Bitterfittan

Idag var en sån där bitter dag. (är). En sån dag då man nästan börjar gråta över att det är dags att börja jobba. Jag satt i min ateljé, med fina vänner, sol och en god lunch. Och så närmade det sig. Stunden då det var dags att lämna flytet, vännerna och vad jag faktiskt vill sitta och göra vareviga dag till det där svennebanankneget jag är så evinnerligt trött på att gå till. Kan jag inte bara få fortsätta göra det där kreativa (jag kan jobba ihjäl mig på det, jag är def inte rädd för att jobba) så kan någon arbetstörstande ungdom få mitt vanliga kneg?! det är helt ok, jag vill jättegärna dela med mig av just det jobbet! Men jag måste bara se till att jag kan betala min hyra på något jävla vänster först.

FÖFFAN!!

Re-hash

Jag har känt länge att det fattas något i mitt liv. Eller att själen fylls upp av mörker. Jag har försökt rita bort det, jag har försökt skriva positiva tillrop i etern och hejar mig själv till döds. Men det fungerar inte. Jag behöver min ilska, mitt terapiplank. Skriva av mig, gnälla om saker öppet, inte begrava det i mitt innersta. Jag öppnar det försiktigt igen. Det handlar om att uttrycka mig i skrift, att få utlopp för ilskan och att inte begrava det där svarta inom mig, att ta psykologiskt självmord, di kallart. Vi börjar så här så länge, jä?

Jag var på en sån härn hemmafest ikväll. Jag och Per var de äldsta där (25 och 26). Det var svårt att inte bli "mennuskadufåhöraomlivethär"-jobbig och förståndig, men vaIHELVETE. Jag har ingen lust att höra på skiten om hur livet tar slut när man fyller 20. Jag är 26, det är bättre, def bättre än när jag var 18 och jag tror mig veta att livet sträcker sig längre än att ha många MVG i matte (det kunde jag aldrig ha trott när jag var 19, men ah well. Sellavi).

Jag följde inte med ut. Inte på grund av deras litenhet (jo, lite), men mest på grund av att jag var trött. Det har inte att göra med att jag "börjar bli gammal", utan mest för att jag är en kvällstrött jävel och behöver sömn. Suck it up! Ytterligare en anledning är att jag har bättre saker att lägga mina pengar på än att betala för mycket i inträde till för lite innehåll, och jag har def inte tålamod att vara uppe till fyra, ragga på något vrak i baren och släpa hem det jävla kadavret till min lya. I'm sorry, men jag varken vill eller orkar ligga så sent. ("Kan vi sova, så ligger vi i morgon bitti istället? Fast vänta, då kommer jag förmodligen inte vilja.) Det blir liksom fel.

Och det sista skälet är: jag låter säkert likadant. Allt jag tänker när jag hör människor prata och jag egentligen inte vill att de ska prata (när det är nonsens, vill säga). Så bakar jag automatiskt in i mina tankebanor att jag säkert låter precis likadant. Jag vill inte låta så, och därför blir jag otroligt trött och ledsen för att jag låter så.

Fånigt, hey? Kanske. Men det är så jag tänker. Nu ska jag ta min cykel hemåt och sova.

Vad du än gör, don't smile on the vagn!

Jag var på väg hem med vagnen(helt otroligt, jag behövde inte ens vänta på den. DET är tajming i vinterGöteborg med väntetider på timmar ibland) och jag tänkte roligt, så jag log lite. Att le på vagnen betyder att man är öppen för intryck, tydligen för jag fick frågan:

- Stannar den här vid Vasaplatsen?
- Ja, jo, det är nästa hållplats efter den här.
Jag trodde det var slut där, men icke.
- Jag vet inte ens vart den här går!
- Till Frölunda.
- Jag vill ju inte hamna nånstans i tjottahejti! Jag vet inte ens var Frölunda ligger.
Jag log och tänkte: nu är vi klara.
- Jag är lite kaxig nu för jag har druckit två öl!
- Jaha, vad trevligt för dig.
- Du ska inte med och ta en tredje?!
- Hehe, nej, det ska jag inte.
- Det vore väl för tokigt om du kom hem till mannen och sa att du varit ute och tagit en öl med en kille.
Jag log och tänkte: tjena, vilken krok. Jag hade ju kunnat klanta mig kungligt här. Men inte då.
- Ja, det skulle nog inte vara så populärt.
- Men det skulle vara spännande.
(In your dreams, jajjemen)
Som tur var stannade vagnen vid Linnéplatsen och snubben gick av. Ha en trevlig kväll. Ja, du å, så in i helvete du å.

