! Däremot, idag, på ett hederligt boxpass där jag fick banka skiten ur ett par mitsar och se min tröja bli genomdränkt av svett - finns det nåt härligare? Finns det nåt som gör mig gladare? Finns det nåt som gör mig lugnare? Nej. Jag tror inte det. I alla fall inte yoga.

NEJ TILL YOGA!

Hur äter du din balle?

Jag vet, bilden är hundra år men det är första gången jag ser den och nu när mitt huvud har bestämt sig för at det är en skitdum idé att sova några timmar innan jag ska upp och jobba igen så är det tamigfan den bästa bilden på länge.

The other kind of förbannad

Man kan visa ilska på flera olika sätt - det finns ilska, ilska och ilska

a) jädraranammailska. Det brukar resultera i att väldigt mycket blir gjort på ganska kort tid.

b) "MEN HUR VILL DU ATT JAG SKA VARA DÅ?!"
"JA, VAD SÄGS OM LITE KÅT, GLAD OCH TACKSAM??!"
Ja, det är ju helt enkelt ilska över någon annan.

c) Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den tredje ilskan. Det är den sortens ilska över sig själv och hela sin omgivning som nästan är förlamande. Vad som än händer är fel, ingenting jag eller någon annan gör är rätt och det är väldigt lätt att fräsa åt folk. Den pyr och gnyr under ytan och stannar kvar allra längst av alla ilskorna.

Det var väl inte så långt bort - med den stora truten jag haft på senaste. Jag stod i kaffet på jobbet(där jag i vanliga fall kallas för generalen på grund av mitt ibland lite kanske för bestämda sätt) och ingen kom och hämtade den där latten. Det irriterade mig som vanligt och efter vad kändes som hundra år kom han vinglandes och undrade var hans latte var nånstans.

- Ja, den ropade jag ut flera gånger, men ingen kom och häm.... längre hann jag inte förrän min chef sa bakom min rygg att nu får jag nog ta och lugna ner mig och ha en lite bättre ton när jag pratar med folk. HOPPSAN! Där fick jag så jag teg. Jag visste att hon hade rätt egentligen så jag fick skämmas. Kunden fick sin latte, jag klämde fram ett leende och ett "varsågod, en latte, inga problem!" och min chef fortsatte att säga att jag inte får fräsa åt kunderna och ge dom utskällningar. Så där fick jag skämmas lite till. Men jag visste att hon hade rätt, såklart.

Vad kan jag säga? Jag är trött, jag är arg, jag är en bitterfitta med den tredje sortens ilska pyrande under skinnet.

Tycker du om att sparka löv?

Idag har jag fått den kanske mest originella raggningsreplik i mitt liv.

Jag skulle träffa en kompis på centralen för vi skulle till IKEA och shoppa loss. Jag kom dit tidigt och jag springer in i en TELE2försäljare. Jag suckar högt och säger Neeej! Jag har ju redan pratat med er! Jag gjorde processen kort och gick vidare. Sedan träffade jag min kompis och vi gick mot bussen som skulle ta oss mot inredningens trailertrashmecka. Självklart blev vi genast omringade av samma försäljare som innan och killen jag pratat med kände igen mig och skrattade lite.

Eftersom jag var på bra humör så kunde jag stanna och prata lite om hur jag alltid springer in i försäljare varenda dag eftersom jag jobbar på centralen. Bla bla bla bla. Det hela ledde till:
- Tycker du om att sparka löv? frågade han
- Ja, det gör jag!
- Jamen, va bra, då kan vi träffas och sparka löv tillsammans! sa killen och fiskar upp mobilen ur fickan.
- NÄHÄÄÄ! Jag ska till IKEA nu! Hejdå, ha det bra! skrattade jag och sprang efter min kompis.

Nu får jag ju kanske inte veta om det verkligen var sparka löv han menade eller om han bara använde sina försäljningsknep på mig. Attans Amalia.

Andra häftiga raggningsrepliker finns ju. Som det här till exempel:
"Jag har stånd och det är ditt fel"
(men det är en heeeelt annan historia!)

Har ni några fräsiga grejer man kan säga (eller helst inte, kanske?) för att fiska in ragget?

