Imorgon är Januari över :)

Jag vet inte riktigt vad det ska göra för skillnad på 31 januari och 1 februari, vädret kommer nog inte vara märkbart bättre eller så. Men i mitt huvud kanske det gör lite skillnad. Efter allt så väntar jag ju med spänning på t.ex. serieveckan i Göteborg i februari, Small Press Expo i april och att Maie flyttar hit i juni och det underlättar om tiden faktiskt går framåt ;)

Om exakt två månader fyller jag år. 24 år, närmare bestämt. Jag vet inte om jag orkar satsa på världens största fest som förra året(som för övrigt blev ungefär världens bästa fest), men det gav mig lite mersmak i alla fall. Några presenter skulle jag vilja ha:
* En teleportör
* Ett förstahandskontrakt/bostadsrätt i Göteborg
* Lite mer tid på dygnet
* Lite mer ork
* Sömn
* Björn Gustafsson

Det är väl inte för mycket begärt?!

Jaha, så var det dags igen. Varannannattssyndromet

Måndag: sova bra. Tisdag: sova dåligt. Onsdag: sova bra. Torsdag: Sova DÅLIGT. Ska det vara så jävla svårt!?

Tänk dig att du står vid sidan av en högt trafikerad gata med flera filer och övergångsställ. Bilarna susar förbi, bromsar när det är grön gubbe, ökar igen så fort dom får. Människorna på sidan av slutar aldrig strömma förbi, nya människor hela tiden. Du själv som står helt stilla där får ibland nån knuff av någon förbirusande människa som ska över gatan och ibland känner du dig lite fånig för att du står där helt stilla medans alla andra har så bråttom. Stoppa in hela det flödet,(och översätt till saker som hänt under dagen, veckan, året, livet, saker du sagt, saker du aldrig hunnit säga, saker som kommer att hända, saker som kanske aldrig kommer att hända) i ditt huvud och lägg dig för att sova. Kommer du att kunna sova, tror du? Jag har facit i hand; det finns inte en chans i helvetet att du kommer att kunna sova förrän din hjärna är sprängd av utmattning. Ibland hjälper det att skriva av sig, ibland inte. (Är det nån som vet var OFFknappen sitter?) Och som en följd sover man något olika från natt till natt. Man behöver sova, så är det bara. Därav varannannattsyndromet. En natt sova dåligt ger igensovning nästa natt, förhoppningsvis.

Ledig dag = sjuk. Helvete.

Jaha, det var ju en jättestor överraskning, tack och tack. Jag är ledig idag och imorgon och vad händer? Halsbacillen kommer åter med sitt schlem och harrrrk för att påminna mig om att jag minsann lever. Med andra ord blir det ingen träning idag och inte imorgon heller. Jag har efter några om och men lärt mig att det går inte över om man låtsas att det inte finns.

På tal om att låtsas så skrev jag ju igår om att jag skulle åka till jobbet och låtsas skiten ur mig - vara glad som en lärka på en tisdag som är dagen från helvetet i min vecka. Jag låtsades, log och skrattade och log och skrattade så att jag trodde på det själv(kanske ska man jobba jämt - jäklar va glad jag skulle vara), minsann. Så kom han in. Först såg jag honom knappt, men de där mörka, stora ögonen och skrattgroparna sökte mina ögon som en målsökande missil! Jag är jättedålig på att bedöma ålder på folk - han kan ha varit allt mellan 18 och 22 (jag ber till gud att det var 20+, annars är det bara att ta på sig de leopardmönstrade tajta brallorna, ta med det röda läppstiftet och ge sig ut på högstadiediscon som en annan snusktant) men han var så fin! Jag har nog aldrig varit så glad över att hämta in disk eller uppmärksamma att en kund lämnar stället och pipa ur mig ett "Hejdå!" och le, le och le.

Hjärtesorg

Jag hörde just precis nu på radion (morgonpasset i PTRE) om en alldeles särdeles listig chef som tyckte att om man har hjärtesorg (aka blivit dumpad, sågad, släpad till träsket... välj själv) så borde man få sjukledigt. För det är ju också som att vara sjuk, tycker han. Ok, jag kan hänga med så långt. MEN. Det finns ett men. Om man är yngre än 29 får man 1 sjukdag för att läka sitt hjärta lite grann. Är man över 29 får man hela 3 dagar. Han har kommit fram till att om man är ung så kommer man över sånt där fortare än om man är äldre. Hur han kommit fram till det här är en gåta större än Big Bang för både mig, Martina och Olle(radiopratarna, för er som inte brukar lyssna på Morgonpasset).