Vad du än gör. Le inte på vagnen.

Lustigt

...jag brukar påstå att lera inte är min grej, att jag hatar att hålla på med det och alltid har. Men det är ju inte sant. Jag kom på att när jag var liten satt jag och lekte med lera hela tiden. Först var det trolldeg, sen var det sån där leklera och sen var det cernitlera. Jag tror det var där någonstans som passionen dog. När man jobbar med cernitlera blir det helt plötsligt lite mer dramatiskt att hålla på med det, den är dyrare än leklera/trolldeg och tanken är att man ska producera något "fint". Då tyckte jag inte det var roligt längre för att jag fick prestationskrav.

Ikväll har jag lekt med trolldeg. Det var helt ok. Lite prestationskrav för att jag ville skapa något speciellt, men samtidigt inte så stor press över det hela eftersom det var gjort av mjöl, salt, olja och vatten. Hur lätt som helst!

Trolldeg:
1 dl vatten
2 dl mjöl
1 dl salt
1 msk olja
Blanda med händerna till en deg och börja lek.
Värm i ugnen en timme på 100 grader och låt stå till nästa dag innan du börjar måla och gå loss med limpistol.

Tack för tipset!

Jag får ibland lite tips på mejlen. Tips på jobb att söka som ska passa min tidigare arbetserfarenhet och vad jag vill pyssla med i livet. Jag tror inte mycket på deras metod dock, med tanke på de jobbmöjligheter de skickar till mig:

Trädgårdsskötsel

Beskrivning

Vi letar nu efter duktig personal för anläggning och skötsel av grönområden.

Trädgårdsutbildning är mycket meriterande och vi ser gärna att du är anläggare/ plattsättare.

Som person är du flexibel, ansvarstagande och arbetar effektivt.

Vi söker dels personal på heltid men även personal som har en annan sysselstänning och då söker extrajobb.

Välkommen med din ansökan redan idag då vi håller intervjuer löpande!

Krav på person

Du skall ha erfarenhet av liknande arbetsuppgifter sedan tidigare för att bli aktuell för tjänsten.

Körkort är ett krav.

Vänta nu, jag har inriktat hela min ansökan, profil och CV på att jag vill jobba med tryckta medier eller liknande, möjligtvis någon slags administration. Ska jag behöva skriva att jag kan inte hålla en växt levande om så mitt liv stod på spel?

En lång jävla tisdag

... kan inte Februari rensas bort? Det är som en enda lång tisdag, med andra ord helt jävla värdelös. Det är jobbigt sen januari och vintern som varit, jag längtar bara efter sommaren (helgen) och inget roligt händer på länge. Jag försöker glömma bort att februari är skit med att jobba som FAN och bara köra på. Rätt vad det är så är det över. Hoppas, hoppas! Tänk om det gjordes en film som hette "Februari hela året", en uppföljare på "Måndag hela veckan" UH, the HORROR!

Andra saker som borde rensas bort från jordens yta:

• Ärtsoppa (kvarleva från minavänner-böckerna när jag var liten)
• Krig (ja, det är ju ganska uppenbart, eller hur?)
• Power-pointpresentationer. Dom är så jävla fula och jag hatar dom. Jag lyssnar hellre på en föreläsare än skriver ut presentationen på 50 papper efteråt. Seriöst. En förmiddags föreläsning kan lätt bli 30 sidor med stödord i storleken 100. Ovärt som bara den.
  
• Tisdagar, dårå.
  

Om jag skulle vara på lunch...

... eller ha en mental block som plötsligt och tillfälligt löses upp. Ifall jag inte skriver på ett tag men skulle göra det, missa inte det genom att preingnybmerera på min blogg:



Lätt som en plätt! Jag älskar bloglovin, det sparar mig mycket tid. Så det så.

