Varför firar vi Valborg?

Japp, jag tänkte ha en frågesport med en enda fråga: Varför firar vi Valborg?

1. En gammal hednisk tradition att bränna rishögar och smälla in i huvudet på alla att det är vår nu.
x. För att ha en anledning att supa till. Det var ju faktiskt ett tag sen nu, ända sen påsk.
2. För att knugen(still Smokin' hott!) fyller år nu igen.

Vinnaren kan få ett hångel och fira nästa Valborg med mig.

Var är min tröja?

Seriöst. Var är den? Jag hade på mig den på min fylleslagsfest vid serieveckan i Götelaborg. Men nu är den borta. Den är fin, den är svart och har tryck och jag fick den av min bror i pringsent i jul. Men jag har letat överallt och jag hittar den inte.

GE!

Spottad indisk mat

Nu när vi ändå pratar om fot-i-mun så kan jag lika gärna fortsätta med min egen fot i mun jag utsatte en stackars indier för i helgen.

Så, vi var på indisk restaurang och hade klampat in och bett om bort för 8 personer, vilket gick utmärkt. Duken var lite smutsig, fläckig och inte så fresh, så jag bad om en ny. När kyparen (restaurangägaren) höll på att lägga på den på bordet fanns det en ny fläck. Lisa pekade på fläcken och skulle precis protestera när han sa att det var olja. Jag la min hand på Lisas axel och sa "nej, Lisa, det är rent smuts!" Ägaren blev upprörd och sa "Nej, det är OLJA!"

Jag hade av någon anledning tyckt att det var en jättebra idé att sätta mig vid huvudändan av bordet, trots att inte stolen stod där från början. Han blev inte glad, sa att jag var tvungen att flytta på mig, "Det går INTE bra!" Tror inte jag stod högt i kurs hos honom, så jag var lite orolig att han skulle spotta i min mat.. Bråka inte med en indier!

Bra men inte tillräckligt

Det har varit en fartfylld helg med massor av fest, serier, vänner och folk. Mycket bra saker som hänt, såklart! Det är lite svårt att smälta alltihop samtidigt som det händer nytt, så därför kommer en del i efterhand. Reaktioner som i vanliga fall kunde ha kommit på en gång, men det har inte funnits tid för det.

Jag försöker ibland vara snäll och visa att jag tänker på folk ibland. Ibland tas det emot med öppna armar och med glädje. Ibland får jag en käftsmäll tillbaka. Det fick jag i fredags och reaktionen kom inte förrän idag när jag hade suttit på ett tåg i fem timmar och äntligen kom hem. Jag känner mig lite trög ibland. Varför kan jag inte bara tända till med en gång och komma på vad jag ska tänka om det på en gång, istället för att bara stirra ner i marken och säga "jahaja" och hålla käft sen. Varför exploderar jag inte och frågar varför jag inte duger, varför det jag gör aldrig är tillräckligt? Som tur är har jag lärt mig att inte bli involverad för ofta, inte bli en måltavla för fot-i-mun-ord.

Men senare, efter att passet på gymmet inte hjälpte helt och jag var på väg hem i solen tänkte jag: Men! Det är ju inte mig det är fel på! Så varför ska jag må dåligt? Helt stört. Men det var en liten tröstande tanke i alla fall. Men det är fortfarande inte ok.

Stor eller liten, ljus eller grov?

Igår hade vi hantverkare på jobbet. Ni vet väl vad hantverkare betyder för tjejer?

- Storleken spelar ingen roll! sa Lisa till hantverkaren som var och pillade med den trasiga grillen.
- I beg to differ! Storleken spelar visst roll! sa jag när jag gick förbi på väg till diskområdet. Jag hade inte så stor koll på vad dom pratade om.
- Säger du det? sa Lisa
- Jag tar gärna en liten, jag. sa jag och sippade lite på en enkel espresso.
- Jag vill ha en stor, sa Lisa och tog en klunk av sin stora latte. Han vill också ha en stor! sa hon vidare och nickade mot hantverkaren. Jag tror att hon pratade om en skruv eller ett verktyg.

