8ans värdelösa linje

Nästan varje gång jag ska åka spårvagn råkar jag ut för 8an. Jag behöver aldrig åka med 8an, den går inte förbi centralstationen eller skolan och jag åker väldigt väldigt sällan mot korsvägen och Angered. Likförbannat är det oftast 8an som dyker upp när man har väntat och väntat på att den där sabla vagnen ska komma. Men när jag faktiskt kan tänka mig att använda den, typ på sommaren när man vill bort till Liseberg eller något annat fräsigt som finns där borta, eller på exempelvis en söndag morgon då man vill till Bokmässan. Finns den till hands då? NEJ! Tack som fan. Jag kan nog räkna gångerna jag åkt med 8an på min ena hand. Nu tycker jag att Västtrafik ska bestämma sig. Antingen så tar dom bort den hela året eller så kan den ju gå längre än bara några timmar mitt på dagen, eller hur?

Får jag chans på dig?

Människan är ett djur som gärna vill kategorisera saker, klassificera. Allt för att få ett grepp kring hur omgivningen funkar och få klarhet i saker. Jag är också sådan, men det finns tillfällen då jag inte vill sättas in i ett fack. På det senaste har jag hört:
- Är ni tillsammans?
- Va? Nej. Men jag ska inte ha nån annan. Måste vi kalla det tillsammans?
- Ja, om ni är det.
- Men jag har chans på honom. Räcker inte det?

Jo, det är sant. Jag, 24 år gammal, har frågat chans på en snubbe. Han sa ja. Jag tyckte det var mycket klarare, mycket bättre än att bestämma att "men du, är vi tillsammans nu? Va va va?" För det vill jag ju helst inte fråga. Men att ha chans på någon låter lite lättare. För om vi skulle vara tillsammans skulle ju jag vara en Flickvän. Och Flickvän vill jag inte vara. En Flickvän är gnällig, uppmärksamhetssökande, mysande, jobbig, bekväm, krävande och kvävande. Hur gulligt låter det? Inte alls. Så jag slipper helst.

Kom igen, du kan det här!

Bokmässeångesten slog till idag. Jag blev medtagen dit och fick komma in gratis. Gratis är gott, och det var roligt att vara där. Det var ganska lugnt ändå, det var bara branschmänniskor som var där i början så det var inte så fasligt trångt ändå. Jag hängde med Lisa runt i seriemontrarna och vi.. ja, mest hon pratade med folk. Men då får jag låtsas lite grann att jag hänger med i svängarna ändå. Jag fick ändå lite dåligkänslor - hallå! jag ska ju jobba med det här, helst. Inte göra kaffe. Så varför inte ta för sig? Nej, det ska ju vara jävligt svårt, va. Helt plötsligt är det otroligt svårt att slänga ur sig saker ur munnen och "säg va fan som helst, men stå inte bara där, KOM IGEN DÅ!" Men jag ska i alla fall dit på söndag och försöka försöka och försöka. Inte vara blyg nu, kom igen då.

Surfittan

En del saker gör mig sur. Bland annat:

• Att vänta
• Åka vagn
• Banaflugor
• Stress
• Dumma människor

Just nu väntar jag. Det är ok en stund, nu har jag fått veta att jag kommer att få vänta en stund, typ en timme. Alldeles nyss visste jag inte riktigt vad som var på gång, och det gjorde mig irriterad. Nu är det som sagt ok. Jag har sagt till mig själv att det är ok att vara sur för lite allt möjligt just nu, med ett ungefärligt pHvärde på 4. Det är ganska surt.

En stark syra med hög koncentration (egentligen aktivitet) har ett pH-värde på runt 0; en stark bas med hög koncentration (egentligen aktivitet) har pH ungefär 14. Dessa är dock inga absoluta gränser på hur stark en syra respektive en bas kan vara; det finns till exempel riktigt starka syror med negativa pH-värden. Utifrån definitionen av pH får man:
Vid pH 1 är vätejonaktiviteten {H+} = 1·10-1.
Vid pH 7 är vätejonaktiviteten {H+} = 1·10-7.
Vid pH 14 är vätejonaktiviteten {H+} = 1·10-14.
pH-värdet mäts vanligen genom en kombinationselektrod. Det kan också mätas med pH-indikatorer, kemiska föreningar som har olika färg vid olika pH. För att mäta ett ungefärligt pH-värde i olika vattendrag använder man allt mer sällan laboratoriska metoder, utan ser istället till den biologiska mångfalden och då på så kallade indikationsarter. Exempelvis kan nämnas mört, som inte lever i sura miljöer eller kräftdjur som behöver basiska ämnen för att stärka sina skal. (wikipedia)

Jag har fått en mugg

Det var ändå inte så stort ansvar jag tog. Samla in e-postadresser, se till att alla stämmer och svara på en eller annan fråga samt spela Allan på en redovisning. Det är inte svårt. Vissa kanske tycker det är jobbigt, men inte jag. Det är som helt ok och så vet jag att det blir ordentligt gjort, så det är lika bra. Helt värt en mugg. Den kommer jag använda, minsann!

