Kompissolen

Jag googlar mycket. Varje dag googlar jag om information mellan himmel och jord. Är det något jag inte förstår - jag googlar. Är det något jag vill hitta - jag googlar. Och så vidare. Idag hittade jag den här:

Jag har bråttom-mode( [moude) )

Vi har grillmackor på jobbet. Med olika innehåll grillar vi alla i fyra minuter innan kunden får sätta tänderna i dom. Gör man inte det får man ajoj i magen eftersom brödet inte är färdigjäst. Det finns tre olika innehåll och eftersom vi alla är olik a så väljer man även olika.

Den medelålders kvinnan beställde sin grillmacka, så långt så fint. Efter några minuter var en annan grillmacka klar och jag gav ut den till kunden, men han ville ha den i en påse, så jag hängde av detta skäl kvar vid grillen för att ordna det. Kvinnan stod nu vid bänken och stirrade galet mellan mig och påsen.
- JAG HAR BRÅTTOM! och tecknade att hon minsann ville ha påsen jag höll i handen NU.
- Men det här är inte din, det är mannen här. Jag vet inte om hon hörde vad jag sa eller ens brydde sig. Har man bråttom tar man vad som helst tydligen, eftersom det inte var samma innehåll i mackan jag höll i handen som hon skulle ha.
- JAG HAR BRÅTTOM! dånade hon igen på finlandssvenska. Utan att säga något tog jag ut hennes macka ur grillen - det var ändå bara 20 sekunder kvar, la den i en påse och gav den till henne. Hon formligen SLET åt sig mackan, rafsade åt sig sina grejer och stormade ut.

Det händer lite då och då, förstås.
- Jaha, är det en latte, jag skulle ha en cappucino, men jag kan ta den!
- Nej, men det är någon annan som ska ha den latten. Din cappucino kommer snart.
Det är som att dom glömmer bort alla andra i hela världen. Tror dom att jag gör en massa annat än det dom ska ha för skojs skull? För övning? Till mina låtsaskompisar?

Karolina och jag

När jag jobbade idag och jobbade på som bäst med vad det nu var så ropade David på mig. Han hade varit där en stund så det var inte så konstig, men jag tittade dit och såg honom stå en bit bort vid barbordet och bredvid honom satt en tjej som såg bekant ut. Jag tänkte inte på det, så jag vinkade. Måste ju vara någon jag känner, liksom! Hon vinkade tillbaka och så tänkte jag en sekund till. Det var ju inte alls nån jag känner, det var ju Karolina Klüft! Gud så dum jag kände mig där. Jag slätade över det hela genom att gå fram till David och prata lite med honom och Karolina, ungefär som att "jamen, jag är ju sån här. Jag är så otroooligt social och kan prata med alla i hela världen som att dom är mina bästa vänner" Jag kan det. Lite. David kan det i alla fall :)

Helt åt jävla helvete

Så, vilken utekväll det blev då. Hade stassat upp mig i lackklänningen, nya benvärmare och den fräsiga röda peruken för att gå på synthklubb med Maie och Bennie. Men har man varit uppe sen 4.15 på morgonen så är det kanske inte så konstigt att man inte orkar gå ut? När man dessutom ska jobba dagen efter. Jag vill vill vill ju så gärna hänga med, orka med, göra allt och följa med. Men kroppen säger "far åt helvete" Just nu känns det som att jag är på festival - man ger allt i några dagar för att sedan komma hem och sova ett dygn eller så. Det är bara det att festivalen slutar aldrig, den bara fortsätter och fortsätter och det finns aldrig något dygn över att sova bort.

Bästis på vagnen

Ojojoj. Fredag är partydagen, helt klart. På väg hem från jobbet nyss satt jag på vagnen och självklart ska Fyllot sätta sig bredvid mig. Han presenterade sig själv och berättade för mig att
- han som ung fick ett stipendium värt tre miljoner för att åka till USA. Eller om det var för att plugga på Chalmers. Jag vet inte riktigt.
- han stannade på Chalmers
- han var bäst i Sverige på kulstötning
- han hade en ryggskada som läkarna höll käft om. Dom kunde ha tagit livet av honom! "Dom jävlarna"
- hans son är bäst i Sverige på Thaiboxning. Ställer upp i VM nästa år
- hans dotter är 29 år och har jobbat som modell i 11 år. Hon får 50 000:- för två timmars jobb
- han kan låna pengar om det är så, men det behövs inte.

Jag säger som jag sa till Lisa imorse om folk som berättar vilda historier: Om dom vill ljuga och kalla det sanning, då får det väl vara sanning då. Så många gånger när man var liten och någon ljög för en och man lyssnade och nickade, kanske höll med, bibehöll diskussionen osv. och sedan fick höra
- Meh! Trodde du verkligen på allt det där?! Fan va dum du är! (oh nej, det är inget skämt, det här är ordagrant citat)
Sanningen att säga är... jag bryr mig bara inte. Så länge det inte berör mig, det är inga löften till mig gjorda... who cares?