Det är alltid så roligt med gäster som befinner sig bakom disken :)

I helgen får ni ha tålamod med mig, jag kommer att vara på firma/branschfest (Small Press Expo). Förhoppningsvis har jag många häftia historier att berätta när jag kommer ner på jorden igen. Hej hopp!

Trust no one

Så har jag fått mig ännu en lektion i hur man inte ska lita på vad folk säger. Jag var jätteglad för att några kompisar från London skulle komma hit och hälsa på i fem dagar i juni. Det var ett par veckor sedan, så jag fyllde i en semesteransökan att jag ville ha ledigt dom dagarna, bara för att kunna vara med dom. Jag hade börjat planera vad vi skulle göra och allt det där och skrev det till henne igår. Hon svarar att oj, nej, jag bokade aldrig några biljetter. Jag vet inte riktigt när jag kommer, men så snart som möjligt. Kanske i juli eller slutet av juni... kanske.

Det är inte ok. När hon skrev till mig att hon satt och bokade biljetter just då, ska jag inte tro att det blir av? (men jag borde ju kanske lärt mig vid det här laget. Jag är väl bara en liten skitnaivtjej när allt kommer omkring) Jag blev arg, skrev tillbaka att det funkar inte för mig, jag måste ta semester för några veckor sedan, jag kan inte bara ta ledigt när jag vill, min chef gör schema för sommaren NU osv. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?! Egentligen är det mer deras problem än mitt, jag kommer inte att kunna vara med dom när dom nu behagar komma och jag kommer ändå göra dom där Göteborgsgrejerna i sommar ändå. Skit i dom.

Halvkast med handduk

Idag är det som att stå och virra lite på en bergskant. En del av mig vill upp till bevis och kämpa på, medans den andra vill ge upp, fejka en död och byta identitet. Alltså ge upp jättemycket. Men ändå har jag tvättat kläder, varit och tränat styrketräning och till och med städat lite grann. Viktor sa att när man städar mår man bra. Det kanske är så det är. Jag städar inte bara i min lägenhet och fixar och donar, samtidigt städar mitt huvud bort irrelevanta saker och sorterar.

Ska leka med Sulan sen :)

Balans vs Murphys lag

När jag kom hem passade jag på att gå förbi tvättstugan för att se om det fanns nån tid över imorgon eller på onsdag så jag kan ha rena kläder på mig i Stockholm i helgen. Det såg mörkt ut, fullbokat till förbannelse och jag muttrade för mig själv tills jag insåg att låset som satt i tiden för 8-12 imorgon är ju min egen! jag hade lämnat den där förra månaden av ren jäkla lathet och det betalade sig nu. Hej rena kläder!

Väl uppe i lägenheten och uppkrupen på datastolen blev jag inte lika glad när jag fick mina mejl. Anledningen kan ni läsa här Jag säger som Suntui - livet pissar på en gång på gång. Det har varit lite för mycket motgångar ekring det dära karriärskapet på senaste, det är så man vill ge upp lite grann. Kanske ska man bara nöja sig med att jobba lite grann på cafét, få ihop lite pengar att köpa sig lite skor och festa sig löjlig varje vecka och resa till Grekland som alla andra svennebananer? Och bli tjock, till råga på allt - icke att förglömma.

Kompissolen

Jag googlar mycket. Varje dag googlar jag om information mellan himmel och jord. Är det något jag inte förstår - jag googlar. Är det något jag vill hitta - jag googlar. Och så vidare. Idag hittade jag den här:

Jag har bråttom-mode( [moude) )

Vi har grillmackor på jobbet. Med olika innehåll grillar vi alla i fyra minuter innan kunden får sätta tänderna i dom. Gör man inte det får man ajoj i magen eftersom brödet inte är färdigjäst. Det finns tre olika innehåll och eftersom vi alla är olik a så väljer man även olika.

