Gör om och gör rätt

Glöm det sista inlägget. Jag trodde jag var jävligt fiffig när jag tänkte att jag skulle borra nya hål för ett av benen till skrivbordsskivan jag hade i garderoben och såga till den så att den passar på balkongen. Det gick jättebra tills jag först kom på att jag satt de nya hålen på fel sida, jag tänkte inte på att den skulle vändas 180 grader sen. När jag sedan borrat nya hål på rätt sida och satt fast benet och skulle vända på det så klart som själva helvete att hela skiten lossnar. Man ska tydligen inte försöka göra något nytt av en IKEApryl. FÖR DET GÅR INTE!

Va? Hittar du inte snoret? Det sitter ju i näsan!

Ibland kan man ju bara bli andlös när man tänker på hur man ibland anstränger sig för att få något att hända, hitta en lösning och tänka på det så att man knappt kan somna om kvällarna för att det måste finnas nåt sätt att fixa det på. Och så finns det rakt framför näsan på dig.

Jag har en hel del saker som ska fixas och lösas, rent psykologiskt ska man väl kalla det utmaning snarare än problem för att det inte ska bli lika tungt i huvudet. Nu har jag i alla fall löst en sak. Istället för att åka ut till ett byggvaruhus (långt dit) och köpa saker (tunga) och sen gå hem (släpa, bära och svära) för att snickra ihop det här hemmabygget så hittade jag ett par fina skrivbordsben som går att justera höjden på i min garderob som jag hade glömt att jag hade. Och om en liten liten stund kommer det att finnas en jättefin bänk att sitta på ute på min balkong. Den du.

Men vem kör egentligen?

Serier! Äckelsoppan är på gång, jag lovar. Så här ser första sidan ut:
Klicka på den och den blir STOR!
Det här är vad jag håller på med om dagarna när jag inte gör kaffe. Jag låter det prioriteras över sömn, mat, shopping, vänner(fast dom får gärna befinna sig i närheten och hänga, det stör inte. Välkommen!) och andra världsliga saker (som att sy kläder, som jag tänker mycket på men inte får tummen ur och gör).

Deep down... I'm really shallow.

OMG. Jag är inte sjuk, jag är inte arbetslös. Ändå har jag tagit mig igenom en hel timme Tyra Banks show på morgonteve. Det handlade om en överviktig tjej som stängde in sin familj och vänner och några utomstående i ett rum för att snacka skit om henne(dom visste ju inte att hon var i rummet bredvid). Och hon var glad för det, såklart. För då fick hon veta vad alla tyckte om henne och nu fick hon verkligen kraft att sluta vara deprimerad och må lite bättre. Heja! Med Tyra som hela tiden satt bredvid med bekymrade ögonbryn och "Hur kändes det då?" för att avsluta allt med att ge tjejen en make-over för att hon skulle bli lite snyggare och per definition (såklart) även må bättre. Det vet ju alla att man mår bättre om man är snygg, eller?

Sen har jag även sett finalen av Top Model och nu rullar Knight rider. Det här är inte ok. DVD-box, någon?

Smileymissbruket

Vissa använder smileys lite hur som helst. När msn var ganska nytt för mig använde jag inte smileys alls. Jag fick höra att det verkade som att jag var sur hela tiden för att jag inte uttryckte mina känslor med kolon och parenteser. Jag förstod inte riktigt hur det kunde vara så, men jag började använda mig av dom för att inte framstå som en surfitta.

Nu ser jag dock en trend i hur folk använder smileys för att skyla över mindre glada meddelanden. "Skriv ordentligt! :)", "Jag hatar dig! :)", "Gör inte så! :)", "Fy skäms! :)" Jag är ledsen, men pekpinnar blir inte mjukare för att man ler samtidigt som man slår. Det finns ju andra tecken, t.ex. :< , :( :* osv. Ni är säkert bättre på det än jag. Men för fan. Ni kan ju testa själva att istället för utropstecken när ni skriver använda frågetecken. Det är ungefär samma sak.
Hjälp?
Akta?
Hej?
Fattar ni?

Strippande, räknas det som sexuella tjänster?

Jag tror inte det. Varför är det så svårt att få tag i en bra strippa nuförtiden? Eller är det bara jag som inte letat? (för det har jag inte, helt ärligt)

Våldsam gäst

Nerverna kröp lite utanför igår och jag kände att nu jävlar måste jag göra någonting oväntat för att shockterapitrycka in dom där små ändarna innanför huden igen. Istället för att ligga hemma och kvida åkte jag hem och snodde åt mig ett par roliga filmer, packade ner lite övernattningssaker i en väska, köpte lite godis och styrde kosan hem till min fina pojkvän för ett överraskningsbesök. Han låg hemma sjuk och jag visste inte om han kanske ville vara ifred, eller kanske inte ens hemma(tanken slog mig att han kanske ändå tagit sig ut på äventyr), (jag är inte översvallad av självförtroende.) så jag blev lite svettig under armarna och lite nervös, tänka sig.

