Cirkusvagnen

Jag upphör aldrig att förvånas över Vagnens förträfflighet. I förmiddags när jag var på väg till skolan fann jag mig sittandes och undrade om det inte var någonting som spelade mig ett grymt spratt.

Ett par säten till vänster om mig satt tre fyllon(märk väl att klockan var halv tio på förmiddagen). Den ena som satt längst fram var så full så att han knappt kunde sitta ner och de andra två som satt bredvid varandra var ganska på lyset dom också. Den ena hade en rakapparat med sig och började helt plötsligt raka den andres ansikte. Jag trodde att det skulle gå käpprätt åt helvete och att blodet skulle spruta åt alla håll och kanter, så fulla som dom var. Det gick hur som helst ganska bra, men det kändes något surrealistiskt att sitta där(dessutom satt jag på ett säte som var inklämt i 90 graders vinkel mot alla andra säten så jag satt lite annorlunda än alla andra och därmed späddes min känsla av alienation på) och se dom på det där sättet, lite kaosartat.

I precis samma stund klev en man på vagnen och gick bakåt i vagnen så att jag hade honom till höger om mig. Han började gorma på någon som hade fötterna på sätet
"Ta ner fötterna! Var har du lärt dig att det är ok att ha fötterna på sätet?! Här kommer jag med mina rena byxor och ska sätta mig och så har du haft fötterna på sätet..." Han gav sig inte heller, han höll på hur länge som helst! Så jag satt där med cirkusfyllon till vänster och en vett och etikett-riddare till höger och undrade: Ser världen ut så här? Ska jag skratta eller gråta?

Manic Monday

Jag har haft en dålig dag, helt enkelt. Dåligt självförtroende i form av tankar som "nolla som aldrig slutför något på ett bra sätt", "lite sämre" och min favorit: "kverulant" har farit genom huvudet och det har gjort mig till en vresigare människa än vad jag brukar vara. Små små vattendroppar i huvudet som holkat ur, format om, irriterat och fått mig att tvivla på mig själv i varenda avseende. Lyckligtvis har jag träffat människor som visat mig att jag inte är dålig, att jag kanske inte ligger efter så mycket, att dygnet bara har 24 timmar och att vi kan lyfta tunga saker tillsammans.

Någonstans har det ändå varit lite fel. Min känsla för ironi har varit helt körd i botten och ironi - inkommande och utkommande har bara blivit platt fall som en pannkaka och sedan nedslängd i en mixer för att mixas på högsta effekt. Inte så lyckat, med andra ord. Förhoppningsvis kommer den tillbaka efter lite sömn.

På Vagnen hem satte sig en galning bredvid mig, som grädde på toppen. Tack och tack. Han mumlade för sig själv om "tjejer" Jag tror det var något om hur tjejer behandlar honom. Han satte sig först hos en annan tjej, men flyttade över till sätet bredvid mitt. Jag tog upp min telefon och skickade ett sms och ringde ett samtal. Jag såg till att dröja på samtalet tills han gått av, men när han skulle gå av skulle han absolut lägga sin labb-hand på mitt lår och jag utbrast "NEJ!" Vilket ledde till en ganska rolig reaktion hos Sara som jag pratade i telefon med. Jag fick som jag ville i alla fall, Vagnenmannen stapplade av Vagnen utan att ha fått lår och jag kunde förklara mig för stackars Sara som trodde att jag hade dissat hennes förslag.

Det blir sömn nu och imorgon ska det bli en bra dag.

Matteräkning som förolämpning

"jag läser din blogg. den är (9 x 10^10)^-1 av alla världens hemsidor. Jag läser den och jag har ingen jävla aning varför."

Ok. Nu räknar vi.
(9 x 10^10)^-1
(9 x 100) ^-1
(900)^-1
Vad blir det? Jo, det blir ju ett negativt tal. Närmare bestämt -900. Eller har jag fel? Jag saknar min grafräknare, den hade talat om för mig om jag hade rätt. Kalkylatorn på min data är helt enkelt inte tillräcklig för en gammal avdankad naturare som jag. Vad har jag fått då? Jo, en förolämpning. Jag har inte bestämt mig än om jag bryr mig eller inte. All publicitet är ju bra publicitet, di kallart. Eller så är det bara en felskrivning och det hela var genomgående positivt. Jag menar, min handledare Johan tittade på mina serier och sa: "Jag tycker det här är roligt. Jag kan inte förklara varför, men det får mig att skratta."

Nej nej, du är ju en i gänget! Som en kille!