Den medelålders kvinnan beställde sin grillmacka, så långt så fint. Efter några minuter var en annan grillmacka klar och jag gav ut den till kunden, men han ville ha den i en påse, så jag hängde av detta skäl kvar vid grillen för att ordna det. Kvinnan stod nu vid bänken och stirrade galet mellan mig och påsen.
- JAG HAR BRÅTTOM! och tecknade att hon minsann ville ha påsen jag höll i handen NU.
- Men det här är inte din, det är mannen här. Jag vet inte om hon hörde vad jag sa eller ens brydde sig. Har man bråttom tar man vad som helst tydligen, eftersom det inte var samma innehåll i mackan jag höll i handen som hon skulle ha.
- JAG HAR BRÅTTOM! dånade hon igen på finlandssvenska. Utan att säga något tog jag ut hennes macka ur grillen - det var ändå bara 20 sekunder kvar, la den i en påse och gav den till henne. Hon formligen SLET åt sig mackan, rafsade åt sig sina grejer och stormade ut.

Det händer lite då och då, förstås.
- Jaha, är det en latte, jag skulle ha en cappucino, men jag kan ta den!
- Nej, men det är någon annan som ska ha den latten. Din cappucino kommer snart.
Det är som att dom glömmer bort alla andra i hela världen. Tror dom att jag gör en massa annat än det dom ska ha för skojs skull? För övning? Till mina låtsaskompisar?

Karolina och jag

När jag jobbade idag och jobbade på som bäst med vad det nu var så ropade David på mig. Han hade varit där en stund så det var inte så konstig, men jag tittade dit och såg honom stå en bit bort vid barbordet och bredvid honom satt en tjej som såg bekant ut. Jag tänkte inte på det, så jag vinkade. Måste ju vara någon jag känner, liksom! Hon vinkade tillbaka och så tänkte jag en sekund till. Det var ju inte alls nån jag känner, det var ju Karolina Klüft! Gud så dum jag kände mig där. Jag slätade över det hela genom att gå fram till David och prata lite med honom och Karolina, ungefär som att "jamen, jag är ju sån här. Jag är så otroooligt social och kan prata med alla i hela världen som att dom är mina bästa vänner" Jag kan det. Lite. David kan det i alla fall :)

Helt åt jävla helvete

Så, vilken utekväll det blev då. Hade stassat upp mig i lackklänningen, nya benvärmare och den fräsiga röda peruken för att gå på synthklubb med Maie och Bennie. Men har man varit uppe sen 4.15 på morgonen så är det kanske inte så konstigt att man inte orkar gå ut? När man dessutom ska jobba dagen efter. Jag vill vill vill ju så gärna hänga med, orka med, göra allt och följa med. Men kroppen säger "far åt helvete" Just nu känns det som att jag är på festival - man ger allt i några dagar för att sedan komma hem och sova ett dygn eller så. Det är bara det att festivalen slutar aldrig, den bara fortsätter och fortsätter och det finns aldrig något dygn över att sova bort.

Bästis på vagnen

Ojojoj. Fredag är partydagen, helt klart. På väg hem från jobbet nyss satt jag på vagnen och självklart ska Fyllot sätta sig bredvid mig. Han presenterade sig själv och berättade för mig att
- han som ung fick ett stipendium värt tre miljoner för att åka till USA. Eller om det var för att plugga på Chalmers. Jag vet inte riktigt.
- han stannade på Chalmers
- han var bäst i Sverige på kulstötning
- han hade en ryggskada som läkarna höll käft om. Dom kunde ha tagit livet av honom! "Dom jävlarna"
- hans son är bäst i Sverige på Thaiboxning. Ställer upp i VM nästa år
- hans dotter är 29 år och har jobbat som modell i 11 år. Hon får 50 000:- för två timmars jobb
- han kan låna pengar om det är så, men det behövs inte.

