Raggning?

På ett av de communities jag har och kollar in på då och då men inte använder så fasligt mycket hade jag en dag fått ett mejl som löd så här:

Hallå där...

Jag satt bara och kollade runt lite. Ville inget speciellt, tänkte bara kolla läget. Allt ok? :)

/ Adolf

Vad är Adolfs motivation till att skriva till mig? Jag har ingen aning. Ville han verka vara en känslig kille som trevar fram och frågar om allt är ok med mig, men lägger till en smiley för att lätta upp stämningen eller bryr han sig på riktigt efter att ha krupit omkring på min profil, läst hundra år gamla dagboksanteckningar och tittat på mina foton i galleriet samt förundrat sig över vad sjutton jag har på mig på min presentationsbild? Det var inget i hans mejl som fick mig att vilja svara, inget som motiverade ett svar. Han kollade runt lite, visst, men sen då? Varför vill jag skriva tillbaka? Ingen aning, så jag gjorde inte det.

PS. Adolf är inte hans riktiga namn, men det kändes inte riktigt riktigt rätt att skriva rätt namn DS.

Flyttgumman

Full fräs i Gävle! Vid tolvtiden igår åkte vi upp till Gävle - jag, maie och Bennie. Vi sov där i Maies lägenhet
(såg Identity - jag tyckte den var bra i alla fall, jag vet inte vad ni andra tycker och jag bryr mig inte så mycket heller) och steg upp tidigt imorse för att få in allt i bilen och köra ner igen.

Nu är jag ganska trött, Maies hela bohag står i min lägenhet i en vecka eller så och jag ska upp fyra inatt för att åka till jobbet. Hur låter det? Jag längtar så tills dagen jag ska flytta, jag har typ fyra prylar och jag tänker inte flytta 50 mil direkt. Pam, pam, Pow, så kommer det vara klart! Jag längtar inte efter flytt på det sättet, jag tänker mig bara att när det händer så kommer det att vara så jävla lätt jämfört med de flyttar jag genomfört hittills.

Har ni något man blir pigg av?

Igår jobbade jag kväll. Ganska nära stängning kom en tant in. Hon såg visserligen lite tufsig i håret ut, men det brukar jag också göra, så jag tänkte inte så mycket på det.
- Är det självservering?
- Va?
- Har ni självservering här?
- Nej nej, här serverar vi dig!
- Har ni öl?
- Nej, vi har kaffe, bakverk och mackor.
- Va?!
- Ja, kaffe och bakverk
- Har ni inget man blir lite pigg av?
- Ehh... kaffe?
Hon bestämde sedan att hon ville ha en cappuccino.
- Med sugrör i!

Kuken också!

This statue is a well known siluette of Gothenburg. It is just at the top of "Avenyn", the big avenue in Gothenburg full of shops and restaurants. The statue is generally known as "Kålle med torsken", which means Carl with the cod.

The statue is made in bronz by the famous Swedish artist Carl Milles and was inaugurated in 1931. The statue is also called “The revenge by Milles”. The reason for that is that if you stand on the stairs to the Art Hall, some intimate part of the statue is abnormally big. This is said to be done deliberate by Milles when some citizens in the city wanted to censor the statue.

Hoppsan

I söndags var jag ledig och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det jag borde göra är att åka till IKEA och skaffa grejer till att göra ett riktigt ritbord som jag faktiskt kan ARBETA vid. Det är viktigt. Men jag gjorde inte det. Istället tog reptilhjärnan över och den ringde till amerikanen av nån jävla anledning. Han är ju sugen, på riktigt, det vet jag. Jag är inte lika sugen, men gott sällskap ville jag minsann ha. Jag var dessutom ganska aggro efter helgens hårda jobbande och kände att jag behövde lite fun and games.

Vi skulle gå på universeum och se på grodor. Jag tycker om grodor, djur överhuvudtaget, men jag vill se grodorna. Nu blev det inte så, eftersom vi båda var hungriga och hamnade på restaurang och åt lunch i ett par timmar. Vi gick runt på stan, fikade, sprang runt i regnet och sen hittade vi Biljardpalatset där jag slog honom i biljard två gånger och vann öl. Jag kanske inte var så snäll som gav honom hopp om att få ligga med mig, men jag har inte den där regelboken som jag hört talas om, så jag skiteri. Ibland ska man få tänka på sig själv och skita i andra, eh?

