Lagom - vad är det för jävla ord egentligen?!?

"Lagom"

Wikipedia

"Lagom, svenskt ord med betydelsen "precis rätt", "tillräckligt", "adekvat", "så bra/mycket som det borde vara".

En flitigt citerad, folketymologisk, förklaring är att ordet lagom härstammar från det gamla bondesamhällets måltider, då alla på gården åt från samma gryta och drack ur samma bägare. Då ville det till att det räckte "laget om". Detta är dock en myt. Svenska Akademiens ordbok listar etymologin som en åldrad böjningsform av lag där ändelsen -um i fornsvenskan angav dativ i pluralis (jmfr t ex uttrycket "honom"). Ursprungsbetydelsen av laghum, som var den vanligaste stavningen, var "enligt lagen", "lagligen". Det behöver inte nödvändigtvis referera till en juridisk lag. Istället är det "lag" i betydelsen "gemensam" som avses. Ordets betydelse har senare försvagats och kommit att betyda ungefär "lämplig", "passande", "till det gemensamma" eller mera fritt "varken för mycket eller för lite" eller "lika mycket som alla andra".

En annan vanlig missuppfattning är att ordet lagom är unikt för svenska och saknar motsvarigheter i allaandra språk. Ordet är svåröversatt på många språk, men ord med snarlik betydelse finns såväl i norska (där det heter "passelig") som i japanska.

Beskrivs lättast genom låten Alldeles lagom av Peps Persson."

Det har hänt i min ungdoms dagar att jag har hyllat detta ord Lagom just för att
1. Det finns bara i svenska språket(men nu vet jag ju bättre tack vare Wikipedia)
2. Det är bra att ta till när man inte vet vad man vill ha och nån annan kan få bestämma åt en. För det är just vad lagom är. Ordet fyller endast den funktionen men har ingen betydelse för ingen kan säga vad lagom är. På jobbet driver detta jävla ord mig till vansinne.

- Jag vill ha en kaffe, tack.
- Vill du ha en stor?
- Nej jag vill ha en lagom(eller dom jävlarna som säger nej, jag vill ha en vanlig).
- Nej, vi har tyvärr inte lagom, vi har inte vanlig kaffe heller, vi har liten och vi har stor, du får välja.

Helst vill jag när dom säger lagom eller vanlig ställa ner en stor kopp åt dom, eftersom vi faktiskt säljer fler stora än små. Då blir ju det normen=vanlig, eller hur? Och lagom för mig är den största kopp du någonsin sett, så då är ju det lagom.

Död åt ordet lagom i detta mellanmjölkens land!

Sittandes i Crazy Town

På väg hem på vagnen efter ett pass på jobbet. Till vänster sitter en man och läser en bok av Dostojevski, längre fram i vagnen sitter några högljudda ungdomar som pratar om deras gigantiska problem(det behöver inte vara stort för att vara det när man är tonåring) och snett till vänster sitter en kille i tjugoårsåldern. Jag ser att han skrattar till lite grann då och då. Jag tänker att han sitter och tjuvlyssnar på ungdomarna och skrattar lite åt dem. Men vänta nu, de säger ju inget som man kan skratta åt. Och vänta lite till... han sitter ju och pratar med någon! Men det sitter ingen där. Han satt alltså och hade konversationer med folk som inte fanns där, det var väldigt surrealistiskt och jag insåg att den här snubben är skvatt galen. Hur blir det så? Var går det fel för att det ska gå så snett? Han kanske inte mår dåligt av det. Han är ju aldrig ensam, åtminstone!

Själv går jag hem och tar av mig mina vantar som har skyddat mig från hundra siljarder baciller på spårvagnen ;)

Ansiktsbok är inte Djävulen - du är

Ansiktsbok(facebook för er som inte förstår) exploderade som en brinnande komet och lamslog nästan hela Sverige som en fet Tunguskautplåning och erövrade media med både positiva och negativa kommentarer. Nu börjar många som själv använder Facebook säga att det har tagit över deras liv; gjort dem passiva och missköter andra saker som t.ex. jobb. Det finns en grupp på facebook som säger att de ska "deaktivera" sina konton den 30e november i år för att motverka den här stora maskinen som har tagit över deras liv. Men hallå! Varför beter ni er som offer? Det är ju knappast så att ni blivit tvingade att sitta vid facebook hela tiden - trots alla applikationer som är så ruskigt skoj (öh?) och gamla vänner som kanske har svarat på din lilla putt i sidan(eller virtuellt knullbegär, säger vissa) när du inte orkar skriva nåt på super duper fun wall, special wall, eller vilken vägg du än väljer?! Det finns ett ord för det här och det stavas

självbehärskning

Jag måste erkänna att jag är inte någon läromästare vad gäller detta, men jag låtsas i alla fall inte vara ett offer när det är jag och endast jag som är ansvarig för hur mycket tid och energi facebook tar. Själv säger jag konsekvent nej till alla applikationer, causes och andra inbjudningar till saker som jag egentligen inte bryr mig det minsta jota om. Jag är tydligen Chuck Norris-ninja. Va? Nej, jag är Yvette. Min ansiktsbokChuck ska dö. Idag! Men mitt facebook-konto består.