En fort dag

Det blev krock i huvudet idag. Hann med att leka med Maie länge länge. Vi gick till Treatwise och hämtade hem våra monster, gick till tryckeriet och tittade på provex av nästa SVÄRJÖ och så fikade vi och planerade Best Friend Monster. Sen var det hem och genomföra en intervju med mig för Maies uppsats, blogga för Best Friend Monster och sen iväg igen - vi var hungriga. Ner på stan, hitta restaurang och äta. Full i magen skyndade jag till jobbet för att hämta nyckel som jag kom på att jag inte behövde. Åkte till Biltema för att skaffa cykel, men den jag tänkt mig fanns inte och helt plötsligt kändes allt avgrundsjobbigt, så det blev som sabotage i huvudet och jag lämnade stället i smått panik. Jag hade dessutom kommit på att det inte skulle hinnas med att cykla hem till Frölunda och sedan leka med Sulan utan att stressa. I och för sig var det helt åt helvete för sent, jag var redan stressad så det räckte. Åkte till frisörsalongen där Sulan satt istället och sen när vi var på väg åt rätt håll kom vi gemensamt på att det var nog bäst för mig att åka hem och vila lite.

Så nu är jag hemma. Ska sticka benvärmare och sen gå och lägga mig, tänkte jag. Ska ta det lugnt nån gång i... maj?

Klumpig och trasigt

Jag trodde den här dagen skulle bli sämre, eftersom den började med att jag hävde sönder mitt nyckelband när jag skulle öppna dörren till soprummet. Jag hade som gott om tid tills vagnen skulle gå 6.25 och då hade jag tid att gå ner med komposten. Förstod inte riktigt vad som hände när jag skulle dra upp dörren och drog i nyckelbandet. Så lossnade det och alla nycklar låg fanimej överallt. Det var ju sådär. Så jag började muttra för mig själv att "nu ska jag väl missa vagnen och allt ska gå åt helvete hela dagen" Men nej, det blev ju bra. Kanske övervann jag den där dåliga omen-dagen genom att flina den rakt i sin fula nuna.

Hela dagen har gått, jag har till och med tränat och sexysvettats (jag tycker om när solskenet lyser in genom fönstren och speglas i svetten på mina axlar och armar. Är det konstigt?) och allt har gått som smort, ju. Men så kammade jag håret och den hopvikbara kammen som jag fick av my sweet aussieboy innan han försvann i fjärran (för nästan ett och ett halvt år sedan) gick i två miserabla delar och jag började nästan gråta. Men bara nästan. Jag gråter inte ofta, men när jag gör det brukar det vara över töntiga saker. Som i "Liftarens guide till galaxen" när förintelsen av nära och kära inte bekommer honom. Men tavernan på hörnet, den jävlar, förlusten av den kan få en att gråta.

Glad onsdag

Lika trött som tisdagen var, så har onsdagen varit pigg. Visst, jag var trött imorse, men jag låtsades att jag var jättepigg och glad när jag kom till jobbet. Och leendeterapi funkar visst. Just för att kommer man till jobbet med ett leende så ler alla andra och så blir det en uppåtgående spiral av gott humör. Vi fick beviset för det idag. En kund kom fram till disken bara för att säga till min chef att det är så roligt att komma till oss och fika just för att vi alltid är så glada och trevliga. Så ni ser, det finns bra kunder också och till stor del beror det på om man själv är glad eller inte.

Amerikanen ringde för ett par kvällar sedan. Han ringde från Nederländerna bara för att säga hej. Ojdå. Nu är det nog jag som behöver en ABFkurs i "hur man säger nej till snälla människor".
"Fy!"
"Nej!"
"Ner!"
"Gå hem"
Tror jag är nyckelorden.

Trött tisdag

Den värsta dagen på veckan är tisdag. På måndagar börjar man om lite grann. A fresh start, di kallart. Kroppen går av bara farten(chocken) och eftersom man har börjat om finns det inte mycket som ligger bakom att förstöra. Tisdag däremot. Det är som en baksmälla. Kroppen gnäller för att den fick jobba igår och den ville faktiskt vila lite mer. Dessutom är det jäääättelååångt kvar till helgen. Så säger min kropp till mig på tisdagar.

Jag är ledig idag, vilket skulle kunna leda till att jag då ligger i sängen ovanligt länge efter den där jobbiga måndagen. Men istället tog jag mig i kragen, ryckte mig själv i håret och tryckte upp hakan, tog datorn och slängde ner den i min väska och åkte iväg till biblioteket istället för att sitta vid msn/läsa bloggar i två timmar innan jag fick något gjort hemma, se att det finns en massa disk, göra det, försöka göra något, misslyckas... osv osv. Nu sitter jag här, och fan om jag inte ska bli klar idag med nästa nummer av Svärjö. Jävlarimig!

Odräglig kvinna

Jag har varit odräglig idag. eller. Jag vet inte om jag har varit det, men jag känner mig lätt odräglig ibland när jag inte tycker om mig själv eller hinner med mig själv riktigt. För när jag inte hinner med mig själv hinner jag inte med andra heller och har ungefär NOLL tålamod. Allt händer så fort hela tiden och jag vill ju att det ska hända saker, men nu är det lite utanför min kontroll. Men det är bara att
andas
planera
andas
ha roligt
andas
planera tiden
GÖRT!

Jag har räknat ut i mitt huvud att mr Dans har fuffens för sig. Bevis för detta har jag inte, men det är min ursäkt för att slippa alltihop. Jag orkar inte med fuffens. Jag vill ha okomplicerat Ofuffens och bara roligt.

(bilden har inte jag gjort, den har Sandra ritat. Förra våren när vi hade bitterfittahelgen. Det var precis ett år sen, faktiskt)