Jag säger som jag sa till Lisa imorse om folk som berättar vilda historier: Om dom vill ljuga och kalla det sanning, då får det väl vara sanning då. Så många gånger när man var liten och någon ljög för en och man lyssnade och nickade, kanske höll med, bibehöll diskussionen osv. och sedan fick höra
- Meh! Trodde du verkligen på allt det där?! Fan va dum du är! (oh nej, det är inget skämt, det här är ordagrant citat)
Sanningen att säga är... jag bryr mig bara inte. Så länge det inte berör mig, det är inga löften till mig gjorda... who cares?

En fort dag

Det blev krock i huvudet idag. Hann med att leka med Maie länge länge. Vi gick till Treatwise och hämtade hem våra monster, gick till tryckeriet och tittade på provex av nästa SVÄRJÖ och så fikade vi och planerade Best Friend Monster. Sen var det hem och genomföra en intervju med mig för Maies uppsats, blogga för Best Friend Monster och sen iväg igen - vi var hungriga. Ner på stan, hitta restaurang och äta. Full i magen skyndade jag till jobbet för att hämta nyckel som jag kom på att jag inte behövde. Åkte till Biltema för att skaffa cykel, men den jag tänkt mig fanns inte och helt plötsligt kändes allt avgrundsjobbigt, så det blev som sabotage i huvudet och jag lämnade stället i smått panik. Jag hade dessutom kommit på att det inte skulle hinnas med att cykla hem till Frölunda och sedan leka med Sulan utan att stressa. I och för sig var det helt åt helvete för sent, jag var redan stressad så det räckte. Åkte till frisörsalongen där Sulan satt istället och sen när vi var på väg åt rätt håll kom vi gemensamt på att det var nog bäst för mig att åka hem och vila lite.

Så nu är jag hemma. Ska sticka benvärmare och sen gå och lägga mig, tänkte jag. Ska ta det lugnt nån gång i... maj?

Klumpig och trasigt

Jag trodde den här dagen skulle bli sämre, eftersom den började med att jag hävde sönder mitt nyckelband när jag skulle öppna dörren till soprummet. Jag hade som gott om tid tills vagnen skulle gå 6.25 och då hade jag tid att gå ner med komposten. Förstod inte riktigt vad som hände när jag skulle dra upp dörren och drog i nyckelbandet. Så lossnade det och alla nycklar låg fanimej överallt. Det var ju sådär. Så jag började muttra för mig själv att "nu ska jag väl missa vagnen och allt ska gå åt helvete hela dagen" Men nej, det blev ju bra. Kanske övervann jag den där dåliga omen-dagen genom att flina den rakt i sin fula nuna.

Hela dagen har gått, jag har till och med tränat och sexysvettats (jag tycker om när solskenet lyser in genom fönstren och speglas i svetten på mina axlar och armar. Är det konstigt?) och allt har gått som smort, ju. Men så kammade jag håret och den hopvikbara kammen som jag fick av my sweet aussieboy innan han försvann i fjärran (för nästan ett och ett halvt år sedan) gick i två miserabla delar och jag började nästan gråta. Men bara nästan. Jag gråter inte ofta, men när jag gör det brukar det vara över töntiga saker. Som i "Liftarens guide till galaxen" när förintelsen av nära och kära inte bekommer honom. Men tavernan på hörnet, den jävlar, förlusten av den kan få en att gråta.

Glad onsdag

Lika trött som tisdagen var, så har onsdagen varit pigg. Visst, jag var trött imorse, men jag låtsades att jag var jättepigg och glad när jag kom till jobbet. Och leendeterapi funkar visst. Just för att kommer man till jobbet med ett leende så ler alla andra och så blir det en uppåtgående spiral av gott humör. Vi fick beviset för det idag. En kund kom fram till disken bara för att säga till min chef att det är så roligt att komma till oss och fika just för att vi alltid är så glada och trevliga. Så ni ser, det finns bra kunder också och till stor del beror det på om man själv är glad eller inte.

Amerikanen ringde för ett par kvällar sedan. Han ringde från Nederländerna bara för att säga hej. Ojdå. Nu är det nog jag som behöver en ABFkurs i "hur man säger nej till snälla människor".
"Fy!"
"Nej!"
"Ner!"
"Gå hem"
Tror jag är nyckelorden.