När dörren öppnades möttes jag av ett leende och jo, jag var välkommen :) Vi såg rolig film, så mellan snorningarna behövde man inte tänka på att själv vara rolig, Morgan Pålsson klarade av det så bra själv, så. Tack Morgan för en rolig kväll :D Att våldgästa människor brukar alltid sluta lyckligt. Gör det oftare, folk!

Vad jag vill och lite till

... jag vill att mitt hem ska vara picture perfect. Jag vill ha en soffa, magiskt flygande in i lägenheten(för det är inte skaffandet som är jobbigt, det är hemtagandet), jag vill ha alla dom där hyllorna uppe på väggarna som jag har tänkt att sätta upp. Men jag har inga betongborrbits, så det blir svårt. Jag vill att alla tavlor som bara finns i mitt huvud ska finnas där, också magiskt. Jag vill ha den där saccosäcken och framför allt vill jag att balletjongen bara fixar sig själv. Utan jobbiga resor till Bauhaus och släpande på buss, vagn och apostlahästar. Snickrandet är jag inte värst rädd för, det är lite roligt ändå.

Jag vill att min kropp fungerar som den ska. För om jag ska vara helt ärlig så gör den inte det. Om kroppen funkar så jag slipper känna mig obekväm i mig själv så blir det andra nog mycket lättare.

Jag är inte rädd för att jobba hårt, men varför ska allt vara så svårt hela tiden? Det är ju det som är så jobbigt.

Krämer

Krämer, detta gissel i livet. Det finns alla möjliga sorters krämer. Även kallat "salva". Det ska finnas mot allt - huvudvärk, ledvärk, hjärtevärk, fetma, hårväxt och kondylom. Nu vill jag starta en rörelse mot krämerna för de FUNKAR INTE. Vem som helst som vill ge dig en kräm eller salva, skriv ner hans eller hennes namn i en liten svart bok och när du hamnar i helvetet kan du leta upp dessa personer och se hur de i all evighet måste smörja in sig med alla sorters krämer och salvor som gör deras vistelse i evigheten än värre. Blåsor kommer att ploppa upp på deras hud och de smörjer och smörjer men det blir bara värre. Häpp!

Nu ska jag åka till Sahlgrenska och frysa bort skiten.

Dagens, kanske veckans ärkepucko

På Hallå P3 idag:

Har du någonsin fått stryk för att du är hetero?
Jag har ju fått stryk...
Men har det varit för att du är hetero?
Neeeej, inte just för den saken...
Har någon av dina kompisar fått stryk för att dom är hetero?
Jag har många vänner som har fått stryk...
För att dom är hetero?
Kanske inte just för att dom är hetero...
Men det är det frågan är, om det är JUST för att dom är hetero!
Får jag ställa en motfråga då?
Ja gör det.
För det du just säger nu är frågan "Har du slutat slå din fru?"

VA? Jag började asgarva för jag förstod inte hur kopplingen gjordes och jag är tveksam om någon annan i Sverige gjorde det heller. Jag vet inte riktigt vad programledaren sa här eftersom jag skrattade så att jag höll på att kissa ner mig samtidigt som jag var helt bestört över den här människans resonemang. Han ringde in med argumentet att det måste vara ok att inte tycka att homosexualitet är ok. Jag ska se om jag kan få tag i ett ljudklipp av dagens ärkepucko. See you!

Jobba jobba joooobbaa!

Ajjemen. Idag klev jag upp 4.45 på morgonen för att svänga till lite kaffe till resenärer och jobbare med koffeinbegär. När jag jobbat till 10 åkte jag hem efter lite tjoller på stan för att jobba hemma. Det går något trögt då jag blivit s j u k. Det är inte så farligt, och ni behöver inte oroa er för att jag nyst ner i några kaffemuggar eller äcklat till någon mat för jag har plockat disk och hämtat lådor idag, det är vad jag gjort.

Jag vill inte vara sjuk. Jag vill jobba och vara bäst och piggast och gladast och så vill jag komma hem och tuscha så det skvätter för att sedan åka iväg till gymmet och lyfta vikter. BIFFA! Men inte idag. Nu får jag gott ta det lugnt och helt enkelt bara göra mitt bästa och strunta i gymmet. Fifan. Nu ska jag gå och duscha, jag luktar fot. USCH!

Lata 80-talister?

I think not!