Alice i underlandet

Den här hittade jag idag. Det är så knarkigt och lite porrigt och mest bara jätteroligt eller hemskt, jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta. Jag väljer att skratta, det är ju så mycket roligare :D



Det kommer inte så mycket gnäll från mig längre. Jag har helt enkelt för jäkla roligt. Ska försöka hata lite mer, men jag hoppas att ni tycker om mig när jag hatar lite mindre också..


Lekte en lek på en förfest i helgen. Man skulle skriva kända personers namn på en lapp, en i laget tog en lapp och skulle sedan säga tre ord som karaktäriserar personen. Jag var först ut och fick namnet Doktor Snuggles. Jag valde nog inte de bästa orden: Sång, Uppfinnare, Knarkigt. Men! Mitt lag listade ut det ändå, borde inte det ge en vinst bara det?

Ok, knarkig video högst upp. Bild på min halloweendräkt längst ner. Bara så vi har rett ut vad som är vad.

Gwen stefanis nya video

... jag var bara tvungen att blogga om det - även om det inte är åt helvete. Massa andra saker är åt helvete, men inte det här. Se den nya videon till Now that you got it här

Jag är så kär i den här människan så det är helt otroligt. Kan man säga att jag har en idol och stor förebild så är det nog hon. Jä!

min nya hobby!

Jag kom på en sak på jobbet idag. Ni vet när människor är överjävliga och aggressiva helt utan anledning? Man kan ju tycka att det roligaste som finns är att göra dom ännu argare genom att vara sur och fälla bitska kommentarer tillbaka. Men idag kom jag på att en sak som har ännu mer genomslagskraft är att vara sockersöta mot dom. Inte på ett fjäskigt sätt, bara trevligt och att helt ignorera deras taskiga jävla attityd. Idag på jobbet stod jag bakom disken på cafét nära kannorna som kunderna använder själva för att fylla på sitt kaffe.

"Vad faaan är det här för mjölk?" vrålar en kille som väljer mellan baristamjölk eller lättmjölk till sitt kaffe.
"Det är baristamjölk som vi använder när vi skummar mjölken. Den har mer mjölkprotein än vanlig mjölk"
"Men vaddå? Kan jag använda den i mitt kaffe!?" hugger killen.
"Jaaa, går så bra så" säger jag och ler mitt allra falskaste sockersöta leende.
varav supertönten provar baristamjölken. Avväpnad, ditt jävla pucko.

Senare säger en kille vid ett bord där jag plockar in disk att den där killen var ju så jävla otrevlig. Vid det laget minns jag knappt händelsen men säger att jo, sånt där rinner bara av. Jag har ingen anledning att ta åt mig av ärkepuckons attityder. Men trevligt att han uppmärksammade det :)

Som en fotnot kan jag också nämna att superpuckot senare kom fram och bad om att låna papper och penna för att hans mobil strejkade. Flygvärdinneleendet kom fram igen och jag tror att puckot lärde sig nåt för dagen för han var så snäll så. Dumma hund.

The vagn attraherar galningar. Helt åt helvete!

Ok. Jag hade jobbat hela dagen och satte mig på vagnen hem. Vid sahlgrenska kliver ett fyllo på. Första han gör är att ställa sig för dörren, röka några sista bloss och sedan slänga bort fimpen innan han stapplar på vagnen. Sätter sig ned bredvid en jämnårig dam, tittar på henne och ler innan han hälsar. Han gillade vad han såg, minsann! Damen är ganska besvärad och försöker att svara avvärjande. Det visar sig ganska snart att han inte bara är full. Han är galen också! Jag tror att han i sitt huvud sjöng, men det lät som när vår katt Smulan löpte med väldigt högljudda jamningar och morrningar. Inte coolt. Han var inte direkt lågmäld och jag var tvungen att bita mig hårt i läppen för att inte explodera.

Jag trodde att fyllot var ur min väg vid Botaniska då han stapplar av vagnen. I sista stund innan vi åker stoppar han dörrarna och drar sig ombord igen och börjar hojta igen. Jävla jävel.

Vid Botaniska kliver även en snubbe med cykel ombord. Chauffören säger i högtalaren att han inte får ha med sig cykeln ombord, varpå han går fram till föraren och bönar och ber att han ska få ha med sig cykeln. Samtidigt sitter fyllot och hojtar. Jag suckar tungt. Cykelmannen kommer tillbaka och börjar sjunga "Maja Piraja" av Electric Banana Band (ni vet säkert vilken jag menar) Han börjar dessutom försöka ha en konversation med fyllot. Ni kan ju gissa hur bra det gick?!