Jag har faktiskt fått den kommentaren. Jag är så himla himla schysst och rolig så att man inte tänker på att jag är tjej, helt enkelt! Det är lite sorgligt på ett sätt. Tjejer ska vara gnälliga och krävande och inte vara speciellt fartiga, eh? Nej, jag jobbar inte så.

Igår åkte jag till Varberg för att gå på en fest på en bygdegård där jag kände exakt en (1) person.

- Jag hoppas du klarar dig själv en stund

OM jag klarar mig själv?! Def. Jag förstår inte hur jag lyckades klämma i mig så mycket alkohol men full fart blev det och jag fick många bästisar! Guide till fest:

- Hälsa på folk. Se gärna till att haka på en person som känner en person som du sedan hälsar på. Det växer sedan till en stor kedja av handskakningar och skålar och så är du genast en i gänget.

- Ha ett glas i handen. Underlättar skålarna med dom där du inte känner än.

- Fråga saker. Folk brukar tycka om att prata om sig själva, oavsett om dom erkänner det eller inte. Alla har något intressant att säga om något. Om det inte funkar, berätta en skröna, rolig historia eller något om en kompis.

- Dansa för sjutton, dansa!

- Le för i helvete; folk tycker om glada människor.

Jag väljer det äckliga, farliga djuret!

"Liten ljus boaconstrictor på ett år säljes.(Blandras boaconstrictor utan stamtavla/papper)

Komplett terrarie med grenar, värmelampa, lysrör mm.
Extra bark samt frysta möss medföljer.

Hon äter, bajsar och ömsar precis som ormar ska.

Hon är en bra nybörjar-orm.Lugn och lättskött - ej aggresiv. Glöm ej att hon blir stor - hennes mamma blev 2,5 meter!

OBS! Svara endast via e-mail"

OK. Såhär. Jag fick höra en av de äckligaste historierna jag någonsin hört igår:
En tjej ägde en orm. Ormen slutade äta och hon trodde det var något fel på den. Hon tog den till veterinären ett par gånger för att se om den var sjuk. När det hade pågått i ungefär tre månader vaknade hon en natt och bredvid henne i sängen låg ormen utsträckt bredvid henne, helt raklång (av någon jävla anledning hade hon ormen lös i lägenheten). Hon tyckte det var ganska konstigt så hon tog den till veterinären igen och berättade vad som hänt. Veterinären satte tungan i halsen och sa inget annat än att ormen genast skulle avlivas. Varför? Jo, ormen hade späkat sig i tre månader för att kunna få plats och smälta något riktigt stort. Typ en människa. Lilla söta ormen hade lagt sig i sängen och mätt sig själv i jämförelse med tjejen för att se om den skulle få plats i magen.

Någon som vill ha en helt oskyldig boaorm? Bara om man blir längre än tre meter, kanske...

Freudiansk felsening?

Jag hade varit hos Sara och satt på Vagnen på väg hem. Helt oväntat bromsar föraren in och slänger sig på tutan(men det är ju ingen tuta, det är ju bara ett ilsket ringande) upprepade gånger. Sakta satte den igång igen och folk hängde sig på fönstret för att se vad det var som orsakade tumultet. Det var såklart en förvirrad sate som vinglade omkring mitt i vägen.

Men?! Vänta nu... vad var det jag såg genom rutan egentligen? Hade han inga byxor på sig? Inga kalsonger heller? Eller såg jag fel? Jag vill tro att det jag trodde mig se var bekräftat för att andra människor på Vagnen började skratta, men jag vill också tro att det inte alls var sant för att jag vill tro att det inte finns så många galningar i staden Götelaborg.

Lidl. Lite sämre.

Jag tycker inte om Lidl. Jag hyser starkt agg mot Lidl. Men eftersom det ligger närmast min bostad så går jag ändå dit för att göra mina inköp. Något jag funderar på att helt sluta med, trots att det är billigt som stryk och ligger nära bostaden. Varje gång jag går dit dör en bit av min själ och jag grämer mig lite grann varje gång för det. Varför?

- Lidl är fult
- Lidl har äckliga varor som är snarlikt andra varor men lite billigare och lite sämre
- Vissa varor är alltid slut. Mest bananer(som jag mest vill köpa) och nu även mjölk. I alla fall den mjölk jag måste ha om jag inte vill spendera halva dagen omringad av gaser och springa på toaletten många fler gånger om dagen än vad jag redan gör.
- Personalen är självmordsbenägen. Jag vet det här, jag har jobbat där själv. Jobbet kväver en så att man börjar hata alla människor inklusive sig själv. Ögonen är liksom någon helt annanstans och glöm din dröm att dom hälsar på dig samtidigt som dom ser dig i ögonen.
- Människor som kommer hem till dig kommer tro att du varit i något annat land och hamstrat upp konstig mat som dom sedan inte vågar äta.