Jag fastnar alltid vid P3's Hallå P3. Idag talas det om hur unga människor sitter i skiten för att de inte får någon A-kassa och arbetsbristen i Sverige idag. Och i vanlig ordning mejlar en sur jävla gubbe in och gnäller om hur 80-talister är lata och bara vill ha roliga jobb ("jaaag vill jobba med meeedia") och hellre struntar i att jobba om alternativet är att kränga burgare eller sopa golv. Det är den värsta skit jag hört. Det handlar mer om hur personen är i fråga. Jag känner många människor från olika områden av åldrar, världsdel, bakgrund hej och hå. Jag känner några lata jävlar, men jag känner mest aktiva, hårt arbetande människor som vill jobba och som inte är rädda för lite skit under naglarna. En vän till mig säger upp sig från sitt caféjobb för att åka till Danmark över sommaren för att plocka jordgubbar. Är det glassigt, det? Tjänar man pengar på det? Inte glassigare och mer betalt än att kränga kaffe, jag lovar dig.

Till alla 19-åringar med uppgivna röster om hur föräldrarna måste försörja en, varför inte åka utomlands och jobba? Have the time of your life, jag lovar! Det är inte hemma, det är osäkert, det är skitskrämmande men fan, skinnet på näsan blir lite tjockare. Och jobben finns, tro mig. Vad ska du göra annars? Du har inget jobb och ingen bostad att lämna, så kör hårt!

Alkohol gör dig sjuk, dum och ful

Jag tror på det här. På allra senaste tid har jag inte varit ute och supit mig dräng speciellt ofta. Folle, det är ok. Man blir trött på det efter ett litet tag, det känns gött utan att vara full och dagen efter är inte bortslösad.

I förrgår var jag ute på pub och sänkte några öl. Det var inte hiskligt många, men ändå blev jag kalasfull och jag kände att de sista ölen var ganska onödiga, jag hade trevligt ändå, utan att dricka. Dagen efter sov jag länge, jag gick upp och tog en dusch, sov lite till, klev upp och kräktes och var seg hela dagen. Hur kul låter det här egentligen? Dessutom känner jag att jag börjar bli sjuk nu. Tack till mig själv som har ställt till det såhär. Jag vill träna och vara pigg och inte se så jävla trött och sliten ut. Nej, folle blir det för min del i sommar!

Hjälp!

Nej, det handlar inte om ännu en nedlagd serietidning. Men jag skulle vilja ha ett råd från er. Jag har två bloggar. Den här och en för mina serier, som blir ruskigt åsidosatt till förmån för knäppgökar på vagnen. Jag funderar på att slå ihop allt till en enda röra - serier blandat med knäppisar för att gå ett steg längre och slå ihop oseriöst med seriöst(så seriöst som serier kan vara med min slapstickhumor). Då har jag funderat på om jag ska starta en helt ny blogg eller om Helt åt helvete ska få bestå och adoptera Bönor luft och ilska. Vad säger ni? Ett helt nytt embryo eller skapa ett siamesiskt monster av två existerande ungar? Help, plis :)

Framtiden finns fram till årsskiftet

Under Small Press Expo i Stockholm (24-26 april) fick jag veta att Nemi, serietidningen jag ritar för ska läggas ned. Ingen rolig stämning var det där, bara att hålla hakan högt och. Hur man nu gör det. Nu har det blivit bestämt att Nemi blir kvar åtminstone till årsskiftet. Så jag säger det igen - ut och köp serietidningar, god damn! Alla vill väl läsa roligt?

Saker jag borde få göra

jag dör, jag borde åka till staterna och gå på konsert i sommar. Men min plånbok och mitt ego stoppar mig från att åka så långt för en konsert. No Doubt about that.

Äntligen ledig!

Jag har jobbat 12 dagar i sträck. Jag är ganska trött nu. Jag ska vara ledig i två dagar. Med ledig innebär att jag istället för att vara anställd och jobba på café ska jag jobba hemma med en ny serie. Styra upp skit, som. Så är det att vara ledig! Superkul.

Jag tänker i n t e följa med på utgång om någon frågar. Glöm det, jag ska sova. Hejdå!

I'm not retarded, I'm special!

Jag klev upp okristligt tidigt imorse för att jobba. Det kändes lite segt och jag är lite trött efter 11e raka arbetsdagen. Visserligen med korta pass, men det är ändå att gå till jobbet och vara där och inte vara helt sin egen för en hel dag.

En sak som gjorde mig glad idag var en stamgäst som kom in. Hon är inte här så ofta längre, på grund av annorlunda arbetstider och resvägar. Hon pratade med de andra, men jag såg att hon försökte få ögonkontakt med mig. Jag gick fram till henne och insåg att hon tyckte det var roligt att prata med just mig :) Hon sa att det var så många nya ansikten nuförtiden så hon känner inte igen någon. Det kan vara så i den här branschen, generationer byts snabbt ut. Det är ändå skönt att veta att någon tänker på det och bryr sig om det.