Trött tisdag

Den värsta dagen på veckan är tisdag. På måndagar börjar man om lite grann. A fresh start, di kallart. Kroppen går av bara farten(chocken) och eftersom man har börjat om finns det inte mycket som ligger bakom att förstöra. Tisdag däremot. Det är som en baksmälla. Kroppen gnäller för att den fick jobba igår och den ville faktiskt vila lite mer. Dessutom är det jäääättelååångt kvar till helgen. Så säger min kropp till mig på tisdagar.

Jag är ledig idag, vilket skulle kunna leda till att jag då ligger i sängen ovanligt länge efter den där jobbiga måndagen. Men istället tog jag mig i kragen, ryckte mig själv i håret och tryckte upp hakan, tog datorn och slängde ner den i min väska och åkte iväg till biblioteket istället för att sitta vid msn/läsa bloggar i två timmar innan jag fick något gjort hemma, se att det finns en massa disk, göra det, försöka göra något, misslyckas... osv osv. Nu sitter jag här, och fan om jag inte ska bli klar idag med nästa nummer av Svärjö. Jävlarimig!

Odräglig kvinna

Jag har varit odräglig idag. eller. Jag vet inte om jag har varit det, men jag känner mig lätt odräglig ibland när jag inte tycker om mig själv eller hinner med mig själv riktigt. För när jag inte hinner med mig själv hinner jag inte med andra heller och har ungefär NOLL tålamod. Allt händer så fort hela tiden och jag vill ju att det ska hända saker, men nu är det lite utanför min kontroll. Men det är bara att
andas
planera
andas
ha roligt
andas
planera tiden
GÖRT!

Jag har räknat ut i mitt huvud att mr Dans har fuffens för sig. Bevis för detta har jag inte, men det är min ursäkt för att slippa alltihop. Jag orkar inte med fuffens. Jag vill ha okomplicerat Ofuffens och bara roligt.

(bilden har inte jag gjort, den har Sandra ritat. Förra våren när vi hade bitterfittahelgen. Det var precis ett år sen, faktiskt)

Engla är en ängel

Engla har hittats. Hon är en ängel nu, finns inte mer vandrandes på jorden. Men hon finns kvar i anden och i minnet av alla som hoppats att en tioårig flicka ska få leka med kompisar, bli kär, resa jorden runt och alla de saker som vi ibland tar för givet. Det finns så mycket man kan göra med sitt liv - så få begränsningar. Att en av begränsningarna ska vara en 42-årig man med en tillvriden hjärna är helt stört, snedpippat, sjukt.

If you're afraid to die, you better not be afraid to live.

Leva fort

På senaste tiden har det varit lite som en lavin det mesta och den här veckan har det ökat på riktigt. Igår levde jag otroligt fort, inte undra på att jag är trött idag.

Upp halv fem-jobbajobbajobba-räserfika med Marja-hem i 10 min-till gymmet och lyfta vikter-direkt till Hemköp och shoppa mat-vagnen till Bennie-Heroeskväll. Hemma halv tolv, i säng halv ett.

FORT!

På vagnen till Bennie satte det sig en tunn liten indier bredvid mig. På något sätt kändes det som att han höll ett öga på mig, för varje gång jag vred lite på huvudet mot dörren så satt han och smygstirrade på mig. Jag suckade djupt inombords och hoppades att han inte skulle försöka prata med mig. Det påminde mig om den gången jag bodde i London och var på isrinken med några vänner. Jag var trött, så jag satte mig på en bänk och en indier satte sig bredvid mig. Samma sak där, bara att han började prata med mig.

- So, Do you come here often?
- What?
- What I mean is, how long have you been skating?

och på stapplande engelska med indisk accent fortsatte det tills jag ströp allt hopp han hade om att vi skulle åka hand i hand med att säga att "Nej, nu är jag inte trött längre. Härrå!" Men igår slapp jag vara bödel, jag hoppade av vagnen och undkom med blotta förskräckelsen.