Med i Morgonpasset idag var även Alex Schulman. Det var ju riktigt klockers, rentav kanoners! Undrar om han fick några tussingar för det?!

Igår natt sov jag i 11 timmar. Det var riktigt skönt, och lite förvånande, jag var lite konstig i kroppen - den ville ha mer, som. Inatt låtsassov jag ungefär 5-6 timmar och nu är jag mitt gamla vanliga griniga och miserabla jag. Om tre timmar kommer jag att befinna mig på jobbet, glad som en lärka. And that's låtsas for you!

Le och var glad så kan du säga vad fan som helst!

Idag jobbade jag. Stod i kassan och en liten tant köpte kaffe. Jag glömde säga att jag ställt hennes bryggkaffe på andra sidan kaffemaskinen - så som vi gör när folk vill ha bryggkaffe med mjölk i (man häller i mjölken själv då. Vi jobbar så). Men jag rättade till mitt misstag och hon kilade dit. Sen mumlade hon ganska högt och nästan lite nedsättande att "jaha, ska jag behöva sätta på locket på kaffet själv". Jag log brett och sa käckt: Ja, det är ju lättare att hälla mjölken i kaffet om det inte är lock på! (jag skulle kunnat säga samma sak och låtit otrevlig, men nu visste hon inte hur hon skulle reagera.
Inombords blängde jag på henne och muttrade: "Ja, jag kan ju sätta på locket, så får du ta av det, ha sönder locket, bränna dig själv på dina beniga små händer på kaffet och sen gnälla ännu mer. Pest eller kolera, eh?" Det är ju aldrig något jag skulle säga till en kund. Det hade ju varit otrevligt. Trevlighetsattacken är faktiskt nästan roligare.

Ensamhet och sånt

Jag har känt mig extra ensam på senaste. Jag har laddat mitt telefonbatteri ungefär tre gånger den här veckan, eftersom jag varje dag har ringt vänner och pratat och pratat och pratat om allt mellan himmel och jord. Skönt, när man väl gör det. Synd bara att det går över så fort när man sedan lägger på luren. Jag vet att jag inte är ensam på riktigt, det bara känns så.

Veckans frågestund:

• Varför är komplimanger från det motsatta könet värt så mycket mer? (jag antar att det har med sexuell dragning att göra)
• Varför glömmer man så lätt bort positiva saker medans saker som är helt åt fanders stannar kvar desto lättare?
• Varför fortsätter Dave the Mexican att skicka en massa requests till mig på Facebook? jag accepterar dom ju aldrig nånsin.

Jag tror att jag är som de flesta - behöver nån som kramar skiten ur en vare sig man vill eller ej, nån som säger att man är fin när man vaknar upp och ser ut som en icakasse, ja, ni vet. Jag ska bara sluta tycka att folk är lite läskiga när dom kommer i närbild.

CSNhelvete

Jag har nog slagit rekord i post genom brevinkastet den här veckan. Idag fick jag två brev.

I det stora var det folders/flyers för Serieveckan i Göteborg 8-13 februari. Jag vet inte om jag var så nöjd med själva utförandet av dem.

"Jag vet! Vi kopierar upp dem på lite färgat papper, så ser det lite proffsigt ut!"
Nej, det gör det inte. Det ser bara tattigare ut och alla bilder som faktiskt är med gråter blod. Men jag ska inte klaga, jag menar - Gör det själv då, gnällfitta! Skulle jag kunnat gjort, men man kan inte göra allt här i världen.

Och så var det ju CSN. Årsbesked med uppgifter om hur mycket jag har betalat av på mitt lån hittills och har kvar att betala. Det är ju helt jäkla ovärt! Det känns som att allt man betalar under året växer tillbaka lika mycket pga ränta. Helt åt helvete! Jag vill betala tillbaka mera och bli av med det där jädra lånet. Måste bara bli höginkomsstagare först. Jag funderade lite på hur man ska kunna få lite mer pengar

• Sälja saft och bullar på Järntorget(och säga att det går till en klassresa till Gotland)
• Panta burkar
• Hora och klä av mig kläder offentligt
  

Vad tror ni? Kan det gå så att jag betalt av mitt lån på 90 186 kr på ett par år?

