Saker som är jag #7

Sjunde och sista - here goes! Och det handlar om mina fötter.

För det första har jag ganska små fötter för min längd. Jag vet inte om det har att göra med avsaknaden av balans i vissa lägen, det spelar ingen roll om jag har på mig stadiga gympadojor, klackar eller är barfota, det svajar ändå. Men det är nog tur att jag har ganska små fötter, för dom kan bete sig som båtar ändå och gå in i saker, trampa på folks tår när man dansar osv.

Men det jag tänkte berätta om var mina lilltånaglar. Jag känner ingen som inte har några lilltånaglar. Dom finns, visst gör dom, men jag tror att min kropp håller på att rationalisera bort dom. Den ena har liksom... mjuknat och ser ut att bli mindre och mindre ju mer tiden går. Den känns mer som hårt nagelband än en nagel. De har en yta på ungefär 10 kvadratmillimeter(kanske något mindre till och med), vilket jag tror är väldigt lite jämfört med de flesta. Det skulle bli ett ganska bra partytrick om dom bara försvann!

Saker som är jag #6

Foten i munnen sitter tryggt där den sitter. Det livar upp vardagen ibland, tycker jag själv. Jag vet inte om folk som råkar ut för mina fötter tycker det också.

På jobbet idag:
- Två små latte klara!
- Men va? Är det där två latte?
- Ja, det där är två. (Det var ganska tydligt eftersom det stod två muggar på bänken.)
- Men jag skulle ju... och förvirringen steg i hennes ögon
- Vad har du beställt?
- En liten latte.
- Ja, då tar du en av dom som står där.

Ska jag säga "En liten latte" och "En liten latte" istället? Eller: En latte i taget fast två. Eller tvärsom. Blir inte förvirringen större då? Jag venne.

Saker som är jag #5

Jag är lite bra på mycket. Jag tror det är typiskt för tjejer - många bollar i luften bara för att man kan och så vidare. Det finns många områden där det mest är tjejer som utövar en sport eller ett yrke men likförbannat är det killar som dominerar i proffsligan. VARFÖR? Jo, förmodligen för att killar bara kan göra en sak i taget och dom fokuserar jävligt mycket på just den saken. Mycket bra på lite, med andra ord. Jag skulle kunna bli bäst i världen på nästan vad som helst om jag höll mig till en enda sak. Jävla skit.

Sen är ju frågan om man måste vara jättebäst på en enda sak? Jag venne, men det vore lite häftigt, typ.

Saker som är jag #4

Körschema för att shoppa:
- Ha ett behov - dvs något jag behöver.
- Leta upp var det finns
- Kolla vad det kostar (De här två sker på Internet)
- När jag funnit var det finns till vettigt pris så - om jag inte handlar det på Internet - skriver jag ner det på en lapp och åker till butiken. Väl där zoomar jag in på saken jag ska ha, roffar åt mig det från hyllan och speedar mot kassan för att betala.

Vad händer annars? tänker ni kanske nu.

Jo, såhär brukar det gå annars: Jag flamsar in i en butik och vandrar planlöst omkring och vet helt plötsligt inte vad jag letar efter. Gradvis krymper jag och butiksinredningen växer. Det är lite som att vara Alice i Underlandet. Självklart stiger också pulsen i takt med att jag krymper. Det här är inget skämt. Jag var ute och flanerade på stan med en kompis och vi gick in på Magasin 11. Där inne fanns det massa massa små saker att titta på, en massa fina saker och jag visste inte riktigt vart jag skulle börja. Efter tio minuter kändes det inte ok längre och jag sa till min vän att min puls inte riktigt var som den skulle. Han trodde inte på mig tills han fick känna på min handled och utbrast att jag var så jävla knasig. Vi var ju självklart tvungen att gå ut ur butiken till frisk luft, mer rymd, snällare färger och färre prislappar.

Saker som är jag #3

Ibland tror jag på riktigt att jag måste ha någon slags störning i form av Autism eller liknande. Det var som när jag och en klasskompis gick ute på stan och vi pratade om studieteknik och jag sa att jag föredrog att sitta någonstans där det inte fanns något annat som störde överhuvudtaget. Bara en enda sak att fokusera på. En enda!

Hon sa att hon hellre satt hemma där hon kunde göra lite sånt och lite sånt mellan varven. Lite senare(inte som en referens till det jag sagt) berättade hon om sin granne - en pojke som just fått ett musikinstrument för att han ska få något att fokusera på. En enda sak! För att han hade autism.

Ehhuuuummm... Det här ingår förmodligen i min hypokondrilista. Jag vet bara att folk brukar säga
- Snäll men speciell
- "man måste lära sig dig, Yvette"
- Extrem
- Excentrisk
... och så vidare

Här intill finns en checklista för att se om DU kanske har Autism. Klicka på den med musen så blir den större, jag lovar!

Imorgon ska vi gå och handla! Försöka i alla fall.