Are you trying to get me fat?

Jo, det var en kund som frågade det idag. Han ville ha en latte tror jag det var och jag merförsäljde som vanligt. Och han sa det ganska skämtsamt, men samtidigt var jag lite svag i huvudet så jag förstod inte helt hundra vad han sa. Jag chansade på att han sa just det och sa sedan:
- Noooo, I don't believe that's possible!

Av någon anledning tog han illa upp för han såg ut som att jag hade sagt något fult och snuskigt om hans mamma och han log inte längre. Jag tyckte det var lite obekvämt så jag skickade bort honom till kaffeutlämningen och där stod han och frågade Josefine om man kommer hem och stinker kaffe efter jobbet. Jag förstår fortfarande inte vad som gick fel där. Men å andra sidan var det många andra kunder idag som var kanoners. Rentav klockers.

Kaoset

Jo, dags att förklara mig. Jag ska dra det jävligt fort.

Fredags: Karatefylla på Tranquilo med Erika. Amerikanen ringde och ville absolut träffas. Vi bestämde dagen efter.
Lördags: Lite bakis men ändå ok. Försöker styra upp Storanshowen så gott det går. Får veta att en gammal klasskompis inte finns bland oss längre. Träff med Amerikanen. Går ut med vänner på Nefertiti. Dansar med okänd man sexy time. Äter kebab med vänner. Karatefylla ännu en gång.
Söndags: jobbade bakis. SMS från Amerikanen och mr Dans. Bestämmer mig för att ta det där jobbiga sen, med att svara. Övar inför Storan.
Måndags: Kliver upp kvart över fyra för att jobba. Bra dag, dansaerobicspass.
Tisdags: Jobbar morgon, jättebra dag. Skyhöga förväntningar inför Storanfesten på kvällen. Storanfesten HUR ROLIG SOM HELST! Fikade mitt i natten. Kommer på att vagnarna inte går så frekvent klockan tre en vardagsnatt. Får två husgäster med mig. Inget sexy time(så jobbar jag väl inte, eh?!), såklart. Bara sova, vill inte att festen skulle ta slut. Svårt att landa - åkte till Josefine och fikade och promenerade. Soft.

Och imorron ska jag upp kvart i sex. Ska det vara såhär fort fram tills i höst (oktober, typ?)? Jag vet inte om jag orkar, men jag kör på ändå för jag har samtidigt otroligt roligt! Jobbiga saker läggs i en litet skrymsle nånstans och kommer fram när jag sitter på golvet hemma; pysslar och gråter.

Mätta mannen möter Bara Sara

Sara på jobbet är så jävulskt rolig! Idag stod hon i kassan och jag stod bredvid för att ordna med displayen. En kund ville ha en espresso.

- En espresso tack!
- Javisst. Vill du ha något att äta till det?
- Nej, jag är så full med mat, jag åt nyss.
- Ja, du får i alla fall en liten chokladbit till espresson.
- Nej, tack, det vill jag inte ha.
- Men du kan ju ta med den hem.

Kunden blev något irriterad och utbrast: Men SLUTA nu!
Sara - vilken guldtjej!

Man ska klaga och gnälla. Det är bra.

Om man inte har något att göra så kan man alltid hitta på. Gnälla över obetydliga saker, kanske? Jag har haft två kvällar av karatefylla och igår var kanske lite för mycket för mitt lilla huvud, så jag orkar inte ta i det ens med tång. Jag lämnar den här istället:Och sen ska jag jobba och sen kanske allt har sjunkit in. Kaos, är vad det är.

Killer och jag i Gävle

När jag var i Gävle tog både jag och Maie en massa bilder. Bland annat den här på mig och Killer. Han klängde med i väskan och försökte hänga med att se allt runt omkring. Snart kommer fler bilder på BestFriendMonsterbloggen

Nu ska jag styra upp! Häj!

Karatefylla!