Dover Calais

OMG. Jag insåg just en sak då jag lyssnade på Freestyles bästa och låten Dover Calais. Det är min bild av kärlek, tror jag. Det var mer än känsla än ett påstående och jag kan inte riktigt formulera det. Det var som en blandning av otrolig nostalgi samt total sanning i en gammal svensk låt.

Men så är jag ju singel också.

Förlåt att jag varit borta, bloggen och ni som läser. Jag har helt enkelt inte orkat vara arg, orkat skriva om att vara arg. Det kanske är en bra grej, även om det samtidigt känns banalt på ett sätt att ta ut alla sina aggressioner på sin blogg.

"JAG ÄR SÅ HIMLA ARG!!! JAG SKA MINSANN BLOGGA OM DET HÄR NÄR JAG KOMMER HEM!!!" Förstår ni vad jag menar? Det är som att knyta näven i fickan liksom. Jag tror att jag borde bli mer direkt och irl istället. Skälla ut folk på studs och bara när det faktiskt behövs. Inte okynnes-chiuauaskälla.

Januarisurheten

Januari är ju alltid som botten på tunnan. Storhelgerna är slut, champagnes korkades upp på nyår och är slut för länge sen. Ingen har pengar och inte jag heller. Det är mörkt(jag vet att det går mot ljusare tider, men inte märks det nåt värst) och kallt. Jag lurar mig själv att det är fint och friskt med snö och kallt, men helst vill jag inte ens kliva upp ur sängen för det är kallt på golvet. För att inte tala om när jag kommer till jobbet och måste klä av mig för att byta om. Kallt som fan, jag vill inte! Sen är det ju lugnt. Så fort klockan slår dags att jobba och jag får pengar för att finnas till, då jävlar blir det liv i luckan och leendet slängs på. Häpp häpp! Det som gör att januari är ännu mer en bottenlös avgrund är att efter januari kommer februari. Den kortaste månaden som känns längst, för den är som en enda lång tisdag. ÖFF!

Dagens låt: Mange Schmidt – Ledig

Checklistan

Ok. Nästa gång jag vaknar mitt i natten av att någon ringer på min dörr och sedan rycker i handtaget ska jag följa den här checklistan:
1. Ta på mig en byxa
2. Ta fram brännbollsträt
3. Dra ifrån skynkena från dörren(jag har gardiner för ytterdörren för att dämpa ljud utifrån)
4. Släng upp dörren och attackera

Istället för 3, 1, 2, 4 Hen var långt borta och jag stod där med bultande hjärta och raseri i blicken. Jag har fortfarande blodsmak i munnen. Ingen ger sig på mitt privatliv på det sättet. Ingen.

Hus i helvete

Ibland gör man(jo, alla, även du) saker som kanske kommer att ångras, men det gäller ju att ta livet med en nypa salt och ett gott skratt, som dom säger. Så nu har jag sjunkit djupt ned i mitt eget navelskådande och jakten på roligt och ska på onsdag bege mig i sakta SJ-takt till Stockholm på blixtvisit för att bli medial och sånt. Kanske. Om dumheterna inte har nån ände får ni veta vad det är, men jag kan säga såhärva att min nuna kanske dyker upp i teve. Mer får ni inte nu.

Det här med hämnd

... Ok. Det hära programmet Hallå P3 är ett lite enerverande men samtidigt roligt program. Det ringer in så många knasiga människor. Som för några dagar sedan när det pratades om de brinnande förorterna. En kille från en av dessa förorter ringde in och försvarade sitt agerande.

- Nej, jag har inte varit med och kastat sten, men jag har varit med om det. Ok... och fortsatte sedan:
- Men polisen kommer och dom får sten kastat på sig, och så sätter dom dit oss för det. Så vi kastar ägg och sånt på dom. Vi har inget val, vi måste hämnas.
- Är det färska ägg? frågade programledaren
- Ja, hehe, det är det, svarade killen.