Undantryckt ilska och det 200de inlägget

... jepp, 200 inlägg på ungefär ett år, så länge sedan var det jag började skriva på den här helvetesbloggen. Applåd!

Så, igår hade jag en massa undantryckt ilska som låg och lurade under mestadelen av dagen. inte ok, men ändå var det så. Det låg och pyrde under ytan och ibland råkade andra ut för små små utbrott av den, tyvärr. När vi hade stängt cafét och var på väg ut från byggnaden passerade vi ett par. De kom rätt nära i dörröppningen och rätt vad det var så trampade killen på min fot. Vad brukar hända om man gör en sån sak? Jo, man vänder sig om och säger: oj, förlåt, det var inte meningen! Det tar ungefär tre sekunder och det lättar spänningar både hos en själv och en annan. Men gjorde han det? nej! Han fortsatte bara gå, även fast jag vände mig om och skrek efter honom att han faktiskt hade klivit på min fot och det var inte ok. Vilket jävla pucko gör så?! Jag fortsatte att gorma för att ge utlopp åt min undergivna aggression och han vände sig fortfarande inte om. Jag var otroligt nära att bara springa efter honom och ge mig på honom(vi pratar handgemäng, ok?)men stoppade mig själv i sista sekund för att ställa mig på trottoaren och ösa ur mig mina hatiska känslor för idioter i denna värld. Det behövde jag nog.

Stupidos yeah?

Det där om bondetradition var ju fullständig rappakalja. Det har inget med det att göra, jag vet inte vart jag fått det ifrån. Kanske att när jag jobbade på en ekologisk odling där jag kröp några kilometer om dagen för att rensa bort ogräs från små små morotsplantor så var det tvunget att vara klart före midsommar varje år. Viktigt! Och sen kanske det har något med en gammal svensk film att göra. Den finns i mitt bakhuvud i alla fall. Det var fest, kan man säga. Vet ni vad det kallas, det här, gott folk? Jo, association. Eller så kan ni tycka att jag är dum i huvudet och hittar på. Välj själv.

Stupidos

Så, igår var det midsommar, en dag på året då vi hoppar i ring kring en lövad fallos och firar sommaren(jag har för mig att man det är en gammal bondetradition mest, dels för att fira årets längsta dag och att skörden helst ska in före midsommar. Sen är det FEST!)

Föga förvånande jobbade jag. Det var otroligt mycket att göra.
Katja sa till en kund, en äldre dam:
- Vi trodde inte det skulle vara så mycket folk här idag, eftersom det är midsommar. Då ska ju folk vara ute och dansa kring stången.
- Men det regnar ju, sa damen lätt idiotförklarande.

Kanske var det något med regnet som gjorde folk på dåligt humör och extra sugna på kaffe. Men det var en kund som valde bort kaffet till förmån för hårda ord. Det var en engelsman som jag frågade längre bak i kön om han ville ha något varmt att dricka. Först gick det inte upp för mig att han var engelsk, för han sa
- Vanlig kaffe.
- Bryggkaffe då? Han tittade lite frågande på mig och det gick snabbt upp för mig att han inte kunde svenska så jag frågade:
- Regular, black coffee, then?
- If I wanted black coffe I would have said so, wouldn't I? sa han mycket otrevligt. Och eftersom vårt bryggkaffe inte verkade duga frågade jag:
- So you want an espresso?
- I want a regular coffee! nästan skrek han åt mig
- I have black coffee and I have espresso...
- For gods sake, I just want a regular coffee! skrek han vidare. Jag valde att ge upp käbblet och bara ge honom något eftersom han inte kunde häva ur sig vad han tyckte var vanligt kaffe, trots att "regular black coffee" inte var hans kopp te, tydligen. I samma veva tog bryggkaffet slut och han kom fram till Katja i kassan.
- So, what did you decide on? frågade hon.
- I'VE SAID IT A HUNDRED TIMES, I WANT REGULAR COFFEE! nästan skrek han. Katja som är en chill person sa bara att jo, det kommer ta några minuter för kaffet måste nybryggas. Det dög inte alls enligt honom, han fortsatte skrika (och vid det laget stängde jag av mina öron och ägnade mig åt kunder som kan uppföra sig som folk), sedan satte han av och när han passerade mig sa han vasst:
- Stupidos.

