I fredags efter mycket stress, tider att passa och saker att göra och ångest att känna inför allt möjligt hade jag ändå lugnat ner mig med en målarkluddsession i akryl kombinerat med godis och TVspel hos Petter. Jag hade gärnat ägnat halva natten åt det, men jag skulle börja jobba tidigt dagen efter och begav mig hemåt. Klockan var omkring tolv på natten, inte alltför sent, kan man tycka. Trots det finns det dom som är lite för i gasen och har råkat överförfriska sig tidigt på kvällen och måste åka med vagnen hem. Det var bara lite tråkigt med killen som skulle av vid marklandsgatan och inte kunde hålla sig längre när han klev upp från sätet han suttit på.Ni vet... om man säger såhär... ta en hink. Fyll den till hälften med vatten och så slänger ni ut vattnet nån meter framför er. Och så tänker ni plasket som uppstår då. Så lät det från längst fram i vagnen när han klev upp från sätet. Jag kopplade inte riktigt vad det var först. Men när jag såg hur han sprang av vagnen när dörrarna öppnades och ett till plask hördes samtidigt som jag såg honom kräkas en kaskad på asfalten fattade jag vad som hänt. Likadant var det för alla som satt i den främre delen av vagnen för vid det laget började lukten från den första kräken spridas i den äckliga vagnluften och alla förflyttade sig längre bak för att undslippa det värsta.
USH!