Det finns säkert fler skäl, men det här var topp fem. Ikväll när jag var där och dom igen inte hade min mjölk så störtade jag ut därifrån och gick en lite längre promenad till Hemköp för att köpa dyrare varor (men dom fanns!) och trängas med en massa folk och köa jättelänge. Kassörskan var minsann ingen Duracellkanin, men hon sa åtminstone Hej och såg mig i ögonen.

Käpphästen

På vagnen hem idag var det inte fjortisarna som invaderade luftrummet med konstiga teorier om träning
-Men jag ska träna MRL idag, sen imorron Core och spinning...
- Men hur ska du orka, du har ju aldrig tränat!
- Men jag måste ju vara fit tills nästa onsdag!

Nej, det var Tanten. Hon klev på och eftersom det var ganska mycket folk på vagnen så stod hon upp i gången. Någon erbjöd henne en plats.
- Nej, det är nyttigare att stå. Någon minut förflöt och så kläckte hon ur sig:
- Nej, låt ungdomarna sitta. Det är synd om dom.
Vad var grejen? Passiv aggressivitet? Omvänd psykologi? Det funkade inte värst bra, förutom att jag blev irriterad på henne. Men när sätet bredvid mig blev ledigt var hon minsann inte sen att slänga sig ner med en duns. När hon satt där och andra människor kom på vagnen var hon ändå först att häva ur sig högljutt så att alla ohängda ungdomar skulle höra:
- VILL NI SITTA?!
De såg på henne... nej, nej, förlåt; De såg ner på henne och sa glatt:
- Nej, det är lugnt!

Jag vet inte vad hon letade efter, det var nog helt enkelt bara en protest mot dagens ungdom som inte har den minsta hyfs men det var ingen som gav henne någon näring i sin protest så hon höll tyst efter det. Tack och lov!

Smitningsolyckan

Jag var ute och dansade i lördags. Då jag satt i baren och väntade på att beställa kom en av mina vänner fram och sa att det var en kille som minsann var intresserad av mig. Jag tittade ditåt och mycket riktigt såg jag i hans små hundögon vart han hellre ville stå. Så jag slog på dumcharmen och började sjunga med i låttexterna och locka lite. Han höll på att kissa ner sig och mina vänner höll på att garva ihjäl sig. Bakom honom stod hans vänner och garvade ihjäl sig också. Han smög sig närmare och mina vänner gick ut och sa på förbivägen
- Good work! Nu går vi och lämnar dig här!

Jag har ingen aning om vad killen sa, men jag kommer ihåg att jag tyckte att han var riktigt riktigt tråkig och klädd som en riktigt riktigt tråkig kille som försöker vara snyggt klädd. Hockeykille, tror jag. Jag sörplade i mig min soda&lime(eller om jag ens orkade avsluta den, jag minns inte) och sa att jag måste gå på toaletten. Jag siktade mot toaletten och vek sedan av mot garderoben, hämtade min väska och åkte hem. På uteserveringen såg jag mina vänner som fick för sig att jag gick över till andra jaktmarker i ett sänglandskap, men icke. No way! Jag åkte hem för att sova, jag skulle upp till jobbet tidigt nästa dag.

Den sjukaste sjukan

Fixajobbfixafixa. Juica! Juica, juica, hälla. En man och en kvinna kom in. Kvinnan var lång, säkert 1,90. Men det var inte det som fångade ögat. Det var hennes lår. Så tunna, så tunna. Säkert inte större än mina underarmar som inte är så stora dom heller. Övertäckta med tjocka, svarta strumpbyxor och knäskålarna stack ut som ett par stora inlinesskydd. Det var knappt greppbart hur de tunna benen klarade av att bära upp resten av kroppen("Stirra inte, stirra inte, häll bara upp juicen. Där sitter det barn, där finns det kunder, där häller jag lite på sidan. Stirra inte!") Resten av henne var övertäckt med en stor skinnjacka. Dom stod där en lång, lång stund och valde bland sortimentet. Ångestkarman välde ut åt alla håll och kanter - det verkade vara dagens viktigaste val; livsavgörande.

Jag har aldrig sett något så sjuk, men samtidigt blev jag hoppfull och förundrad över människans kraft. Kraft att tvinga sin kropp till nästan vad som helst - som en humla som egentligen inte kan flyga. Hoppfull för att kvinnan ändå tar steg i rätt riktning och förhoppningsvis blir frisk.