En vän till mig från Australien sa att det finns många galningar här, mer än i andra länder(han har rest en del). Jag börjar hålla med honom mer och mer. Vill ni se dom? Kom till Göteborg och kliv på en vagn, vilken vagn som helst...

Och så började hon blogga till slut...

Arg!!!

Det finns få saker som rubbar mina cirklar så mycket som att få min känsliga nattsömn störd. Jag har kämpat i år för att skaffa mig rutin på den fronten och det går i rätt riktning nu, lite.
Jag kan inte sova på dagen, det går inte att stänga av mig, eller, det ska mycket till i alla fall...

2 + 1 timme sammanlagt är lite för lite för att jag ska kunna göra något vettigt av min dag, vilket jag behöver.
Därför är jag sur.
Dessutom blir jag klumpig på ett rätt ocharmigt sätt, tappar tallrikar i golvet och har mig. Finmotoriken fallerar.
Även om det ska erkännas att det är bra med lite utrensning bland mitt tvivelaktiga porslin.

En uppmaning till folk: ring inte på hos mig full kl 5 på morgonen, om jag inte har sagt åt dig att det är en jättebra idé. Ok?

Ring mig inte halva natten och säg att du letar efter var jag bor och att du tänker sova ute (oktober, kallt). Det finns trotts allt en liiiiten del av mig som känner en tillstymmelse av empati och omtanke. Jag oroar mig för folk, även om de ibland går mig på nerverna.

Unga killar i medelstora svenska städer är helt åt helvete

Så, jag och en kompis sitter på restaurang, lägligt placerade i ett litet hörn på en restaurang i Gävle. Jag sitter så att jag precis kan se ett par sitta och äta och berätta vad jag ser för min vän. Det var skamligt! Killen är den sedvanliga "Jag är 20 år, har kortklippt hår, med lite längre därfram som jag ställer upp lite med en *hårprodukt*, polisonger smyckade med stora öron och för att utmärka att han klär sig fint har han matchat skorna med jackan och tagit på sig en ren Tshirt". Man kan också kalla dom hockeykillar(skit samma om dom spelar hockey eller inte, dom bara är det) Jag är inte ett dugg orolig för att jag skulle råka såra en hockeykille med det här inlägget, eftersom dom inte är kända för att läsa bloggar - dom är inte så bra på att läsa. Gör dom det så tar dom nog inte till sig det skrivna.

I alla fall, tillbaka till ämnet. Det såg ut lite som att de unga tu var på nån slags dejt och var det det ... då gjorde hockeykillen ett otroligt dåligt jobb. Tjejen hade mycket att säga, dom såg ut att ha trevligt om det inte vore för att killen såsigt lutade sig tillbaka och gäspade stort (hur snygg är man när man gäspar? han brydde sig inte ens om att dölja den där saken som hänger och dinglar längst bak i svalget). Hur bra intryck ger det? För att sätta ett stort jävla körsbär på det hela så reste dom sig och gick iväg medan killen fortfarande hade mat kvar i munnen som han tuggade på när han drog på sig jackan och gick ut genom dörren.

Det är så jäkla typiskt hockeykillar att göra så och sen undra varför dom inte lyckas så bra med deras tafatta försök att skaffa tjejer. Fast det som kanske är ännu mer skrämmande är att dom faktiskt lyckas. Vilka tjejer tycker det är ok? Jag hade inte velat träffa den här killen igen, det är något som är säkert. Tänkte tanken att det kanske var så att det faktiskt inte var en dejt. Dom kanske redan är tillsammans(ve och fasa) eller bara kompisar? Det är fortfarande inte ok. Nej till hockeykillar.

Dubbelhelvete!

Ok, så här: Ett gott gäng vänner på väg ut till nån krog för att svänga sina lurviga och alla är på väldigt gott humör. Inklusive undertecknad. Vad fan händer?? Nån jävel kommer fram och helt oprovocerat säger:

- Jackan är rätt snygg, kjolen är ok, men håret... det är ganska missmatchat.
- Jag går nu. Hejdå.

HUR JÄVLA ÅT HELVETE ÄR INTE DET? Sådär säger man bara inte. Jag har en present till dig, ditt jävla pucko: klicka här och njut

Jag borde ju egentligen sagt:
- Din jacka är rätt ok, håret funkar väl men alltså det där ansiktet borde du ta och göra nåt åt.

Förhoppningsvis hade mina vänner börjat skratta åt det här ynglet till människospillra och han hade känt sig bortgjord, men nu var det inte så. Jag kan bara hoppas att han misslyckas helt i livet, får missbildade barn, en fru som bedrar honom och en morsa som snackar skit om honom bakom ryggen på honom. Dumjävel.