Under hela tiden jag har jobbat där har jag aldrig någonsin varit så arg som just då. Jag valde att avreagera mig genom att ta varor från vagnen och slänga dom på plats tills den var tom. Jag vet inte, men vi kom fram till att de enda som kan vara så otrevliga måste ju vara vuxna människor på semester. Skitstressad över att helt plötsligt ha mycket tid över?

DET ÄR BARA TVÅ VECKOR KVAR AV MIN SEMESTER, GE MIG KAFFE
NU!

Eller?

Man får vara glad för lite, men inte en slampa

Efter en hård arbetsdag(hårdare än vanligt, men super ändå, tack vare jobbkompisar som är världens bästa!) fikade jag med Elin på Tintin, vilket alltid är lika trevligt. Det slutade ändå med öl på Dancin Dingo, det var länge sen så varför inte?!

Jag hade kunnat få LIGGA. Men jag är ju ganska selektiv och tar inte vad för skit som helst. Så bara för att en relativt snygg australienare kommer fram till en och börjar bjuda ut sig för en så betyder inte det att jag fnissar och hänger på. Nästan tvärtom. När jag sedan såg att han var en slampa så tyckte jag ändå att jag gjort rätt val. Bara han fick sticka in tungan i något annat än ett ölglas så var han nöjd, såg det ut som. Jag jobbar inte så.

We come together

... och så har ett lag på vuxna pojkar misslyckats sparka boll i rätt riktning tillräckligt fort, tillräckligt hårt tillsammans. Jag fattar att det kan leda till en sammanhållning och att folk hejar på. Vuxna måste ju också få leka, men själv är jag inte det minsta intresserad. Men är du ledsen så kan jag komma hem till dig med glass, serietidningar och kanske några klipp från fotbollsVM 1994 då det faktiskt gick bra. Det kan man leva på, kanske?

Mitt nya hatobjekt

Idag när jag gick till gymmet fick jag för mig att gå istället för att cykla. Det var dumt. Strax utanför Lidl gick jag förbi ett par tanter som var i färd med att gå på promenad tillsammans. Till råga på allt hade dom med sig gåstavar, och inte vilka gåstavar som helst utan inte ens riktiga gåstavar utan skidstavar! Jag försökte gå fortare för att slippa undan ljudet av skidstavarnas spetsar mot asfalten som förföljde mig som ett tuggande, klappande monster bakom mig. En liten stund funderade jag på att börja springa för att slippa ifrån, men lyckades hålla sansen. Som tur var vek tanterna av på en annan promenadstig och jag kunde lugnt fortsätta min promenad till gymmet.

Nästa gång tar jag cykeln.

Bara för att du är född -87 så gör inte det dig 21.

jag mötte upp med Sara och Erika och gick till Skål för lite after work. Ingen stor utekväll, bara en öl eller två på vårt favoritställe. Men ikväll solkades det lite, den känslan.

Vi stod i baren och skulle beställa när en kille ställde sig bakom oss och började prata med oss. Han sa att Skål var hans nya favoritställe och att han inte förstår hur han kunnat missa det innan(kanske hade han bara inte kunnat komma in förut?!). Good for you, sa vi och sen satte vi oss vid vårt bord. Vi tittade på varandra och sa: nej, han är nog inte så gammal. Typ tolv! Det dröjde inte länge förrän snubben kom fram till vårt bord och frågade om han fick sitta hos oss. Jag tror att han förstod innebörden av mitt blickspråk:
Himla med ögonen, titta sedan ner i bordet och se lite sur ut.
Det verkade fungera för han blev lite tyst och sa att han inte ville sitta hos oss och gick tillbaka till baren istället. Han fortsatte att leva rullan där inne och se till att han syntes mest av alla. Kort sagt, han gjorde "an ass of himself".