Saker som är jag #2

Pure Nerd

70 % Nerd, 48% Geek, 22% Dork

For The Record:

A Nerd is someone who is passionate about learning/being smart/academia.
A Geek is someone who is passionate about some particular area or subject, often an obscure or difficult one.
A Dork is someone who has difficulty with common social expectations/interactions.
You scored better than half in Nerd, earning you the title of: Pure Nerd.

The times, they are a-changing. It used to be that being exceptionally smart led to being unpopular, which would ultimately lead to picking up all of the traits and tendences associated with the "dork." No-longer. Being smart isn't as socially crippling as it once was, and even more so as you get older: eventually being a Pure Nerd will likely be replaced with the following label: Purely Successful.

Congratulations!

Saker som är jag #1

Så, då var vi här igen då. Idag tänkte jag berätta om Sudoku. Jag är en siffernörd, gammal naturare som jag är tycker jag om att gräva ner mig i diverse problem som innehåller siffror och gärna figurer av alla dess slag, bara det går att mäta på något finurligt sätt. Lagom lättillgängligt och beroendeframkallande är Sudoku. Ett tag kunde jag inte låta bli att lösa Sudoku hur mycket jag än försökte att låta bli, hade jag en tidning med de 81 rutorna knep jag åt mig den och plitade in siffrorna maniskt. Men en sak upptäckte jag. Nybörjarkryssen går ju för sjutton inte att lösa! De svåra däremot, dem är det inga problem med.

Exempel på kryss som inte går att lösa
Exempel på kryss jag löser med flygande fläng

Imorgon blir det mer om autism!

7 konstiga saker om mig

Jag läste just Suntuis blogg och blev utmanad (ännu en gång, måste jag tillägga) att skriva 7 konstiga saker om mig. Sist skrev jag 6 saker
Jag kan inte motstå utmaningen att komma på sju nya saker som är jag. Eftersom det är söndag idag och följdaktligen måndag imorgon så tänker jag skriva en sak per dag nästa vecka. Snajdigt, eller hur?! Så imorgon får ni höra!

Ikväll ska jag berätta om Göteborgs snällaste vagnchaffis. Igår var jag ute på galej, hemmafest med hud och öl och rummel på Avenyn med tillhörande skitburgare. Klockan var sent på kvällen och tidigt på morgonen och jag satte mig på vagnen för färden hem. Det tog cirka två stationer för mig att somna fast jag inte fattade det själv. I mitt huvud satt jag bara och tänkte på saker, men när någon petade på mig och sa att jag var tvungen att gå av vagnen nu för vi var på slutstationen, då kom jag på att nej, jag måste nog ha somnat. Jag sprang av vagnen och ställde mig där på helt okänt territorium(för att fastän det bara var 4 stationer fel så hade jag faktiskt aldrig varit där). Jag fick dra svansen mellan benen och ställa mig vid hållplatsen för att vänta på att vagnen kom tillbaka. Föraren såg otroligt road ut och frågade mig vart jag egentligen skulle kliva av och erbjöd sig att stanna och väcka mig om jag bara satte mig längst fram. Risken att jag skulle somna igen kändes ganska liten, men tackade ändå. När jag kom fram till min hållplats tittade han ialla fall bakåt och vinkade åt mig att det var dags för mig att kliva av nu. Det tyckte jag var snällt gjort av honom.

(Det är inte mannen på bilden som hittade mig sovandes. Det där är Pelle, årets spårvagnsförare i Norrköping)

Ord från ett barn

När jag skulle hem och väntade på vagnen stod en barnfamilj bredvid mig bland annat. En kvinna med långt, burrigt, lockigt hår kom närmare och barnet i familjen sa något till henne. Hon svarade
- Är jag en häxa? Vad är du då?
Barnet mumlade något och kvinnan lutade sig lite närmare. Barnet upprepade:
- Spindelmannen!
Folk omkring skrattade, likaså jag. Sedan tänkte jag att det är ju verkligen bara barn som kan komma undan med att säga något sånt.

Värderande blickar 2

När jag jobbat klart idag orkade jag inte gå hem. Jag satt kvar på jobbet och fikade och pluggade lite. I butiken mitt emot såg tjejen som jobbar där väldigt uttråkad ut och eftersom jag ändå tänkt köpa en sak i just den butiken ganska länge så gick jag över. Jag fick snabbt ångra att jag lämnade min fina sittplats i solen när hon hälsade på mig och sedan gav mig en nedvärderand blick på mina kläder. Jag hade lämnat mitt hem tidigt på morgonen iklädd mjukisbyxor och benvärmare(notera - inga knän på dom byxorna, dom är inte så fula). Men det dög tydligen inte för den skitnödiga tjejen i butiken. Hon verkade hellre vilja gå runt och ha tråkigt, spruta på sig lite parfym och se sur ut än att fråga mig om jag ville ha hjälp med något, sälja något, GÖRA SITT JOBB. Hade hon bara varit trevlig och gett mig service hade hon kunnat pracka på mig hur mycket som helst. Hur tänkte hon då? Tänkte hon då?