Med posten idag - så ovärt!

Jag sitter här och lyssnar på Rörmokarhäng av Slagsmålsklubben, fisdålig i magen och grinig över alltings jävlighet och min eget trötthet.

När jag kom hem idag hade jag fått fyra brev. Det som låg närmast dörren var en tunn katalog från Ellos. Som Jonas Gardell sa en gång:
"Man vet att man blivit äldre när man slår upp en Ellos-katalog och faktiskt tycker att kläderna är både käcka och snygga..." Varför behöver jag helt plötsligt en katalog från Ellos, tycker dom? Är det som med cellprovstagning - kommer automatiskt med ett brev på posten när man fyllt 23? (och bara så ni vet - enligt måttabellen är jag fortfarande bara 12-13 år - förutom på längden)
Jag fick även ett nytt registreringsbevis från Skatteverket. Ja, jag är egenföretagare. tack och tack.
Lönespecifikationen från mitt "vanliga" jobb kom även. Ja, jag har ett eget företag OCH en anställning. Jobbar röven av mig men fick ändå bara 11500. Det är väl pengar det å, men snälla nån? Kan jag inte bara få bli höginkomsttagare?!

Det mest skrattretande som låg på golvet innanför dörren var ett brev från Högskolan i Gävle där jag pluggade 04-06. Jag tänkte: vad är det här nu då? Det kommer säkert stå

Bästa Yvette Gustafsson
Din Kalle Ankautbildning har vi efter noga eftertanke ogiltigförklarat. Vi ber om överseende med detta och skulle vilja att du skickar tillbaka ditt diplom samt betalar tillbaka varenda öre till CSN.
FORT!

Vänliga hälsningar,
Hittepåskolan i Gävle

Men det var inte så farligt. Istället blev jag inbjuden till deras nystartade alumn nätverk. Ungefär som facebook, fast utan innehåll och funktion.

"Vart tog du vägen?

Nyckeln till nätverket är alumndatabasen. Där kan du se vart gamla kurskamrater tagit vägen och knyta nya kontakter. Men då behöver vi veta mer om dig, din studietid och vad som har hänt efter studierna samt hur du vill ha kontakt med oss. "

Ja jävlar, ni.

Läst om sömnproblem

För er som inte redan vet har jag haft en hel del sömnproblem på senaste. Jag vet att jag behöver sova, men huvudet vill inte stänga av, som. Idag gick jag till bibblo och drev runt lite planlöst - visste inte riktigt vad jag letade efter. På magasinavdelningen hittade jag ett nummer av en hälsotidning med en artikel om sömnproblem. Inget jag inte läst förut - se till att ha ett svalt sovrum, lyssna på lugn musik några timmar innan(varva ner), gå och lägga sig vid samma tid(rutiner), ha sex.

Allt tjat om att ha sex som sömnterapi gör mig bara less. JAG FÅR JU INGET! Inte för att jag riktigt kämpar för det heller, eftersom min kropp inte riktigt jobbar så, men va fan?!

- Du, jag kan inte sova, kan vi inte ha sex?
- Vaddå, vill du nu?
- Nej, jag vill bara sova.

Det känns väl lite bakvänt, va?

Jag haaaaatar Yoga!

Nu jävlar är det dags att jag skriver, för nu har jag varit på box och slagits på mitsar med stora handskar och just nu är mina endorfinnivåer på väg att skjuta genom taket och innan jag tar ett bad och kommer på att det är ju ingen jävel som vill bada med mig(trots att dom kan få leka pirat med mig om dom vill) och blir en grinig bitterfitta igen så är det väl dags att smida medans järnet är varmt.