När Sara hade avslutat sin öl bestämde hon sig för att gå hem för att sova ut. Kort därefter kom killen fram och frågade varför vår gudomligt snygga vän hade gått därifrån. Vi sa att hon skulle hem till sin pojkvän (där tänkte vi till, eller hur?!) och han lommade iväg. Oturligt nog hade vi honom i synfältet hela tiden, bland annat när två kickor kom in och han kom fram till dem illa kvickt och började limma på dem. Jag har ingen aning om ifall han kände dom eller inte, men det kom sig i alla fall att han slängde sig på den ena tjejen och började slicka henne i örat (men blä!). Hade det varit jag så hade han fått en käftsmäll, men hon fnissade tillsammans med sin vän och så hånglade killen upp tjejen. Vi förstod inte för våra liv hur hon kunde tillåta honom att göra sådär. Nu undrar ni ju såklart om han var snygg, snygga killar brukar ju få göra ungefär som dom vill. Men inte ens det! Jag förstår inget. Men om han tänker fortsätta hänga där måste jag välja ett av följade alternativ:
1. Se till att han blir portad
2. Se till att han blir förnedrad där så att han slutar gå dit
3. Sluta gå dit själv och hitta ett annat chill ställe att gå till

De två första verkar vara de lättaste och roligaste alternativen.

Guldpalmen i kundbemötande går till....

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag fann plötsligt mig själv på ett fik tillsammans med Amerikanen på väg mot STCC-loppen vid tolvtiden idag. Jag tror att han bara inte tog nej som svar och samtidigt hade jag garden nere när jag väcktes av telefonen tjugo över tio i förmiddags. Det var en helt ok dag, han är inte helt odräglig (det är nog mer jag som är haha!) och det var inte så att jag hade jättemycket planerat istället, så varför inte. Men jag hittade i alla fall ett café jag inte vill gå till igen.

När vi hade fikat klart stod jag i kö till toaletten, lyckligtvis precis vid baren där jag kunde se hur dom gjorde sina espressos. Jag var inte imponerad till att börja med och när en kvinna gick fram till baren med sina två cappuccinos hände det här:
Kvinnan:
- Mina cappuccinos är inte varma.
- Dom ska vara 60 grader, sa baristan
- Men dom är inte varma
- Jaha. Vill du att jag ska göra två nya då?
- Ja, jo det vore bra.
- Jaha, skitkul, mumlade baristan högt samtidigt som hon vände sig om för att göra nya. Samtidigt som hon gjorde dom la hon handen på en av muggarna hon fått tillbaka.
- Dom ska vara 60 grader och det är dom här, gnällde hon till kunden
- Ja, det tvivlar jag på, för de känns inte varma.
- Jaha, men nästa gång ni beställer så får ni säga att ni vill ha extra varma. Men jag har ju bara gjort det här i 13 år, så...
- Kan jag inte bara få nya? sa kvinnan trött

Jag var en millisekund ifrån att protestera och hålla med kvinnan med för ljumna cappuccinos. Av det jag sett av hur hon gjorde sina cappuccinos var dom inte direkt gjorda med kärlek och definitivt inte med kunskap om varken espressos eller hur man skummar mjölk. Men jag behöver inte ge henne en lektion, de kommer helt enkelt inte få några stamgäster utan endast leva på (O)lyckligt ovetandes människor som snubblar in dit. När jag äntligen fick komma in på toaletten och fann att det var kiss på golvet och slut på toapapper valde jag att vända på klacken, storma ut därifrån och samtidigt varna kvinnan bakom mig i kön och fräsa argt för mig själv att jag aldrig kommer att gå dit igen.

Tävlingsmänniska 2000

... kom just hem efter en rafflande cykeltur hem från Skål. Det var en kvinna på cykel som åkte om mig, det var inte ok. Så jag var tvungen att - med en öl och en daquari i kroppen cykla om. Det ledde till att hjärtat sade

VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED, MÄNNISKA?!

Men innan dess satt jag som sagt på Skål med Erika, Sara och Bajsmannen samt Erikas kompis. På väg därifrån, ut genom dörren var det en kille på väg ut. Jag tog tag i dörren för att stoppa den, men han fortsatte dra i den och drog igen den nästan mitt framför näsan på mig, när han i sista sekund hörde att jag gjorde något kattfräsliknande ljud och han utbrast
- Nämen ojdå! (mer på reaktionen av mitt väsande än situationen med dörren)
Jag gick ikapp och sa:
- Tips! Om dörren är lite trögare än vanligt kan det vara att någon håller i den och vill ut också!
Men inte elakt. Jag log när jag sa det. Faktiskt!