Den dära vagnen

Klockan är 6.25 på morgonen, jag är på väg till jobbet och på kliver HAN. Ok, så här: Tänk dig sjunde klass. I din klass går en kille som alltid har tuggummit i munnen, han är lite osäker egentligen men det låtsas han inte om. Istället för att vara högljudd och skränig för att täcka över sin osäkerhet drar han fram coolkortet ur jackärmen. Bara det att han misslyckas fatalt. Det är ok, jag kan nästan förlåta det beteendet för en sjundeklassare. Men på en vuxen man blir det bara fruktansvärt irriterande halv sju på morgonen på väg till jobbet. Att han dessutom är ganska - ursäkta uttrycket - ful och inte kan för sitt liv hålla käften stängd medans han slafsar med tuggummit gjorde det hela outhärdligt. Eftersom jag bor i den del av Göteborg där alla är knasiga så gör det nog inget att jag håller för öronen och blundar när jag åker vagn, men varför ska jag behöva göra det - egentligen?

Balans

Jag har hört det ordet nu två gånger på väldigt kort tid - även refererat till samma sak. Mig. Helgen gick jättebra, jag sov som en normal människa - ni vet: somna rätt fort (nånstans hörde jag att om man tar mer än 20 minuter på sig att somna är man klassad som en person med sömnbesvär) och sova sina 7-8 timmar. Har jobbat med en serie hela helgen och varit sjukt fokuserad på det. Det fick jag igen för, tydligen. Inatt skulle jag upp kl 4.15 för att gå till jobbet och det gick inte så bra att sova. När klockan närmade sig 2.30 kunde jag sova och jag vaknade till några gånger innan det var dags att skotta i sig gröten och skjutsas iväg till maskineriet. Så man kan säga som så att jag har låtsassovit i en och en halv timme inatt. King! Inte.

Så här sa Dan om saken:

"Dan säger:
har det varit awesome så måste det bli unawesome för att man nästa gång det blir awesome ska uppskatta det"

Jag har hört nåt liknande förr, faktiskt. Att av tio dagar så är det en som är bra (i snitt) och när man haft en bra dag så får man uppskatta den och leva med tanken att en ny bra dag kommer igen snart när man har de dåliga dagarna. Typ. Det var länge sen, men den lever kvar i periferin av min kaosiga hjärna.

Veckans goding

Vissa människor ska inte jobba inom service. Många faktiskt. Jag är ibland en av dom, kan jag känna. Den senaste veckan har jag levt på luft och ilska för att få saker gjorda på rikigt. Det har gått ut över caféjobbet lite grann, genom att jag kopplat bort munnen från hjärnan och låtit den fungera genom impulser enbart från ryggraden. Lyssna här bara:

När en dam stod och väntade på sin take-away cappucino och jag stod och gjorde den.
- Du sätter väl lock på den där sen, säger damen
- Ja, dumt vore väl annars? säger jag och blänger lite på henne.

Jag stod i kassan och en kund pekar på sconesen i korgarna på bänken.
- Dom där bröden, vad är dom till för?
- Ja, det där är scones, och dom är till för att ätas!

Det är bara två exempel på saker jag slängt ur mig under veckan som gått. På något vänster så har jag lyckats att inte hamna i trubbel för min stora trut. Inte vad jag vet i alla fall...

9 sekunder sol i Lund

Det är en mycket mörk vinter i år. Det beror inte så mycket på frånvaron av snö som luftfuktigheten fick jag höra på radion häromdagen. Värst har det varit i Lund(tror det var det i alla fall) som hade i snitt 9 sekunder solsken om dagen. Det är inte ok. Det är faktiskt helt åt helvete!

Solterapi, någon? Jag skulle vilja ta den där resan till Australien nu, men det finns helt enkelt ingen tid just nu. Serieveckan kommer upp om några veckor, sen ska det göras kaffe, fanzines och serier så det sjunger om det i väntan på våren. Och sen kommer sommaren, då är jag gärna i Sverige. Så jag skjuter nog upp den där resan lite till hur surt det än låter.

Är man ledsen så är man nog det i Japan också..