Jag haaaatar Yoga, på riktigt! Det var idag när jag pratade med Martina på telefon. Det var så skönt att ösa ur sig all avsky för denna fritidsaktivitet som ska vara så otrooooligt bra för en. Det slutar likadant varenda gång, i stort sett. Ok, jag går på yoga i nån slags vanföreställning att det ska vara bra för mig och att jag ska gå därifrån lite mjuk, lös och ledig i kroppen med ett konstigt välbefinnande i kroppen. Men icke. Det slutar med att jag efter passet undrar: "jaha, och nu då?" var är energin? Jag är inte ens speciellt trött (jag går till gymmet för att bli trött, så är det bara), jag känner absolut inget välbefinnande och ro i kroppen. Jag känner Ilska, Aggressivitet (vad fan slösade jag bort min dyrbara tid på det här för?!) och ännu argare blir jag när jag försöker förklara detta för yogafantaster. "Då gör du antagligen fel, det kan vara jättejobbigt, bara man gör rätt". Jo fan, jag kan andas somen rostig cykel och börja svettas som ett as - men jag blir fortfarande FÖRBANNAD och LESS! Däremot, idag, på ett hederligt boxpass där jag fick banka skiten ur ett par mitsar och se min tröja bli genomdränkt av svett - finns det nåt härligare? Finns det nåt som gör mig gladare? Finns det nåt som gör mig lugnare? Nej. Jag tror inte det. I alla fall inte yoga.

NEJ TILL YOGA!

Hur äter du din balle?

Jag vet, bilden är hundra år men det är första gången jag ser den och nu när mitt huvud har bestämt sig för at det är en skitdum idé att sova några timmar innan jag ska upp och jobba igen så är det tamigfan den bästa bilden på länge.

The other kind of förbannad

Man kan visa ilska på flera olika sätt - det finns ilska, ilska och ilska

a) jädraranammailska. Det brukar resultera i att väldigt mycket blir gjort på ganska kort tid.

b) "MEN HUR VILL DU ATT JAG SKA VARA DÅ?!"
"JA, VAD SÄGS OM LITE KÅT, GLAD OCH TACKSAM??!"
Ja, det är ju helt enkelt ilska över någon annan.

c) Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den tredje ilskan. Det är den sortens ilska över sig själv och hela sin omgivning som nästan är förlamande. Vad som än händer är fel, ingenting jag eller någon annan gör är rätt och det är väldigt lätt att fräsa åt folk. Den pyr och gnyr under ytan och stannar kvar allra längst av alla ilskorna.

Det var väl inte så långt bort - med den stora truten jag haft på senaste. Jag stod i kaffet på jobbet(där jag i vanliga fall kallas för generalen på grund av mitt ibland lite kanske för bestämda sätt) och ingen kom och hämtade den där latten. Det irriterade mig som vanligt och efter vad kändes som hundra år kom han vinglandes och undrade var hans latte var nånstans.

- Ja, den ropade jag ut flera gånger, men ingen kom och häm.... längre hann jag inte förrän min chef sa bakom min rygg att nu får jag nog ta och lugna ner mig och ha en lite bättre ton när jag pratar med folk. HOPPSAN! Där fick jag så jag teg. Jag visste att hon hade rätt egentligen så jag fick skämmas. Kunden fick sin latte, jag klämde fram ett leende och ett "varsågod, en latte, inga problem!" och min chef fortsatte att säga att jag inte får fräsa åt kunderna och ge dom utskällningar. Så där fick jag skämmas lite till. Men jag visste att hon hade rätt, såklart.

Vad kan jag säga? Jag är trött, jag är arg, jag är en bitterfitta med den tredje sortens ilska pyrande under skinnet.

Tycker du om att sparka löv?

Idag har jag fått den kanske mest originella raggningsreplik i mitt liv.

Jag skulle träffa en kompis på centralen för vi skulle till IKEA och shoppa loss. Jag kom dit tidigt och jag springer in i en TELE2försäljare. Jag suckar högt och säger Neeej! Jag har ju redan pratat med er! Jag gjorde processen kort och gick vidare. Sedan träffade jag min kompis och vi gick mot bussen som skulle ta oss mot inredningens trailertrashmecka. Självklart blev vi genast omringade av samma försäljare som innan och killen jag pratat med kände igen mig och skrattade lite.

Eftersom jag var på bra humör så kunde jag stanna och prata lite om hur jag alltid springer in i försäljare varenda dag eftersom jag jobbar på centralen. Bla bla bla bla. Det hela ledde till:
- Tycker du om att sparka löv? frågade han
- Ja, det gör jag!
- Jamen, va bra, då kan vi träffas och sparka löv tillsammans! sa killen och fiskar upp mobilen ur fickan.
- NÄHÄÄÄ! Jag ska till IKEA nu! Hejdå, ha det bra! skrattade jag och sprang efter min kompis.

Nu får jag ju kanske inte veta om det verkligen var sparka löv han menade eller om han bara använde sina försäljningsknep på mig. Attans Amalia.