Igår var jag ute med Erika. Vi hade bestämt flera dagar i förväg att det var karatefylla som gällde på fredag kväll och det blev Tranquilo som blev vårt mål. Först drällhäll hemma hos Erika med en massa snask som ni bra gärna skulle vilja höra och sen var det vidare ut. En massa dans, en massa drinkar och lite mer dans och avslut på kvällen på Donken. Det var nog det som räddade mig, för jag mår oförskämt bra idag med tanke på vad jag drällde i mig igår.

På vagnen hem klev Erika av vid Järntorget och två unga tjejer satte sig framför mig. Av någon anledning började dom prata med mig och jag kommer inte ihåg så mycket av vad vi sa förutom att jag gissade rätt på deras ålder(18åriga kickor), att jag sa nåt om att plugga ska vara roligt, eftersom man ska jobba med det sen och när dom skulle kliva av gav jag dem visdomsorden: "Kom ihåg att ha roligt!"

Hemma igen

Så var de fyra dagarna över i ett huj. Det var mycket som skulle rymmas på de fyra dagarna och vi fick en hel del gjort, men ändå mycket som inte hanns med. 12.12 gick tåget tillbaka mot Göteborg och 12.05 ringde Karin på mitt gamla jobb och skällde på mig för att jag inte kommit förbi och sagt hej. Skäll skäll. Men hon är sniel, Karin, hon tycker nog om mig fortfarande ändå.

Som pyssel hade jag med mig stickning, det ska bli röda benvärmare, minsann. Frågan är bara när jag ska hinna göra klart dem, jag menar, jag gör bara sådant på långa buss- och tågresor och det gör jag ju så sällan. Slutsats: res mer!

Mitt i alltihop ringde dom från Nemi i panik och bad mig göra korrigeringar på Sockerchocken ännu en gång innan den går i tryck imorron bitti. Nu är det fixat, och jag hoppas verkligen det är sista gången *arrrrhhhghhghg!*

Tusen andra saker som också ska fixas - ännu en gång tvättar jag kläder efter tvättstugetider, förfasas över hur jävlig min kyl ser ut(tom) och hur dåligt jag egentligen tar hand om mig själv när det gäller mat, sömn, motion och arbete och allt det där andra. Jag behöver en hustomte. Killer är söt, men värdelös i det avseendet.

Skämsexpressen

Just nu befinner jag mig i Gävle och det är mycket som ska hinnas på väldigt kort tid. Igår åkte vi en sväng till Hofors - vi mötte upp min kompis Sanna som hade bil med sig så vi fick skjuts av henne(det här ledde också till att vi åkte med bilen full av heliumballonger) och det var bra, då fick vi ju lite mer tid med varandra.

Väl i Hofors fikade jag och Maie med Anna och hennes nya Alexander (6 månader gammal) Hon hälsade från Lumpa och Elin att dom var jättebesvikna över att jag inte hört av mig och sagt att jag var på väg. Så där fick jag skämmas :( Men det var i alla fall jätteroligt att träffa Anna och vi träffade Linda och Micke också, det är inte varje dag som. Allt skedde i expressfart i Hofors, och jag önskar att tiden räckte till till allt man ska göra - jag önskar att jag hade 10 miljoner i årsinkomst utan att lyfta ett finger så att jag kan åka runt och hälsa på och leka med vänner jag lyckats skaffa mig överallt. Jag får dåligt samvete, det ska gudarna veta.

Vi svängde förbi Blå Källan och Ahmed blev jätteglad att se oss, även där önskar jag att jag hade haft tid att ta mig en old fashion blåkällanpizza, men det fanns bara inte tid. Vi var i korridoren och hälsade på också, härjade runt och kollade hur det såg ut överallt och byggde upp Lovesnöbollskrigsscenarion mellan våra gamla lärare med Johan och Egil. Det var soft att träffa det nygamla gänget(de som går där nu är ju faktiskt flera år efter min tid på skolan) och chilla i Johans lägenhet. Chilla i expressfart, di kallart...