Det var så dumt så öronen mina höll på att trilla av. Jag vet att det inte finns många fritidsgårdar kvar, men hallå. "Vi har inget val", yeah right. Så jävla dumt, alltihop. Man har alltid ett val. Jag använder ordet "man", eftersom jag menar att alla, precis alla har ett val. Gå och spela innebandy med dig, dumma unge! Han har inte ens vett att använda gamla ruttna ägg när han hämnas. Pucko.

Epic Fail på dålig mage

For seriousness! Min magen har varit så jävla dålig de senaste dagarna. Vill bara vara själv och ensam för jag sitter bara och pruttar hela tiden. Vart kommer det ifrån, liksom? Jag är laktosintolerant, jag kanske har råkat få i mig något dumt. Har inte ätit ägg, det kan vara en ganska rolig grej annars. En gång i tiden när Elin och jag bodde ihop väckte jag henne på natten med värsta äggmöken, jag hade ätit ägg på kvällen.

Jag gjorde förresten en Epic FAIL idag! Utan att ens veta om det själv.

Det var på jobbet och jag hade två gäster som ville beställa. Den ena var en så kallad kortvuxen person(eller vad ni vill säga, jag skriver så i alla fall) och den ena var engelsktalande. American änglish. Så, den första gästen frågar amerikanen "Hey, where you from?" och det visade sig att båda var kanadensare och från typ samma område har. Så jag sa. "Ja, världen är liten ibland." Han tände till på bråkdelen av en sekund och frågade "Vad menar du med det?! Och jag sa bara att ja, man kan träffa vem som helst vart som helst, typ. Han skrattade lite och sa "Jaha, ja just det ja". Jag förstod inte riktigt varför han hade blivit så'n. Inte förrän senare, kanske efter fem-tio minuter insåg jag vad jag faktiskt hade sagt.

Men hallå, kom igen. Man hör ju det man vill höra, eller nå't.

Det här med ditt och mitt

Ok. Det ringer på dörren. Jag sover. Någon bankar på dörren. Jag sover inte längre, men känner mig inte jättepepp att gå och öppna, eftersom det står en galning och bankar på min dörr och som dessutom hänger sig på handtaget och försöker öppna min ytterdörr. Hur tänker människan? Hm. Någon kanske är hemma? Dom måste vara hemma! Ok, om ingen är hemma, då går jag in!

En stilla tanke... om det mot förmodan hade varit upplåst, vad skulle människan göra när hen kommer in i lägenheten?

Ge fan i min dörr!

Sit com på gatan

Okaj. Lastområden på gatan är inte ok att parkera på. Det finns en anledning till det. Det är för att varuleveranser ska kunna komma fram utan att behöva leta parkeringsfickor mellan kaffelattemercedesar på gatan. Om man ser en lastbil stå parkerad på en sådan ruta, och tänker att det finns ju lite plats kvar bakom att klämma sig in mellan lastbilen och personbilen bakom, hur tänker man då? Tänker man då?

Hur som helst var det ganska komiskt på ett lite skrämmande sätt när en snubbe inte tänkte och gjorde precis så idag. Vi hade publikplats på första raden när snubben med den fina bilen försökte tränga sig in och sedan blev förvånad när luckan på lastbilen helt plötsligt hade gjort hål i en av rutorna på bilen. Han skrek jättemycket på chaffisen som "helt uppenbart hade gjort fel". Men hallå. Han lugnade ner sig efter ett tag i alla fall, det verkade som att han insåg att skadan var gjord, det var faktiskt hans eget fel och det enda som var kvar att göra var att fylla i en skaderapport tillsammans med lastbilschaffisen. Heja chaffis!

Otänkt rap göra skratt

Så, jag satt på vagnen hem och satt och tänkte på allt och inget. Bredvid mig, sådär lite framför som det är på de lite äldre vagnarna satt en tant och hon tittade ut genom fönstret och tänkte på sitt. Så helt plötsligt slapp den ut. Rapen. Det var en rap som kom ut av sig själv samtidigt som det var lite tryck i den. En hård rap, liksom. Högljudd. Jag kom på mig själv och såg att hon hade reagerat. Lyssnade, tänkte efter. Och så tittade hon på mig. Jag kunde inte göra annat än börja skratta och pipa fram att jag inte riktigt tänkte på vad jag gjorde. Hon började också skratta och sa att det gör ju inget om man rapar lite.