Tack :)

Harklandet och fegandet

När jag satt på bussen ikväll var den en kvinna som satt mitt emot mig. Inga problem till en början, men efter alldeles för kort tid började hon harkla sig. En lite töntig harkling, 5-10 gånger i minuten hela resan. En resa på 15 minuter och det blir 75-150 harklingar. Tjockt jobbigt för mina nerver. Jag ville dra tag i henne och skrika

"MEN KOM IGEN DÅ, GE DET EN ORDENTLIG HOST ISTÄLLET! KÖR DÅ FÖR FAN, VAR INTE SÅ FEG!" Men det gjorde jag ju såklart inte, eftersom det hade ju inte varit så snällt. Jag jobbar hårt på att andas och vara någonstans mellan ok och snäll mot folk. Det sistnämnda är nog lättare än det första, tror jag. Människor som är jobbiga i mina ögon (ju lägre blodsocker desto lägre tolerans är fula. Arga och jobbiga människor är fula. Men alla kan ju inte vara perfekta, måste jag ändå tänka. Inte heller jag är perfekt, tyvärr. Det är sant, jag är långt ifrån perfekt. Och därför är det ok att tycka att jobbiga människor är fula. Häpp!

Förr i tiden var jag bättre

jag har slöat till mig lite. För ett par år sedan var det 68 ord i minuten. På engelska.

53 words

Speedtest

Göteborgs gladaste baristor

...finns på Espresso House Vasaplatsen. Det är många som inte vet om att den här enheten finns, eftersom den är relativt nyöppnad och är så liten. Men om du står och väntar på vagn 1, 2, 6, 9, 11 eller 13, kasta ett getöga på vad som ligger bakom väntkuren. Där ligger den lilla söta enheten som till och med har en lucka ut mot gatan. Som en drive through, fast mer en walk by eftersom det är trottoar. Och man får inte köra bil på trottoarer, ju.

Ishockey borde få en egen TVkanal.

För då skulle jag kunna komma hem och se Chuck på 6an istället för ishockey. Jag kan ingenting om hockey, jag är inte intresserad av hockey och jag vill inte ha hockey i min sinnevärld, I'm sorry, hockeyfans. Ge mig Chuck NU

Helt åt jävla helvetesfinanskrisfittfnask

Hur i helvete kan så mycket pengar bara gå upp i rök? Vilken jävla Joakim von anka sitter på dom? Eller är det så att pengar numer bara är siffror existerande i rymden som försvinner om en server kraschar? Det ska ju inte vara så, så jag förstår inte riktigt. Jag har varit väldigt förskonad från finanskrisproblematik hittills. Folk behöver kaffe, det är en vardagsdrog. Men nu har turen kommit till tidningarna och när folk inte har pengar ses serier def inte som någon slags drog, bara nörderi. Jag klarar mig, ingen fara, jag är en kackerlacka som alltid kan överleva på något. Men för folket på förlaget, fyfan. Där borta är det inte muntra dagar, kan jag lova.

Jag har hört att krisen löses om folk konsumerar. Så ut och köp serietidningar (helst Nemi, Pondus och Larson! , tack), god damn!

Tantkinden

Vad i helvete?! Jag har märkt på senaste att jag ser ut som en riktigt riktigt busig tjej på alla foton. Det eller ett tjockt mongo. Vad fan! När hände det här, jag måste gå och klippa mig eller nåt. Det här håller inte. Det kanske är för att min kamera är ouppstyrd och trasig, så jag har inte haft möjlighet att öva upp mina poser framför kameran på senaste.

Jag med mongoansikte. Till höger har jag ritbattlat sönder en teckning under Serieveckan i Göteborg.

Den perfekta servicemänniskan

Ska man vara helt böjd åt kundens vilja när man jobbar inom service? Nej, nånstans får det väl ändå vara nog, man kan inte böja sig baklänges tills ryggen knäcks. Å andra sidan kan man se på saker ur valt perspektiv. Lite vanligt jävla omdöme kan man använda och även om man ser att låt oss säga en middagsgäst är klar med sin mat eller dryck så kan man ändå fråga om det är ok att ta bort det från bordet. Det finns många saker man kan tycka si eller så om, men man behöver inte krångla till det. Vissa skyler över otrevlighet inom service med att dom har så jävulskt bråttom när allt ska göras, men det tar faktiskt inte så lång tid att vara trevlig. Och hör sen, fan.

Deklarationshelvetet

Allright. Nu har jag äntligen slutfört det. Jag besökte skatteverket (åh, bless dom!) i förrgår och en snäll kvinna hjälpte mig med allt jag behövde fylla i. Drog streck, kryssade och förklarade. Precis som förra året :) (och hon som hjälpte mig förra året var minsann där!) och nu har jag dragit mig för att skicka in och fylla i det sista i några dagar men nu är det minsann gjort. Horray!