Jag påmindes dock om min gymnasietid då våra mentorer/klassföreståndare varje termin skrev ut papper på hur mycket frånvaro man haft. Det skulle sedan skrivas på av föräldrarna hemma, antagligen för att de skulle kontrollera att man inte frilansade från skolan alldeles för mycket. Om man hade noll frånvaro på en termin var det sagt att man skulle få en belöning. På Karolinska skolan i Örebro hade dom samma sak och deras belöning var ett stipendium på en hel del pengar. Jag kunde inte kräva något sådant, även om det hade varit trevligt. Men hallå. En IKEA-apa? (värd 5 kronor ur en binge precis före kassan)

Tjock och ful och DUM!

Jag har gått runt i ett ständigt rus av ilska hela dagen. Det började igår med att jag tyckte att vissa saker var jobbiga och jävliga och jag var trött på idioter i världen och har lett till att jag idag tycker att de flesta i min omgivning är sämre sortens, allihop.

Det fick mig att minnas ett telefonsamtal som väckte mig mitt i natten för något år sedan. Det var Henrik som var satt på Kumla torg tillsammans med två kompisar fulla som kastruller allihop. Henrik är väldigt duktig på att prata, jag förstod inte allt men jag är inte den som lägger på i någons öra. Hans två kompisar var väldigt nyfikna på mig och en av dom försökte ta telefonen från Henrik för att prata med mig. Han stod ut en liten stund, men ville inte ge bort telefonen. När han till slut fick nog skrek han till sin kompis:

- Nej, du får inte prata med henne!
- Varför inte?
- För du är tjock och ful och DUM!

(sådär ser Kumlaanstalten ut. Jävligt ful är den)

Raggningstips vol3

Jag glömde det bästa och viktigaste från vårt samtal med den missförstådda norrköpingen! Trots att vi försökte bli av med honom på allehanda sätt pockade han ändå på uppmärksamhet genom att knacka på Marjas axel och komma med nya förslag och försök.
- Du! Om jag träffade dig på McDonalds nu skulle inte du få följa med mig hem, inte ens då!
- Ojdå.
Han var sur och sa inget mer, vände sig bort. Men snart knackade han på Marjas axel igen
- Fast kanske.

Samtidigt hade jag till vänster en annan kille som istället för Fast Forward som vår Norrköpingsbo spelade rollen av "Känslig kille" som höll med om allt jag sa och försökte få det att verka som att han faktiskt var intresserad. Det gick inte så bra för honom heller. Jag och Marja gick ut på dryg-uptrain från Vasaplatsen och ända ner till Brunnsparken via Avenyn. Skoningslöst hämnades vi på alla dumjävlar i världen.

Raggningstips vol2

Jag tillbringade kvällen tillsammans med vänner på ett av våra favoritställen. Det solkades dock av en ovälkommen gäst. Jag och Marja satt och pratade i godan ro tills en snubbe i 35-40årsåldern tyckte att det var helt ok att buffla sig in i vårt samtal. Först förstod jag inte riktigt vad han ville. Jag såg att han tittade på Marja och tyckte om vad han såg, men tänkte inte så mycket på det. Sedan började han prata med oss. Det dröjde inte länge förrän jag tröttnade och sa till honom:
- Du vet, om det här var ett telefonsamtal så hade jag lagt på ungefär nu.

Det var inte så poppis. Efter det följde en harang av

• Björnfitta
• Feministkärring/fitta
• Ni skulle aldrig våga gå hem till mig
• Jag skulle kunna underhålla er hela natten, men ni vågar inte
• Jag tycker om er, men ni är såna jävla fittor

... och här kommer höjdpunkten: allt var på NORRKÖPINGSKA. Nej, det fungerar fortfarande inte att försöka provocera fram ligg. Vad tror hans fulla hjärna? Att jag när han hävdar att jag aldrig skulle våga gå hem till honom att jag "minsann ska visa honom"? Jag tror inte det. Vi försökte på olika sätt få honom att lämna oss ifred, men det fungerade inte förrän jag tog upp ett anteckningsblock, antecknade allt han sa, asgarvade och såg till att han förstod vad som hände. Efter det lullade han bort till någon annan blondin och hade förmodligen inte lärt sig någonting av vad som just hade hänt.

Musik är bra för hälsan

Vad är det med mina lår? Jämt ska det helst pillas på låren av klåfingriga Vagnåkare. När jag var på väg hem satte sig en man bredvid mig. Det var mycket viktigt för honom att det var ok att jag satt där och visst, luften är fri, sitt vart du vill. Ingen fara på taket. När jag hade några stationer kvar tyckte han att jag såg trött ut och pillade på mitt lår för att se om jag var vaken och ha en ursäkt att prata med mig. Jo, jag är vaken, jag tänker inte somna. Jo, jag ska av vid musikvägen.
"Musik är bra för hälsan"
Ja, jo, visst. (Låt mig vara ifred, annars nitar jag dig.) När jag klev av aktade han lite på sig så att jag kunde kliva förbi och han sa att det var trevligt att se mig igen. Jag börjar fundera på om den där stugan i skogen inte ska få bli verklighet ändå.

Pajasen

Ibland har man ju då foten i munnen. Vi var ett gäng som satt och pratade om föregående uppsatser vi gjort. En hade gjort en C-uppsats och skulle precis börja på sin D-uppsats och de andra hade mest gjort B-uppsatser. Självklart hävde jag ur mig ganska högljutt:
- Är det bara jag som gjort pajasuppsatser? Min B-uppsats var en serietidning!!

Jag kände genast att föraktet för mig och mina insatser i skolan steg lika snabbt som insikten i vad jag just hade sagt. Jag är härmed förpassad till en akademisk skamvrå. Tack och tack.