Bara lite host

De tre lediga dagarna var över, tillbaka till jobbet med förnyad energi och gott humör. Senare på dagen när vi inte var så många kvar kom en kille in. Han brukar stryka runt centralstationen - säkert hemlös eller i någon annan slags prekär situation försöker han få lite uppmärksamhet och skava till sig saker ibland. Igår kom han fram till kassan och ville ha ett rabattkort som man fyller på med pengar. En fruktansvärd stank sköljde över mig - B.O. när den är som värst! Eftersom han inte hade några pengar att fylla på kortet med så gick han. Två killar (som hållt sig på behörigt avstånd sedan dom kom in) kom fram till kassan samtidigt som jag upptäckte att lukten satt kvar i luften kring kassan och jag hostade/kväljde lite grann. Dom såg lite konstigt på mig och skrattade samtidigt som jag hackade fram att "heh, näjahostabaralitehäh!" Jag tror att dom fattade precis, men vi sa inget om det, bara...

Folkölsfyllan

Åh herrejävlar. Jag blev fullfull på folköl. Lite Törleybubbel för att fira nationaldagen(med jordgubbar och vindruvor, jess) och så folle på det. Somnade nästan i parken och har inget minne av att jag tog vagnen hem. Och nu sitter jag här med ett förvirrat sinne och bakismage. Hur sjutton blev det så?

Går det ingen tidigare?

Igår var jag, Maie och Bennie ute på skärgården. Innan vi skulle ta färjan ut och gick förbi biljettkassan utspelades detta scenario:

En man i biljettkassan frågade:
- När går nästa båt till Knarrholmen?
- Klockan 15, sa tjejen i kassan.
- Va? Går det ingen tidigare?
- Nej, isåfall skulle jag ha sagt det.

YES! Det är inte bara jag! Det finns fler som vågar kasta ut grodor mitt i pannan på knasiga människor :)

Sur och ful

Behöver jag säga mer?
Bitter
Arg
Sur
Ful
Men det blir bättre snart, absolut. Bara ett par saker jag behöver lära mig, kontrollbehov som ska kväsas och lite ledighet på det så blir det finfint, det är jag övertygad om.

Raggningstips

Jag kan tala om för er vad man inte ska göra när man ser en tjej och det börjar rycka i dumspaken:
1. Vissla och ropa "Hörrudu! Tjejen i korta kjolen! Vi raggar på dig! Hör du dåligt eller?!"
2. Fortsätt vissla, skrik till varandra och se till att tjejen hör: "Snart börjar hon snubbla"
Tjejen reagerar fortfarande inte och då kan man ju ta till det sista snubblande försöket:
3. "TITTA HIT DÅ, DIN JÄVLA FITTA! JAG SKA SKÄRA HALSEN AV DIG!"

Tro mig, inget av dom funkar.

Senare fick jag istället en glad hälsning och en blick som gick från mina ögon ner till mina fötter och upp igen - på ett bra sätt. Det tyckte jag bättre om.

Foot in mouth Girl

Ibland blir jag inte så imponerad av mig själv. Det var en liten kommentar som absolut inte var menat på något dåligt sätt utan bara något som var i förbifarten. Men sådär i efterhand insåg jag ju att det var ruskigt felplacerat och fattar att det inte var det smidigaste att säga och att det var helt fel, såklart. Jag frågade om hon var arg på mig och jag fick veta exakt vad det var - vilket jag är tacksam för. En typisk sak man kan säga är "nej, det är inget" och så eskalerar det till något enormt, men inte den här gången. Jag fick veta exakt vad jag gjort för fel och jag kunde inse det och be om ursäkt och sedan var allt fine. Men ändå sitter det där som en liten nagel i ögat och gnager. Kanske säger jag hela tiden sådana saker utan att få höra att det var fel? Är jag socialt utvecklingsstörd? Förstör jag folks dagar ofta? Jag känner mig fullständigt outhärdlig; ta bort mig.