Andra häftiga raggningsrepliker finns ju. Som det här till exempel:
"Jag har stånd och det är ditt fel"
(men det är en heeeelt annan historia!)

Har ni några fräsiga grejer man kan säga (eller helst inte, kanske?) för att fiska in ragget?

Den dära vagnen

Klockan är 6.25 på morgonen, jag är på väg till jobbet och på kliver HAN. Ok, så här: Tänk dig sjunde klass. I din klass går en kille som alltid har tuggummit i munnen, han är lite osäker egentligen men det låtsas han inte om. Istället för att vara högljudd och skränig för att täcka över sin osäkerhet drar han fram coolkortet ur jackärmen. Bara det att han misslyckas fatalt. Det är ok, jag kan nästan förlåta det beteendet för en sjundeklassare. Men på en vuxen man blir det bara fruktansvärt irriterande halv sju på morgonen på väg till jobbet. Att han dessutom är ganska - ursäkta uttrycket - ful och inte kan för sitt liv hålla käften stängd medans han slafsar med tuggummit gjorde det hela outhärdligt. Eftersom jag bor i den del av Göteborg där alla är knasiga så gör det nog inget att jag håller för öronen och blundar när jag åker vagn, men varför ska jag behöva göra det - egentligen?

Balans

Jag har hört det ordet nu två gånger på väldigt kort tid - även refererat till samma sak. Mig. Helgen gick jättebra, jag sov som en normal människa - ni vet: somna rätt fort (nånstans hörde jag att om man tar mer än 20 minuter på sig att somna är man klassad som en person med sömnbesvär) och sova sina 7-8 timmar. Har jobbat med en serie hela helgen och varit sjukt fokuserad på det. Det fick jag igen för, tydligen. Inatt skulle jag upp kl 4.15 för att gå till jobbet och det gick inte så bra att sova. När klockan närmade sig 2.30 kunde jag sova och jag vaknade till några gånger innan det var dags att skotta i sig gröten och skjutsas iväg till maskineriet. Så man kan säga som så att jag har låtsassovit i en och en halv timme inatt. King! Inte.

Så här sa Dan om saken:

"Dan säger:
har det varit awesome så måste det bli unawesome för att man nästa gång det blir awesome ska uppskatta det"

Jag har hört nåt liknande förr, faktiskt. Att av tio dagar så är det en som är bra (i snitt) och när man haft en bra dag så får man uppskatta den och leva med tanken att en ny bra dag kommer igen snart när man har de dåliga dagarna. Typ. Det var länge sen, men den lever kvar i periferin av min kaosiga hjärna.

Veckans goding

Vissa människor ska inte jobba inom service. Många faktiskt. Jag är ibland en av dom, kan jag känna. Den senaste veckan har jag levt på luft och ilska för att få saker gjorda på rikigt. Det har gått ut över caféjobbet lite grann, genom att jag kopplat bort munnen från hjärnan och låtit den fungera genom impulser enbart från ryggraden. Lyssna här bara:

När en dam stod och väntade på sin take-away cappucino och jag stod och gjorde den.
- Du sätter väl lock på den där sen, säger damen
- Ja, dumt vore väl annars? säger jag och blänger lite på henne.

Jag stod i kassan och en kund pekar på sconesen i korgarna på bänken.
- Dom där bröden, vad är dom till för?
- Ja, det där är scones, och dom är till för att ätas!

Det är bara två exempel på saker jag slängt ur mig under veckan som gått. På något vänster så har jag lyckats att inte hamna i trubbel för min stora trut. Inte vad jag vet i alla fall...

9 sekunder sol i Lund

Det är en mycket mörk vinter i år. Det beror inte så mycket på frånvaron av snö som luftfuktigheten fick jag höra på radion häromdagen. Värst har det varit i Lund(tror det var det i alla fall) som hade i snitt 9 sekunder solsken om dagen. Det är inte ok. Det är faktiskt helt åt helvete!

Solterapi, någon? Jag skulle vilja ta den där resan till Australien nu, men det finns helt enkelt ingen tid just nu. Serieveckan kommer upp om några veckor, sen ska det göras kaffe, fanzines och serier så det sjunger om det i väntan på våren. Och sen kommer sommaren, då är jag gärna i Sverige. Så jag skjuter nog upp den där resan lite till hur surt det än låter.

Är man ledsen så är man nog det i Japan också..