Videophone

Såg Bejcoyones (Beyonces) nya musikvideo "Videophone" igår. Hon sjunger ordet videophone ungefär 75 gånger i hela låten och åmar sig och svänger booty och mitt i alltihop kommer lady gaga och slänger med håret några gånger. Jag brukar tycka att Beyonce gör rätt bra grejer, även om det inte är det första jag slänger på sportify direkt, men det här var... bara inte bra. Och Lady Gaga ser inte ut som sig själv heller, jag förstår ingenting.

Ja, ni kan ju själva ta er en titt hära:

Don't be such a hater, hater!

Men för fan. Ibland råkar man(åhjo, alla, jag menar alla) ut för minusmänniskor och det får väl vara så ibland. Men hater bitch from hell kan bara inte släppa det. Den där jävla ödlan kom in idag och snackade skit om mig för mina kollegor så att jag kunde höra det. Eftersom mina kollegor tar allt hon säger med en nypa salt så bryr dom sig inte så mycket. Tyvärr kan dom inte göra mycket mer än att nicka och säga umhum, precis som med fyllon på vagnen. Den mörka sidan av serviceyrken, kan man väl säga. I huvudet beräknar jag strategiska hämnder, för eftersom hon tydligen inte kan släppa det, hur ska jag kunna göra det?

Hämnder:
- Hon ska alltid få äckligt kaffe och hon ska få veta om att det är specielly made for her.
- Med armen i bästa "jag vet inte vad det där är!"-stil utsträckt och utbrista: jag gör INTE kaffe till HENNE.
- Fråga henne lugnt och sansat: Så du blir slagen hemma? Det är ju tråkigt.

Eller hur gör man? Jag har fått veta av de andra som jobbar där att om hon bara accepterar en så är hon så göllig så och man ska behandla henne bra. Tyvärr tycker jag att den attityden är jävligt minus och min gräns är överskriden, I'm sorry. För mig kan hon dra något gammalt över sig och gå någon annanstans, jag kan klara mig utan henne for sure.

En laktosfri espresso, tack

Jag var på café och när jag fick frågan om jag ville ha något att dricka till min macka frågade jag om de hade laktosfri mjölk. De hade inte det, så jag tog en brygg istället. Tjejen efter mig i kön skulle också ha kaffe och sa:
- En laktosfri dubbel espresso, tack. Killen i kassan såg förbryllat på henne och jag höll på att garva ihjäl mig inombords.
- Men alltså... det är ingen laktos i espresso, svarade killen.
- Va?! svarade tjejen och tittade på menytavlan igen. Ja, men jag tar en sån dårå, en espresso.

Och här följer en liten kaffeskola:
Latte: lite kaffe, mycket varm mjölk, lite skum
Cappuccino: lite kaffe, varm mjölk, mycket skum
Espresso: Bara kaffe. Espressokaffe. Ingen mjölk. Alls.

Maktmissbruk

Jag blev arg idag. En gäst med så kallade speciella behov kom in och jag blev förvarnad om att man var tvungen att vara väldigt exakt med hennes kaffe. Och banne mig, det krävdes tre försök för att hon skulle nästan acceptera sin kaffe. Den var exakt som hon skulle ha den, men hon kunde inte vara glad utan var tvungen att avsluta med: Den var inte bra den heller, men jag OooooOooRkar inte längre! Det var ganska tydligt att hon gör på samma sätt varje gång det är någon hon inte känner igen bakom kaffemaskinen. Vad hon inte vet är att hon inte har så mycket för att behandla personalen som skit. Ni har hört rykten om hur restaurangpersonalen spottar i din mat om man behandlar dom som as? Jag behöver inte spotta någonting, jag behöver bara göra dåligt kaffe med flit för att visa min makt. Inte sagt att jag gör det, men vad jag har lust med och vad jag gör, det är två helt olika saker. Och så skakar jag av mig det och känner mig som den större människan i slutändan.