I can haz be a schmitten kitten?

Jag vet, det där var inte vettigt för fem öre. Men jag skulle verkligen vilja vara en katt just nu. Tänk att bara få säga Fuck You till allt, gå ett varv i bostaden, sträcka på mig skönt och hoppa upp i någons knä och kräva att bli klappad. Jag skulle vilja bli klappad och lugnad. Utanpå min hud kryper nerver som behöver lugnas ned och just nu kan jag inte tänka mig något bättre än en hand som förstrött men ändå ganska bestämt klappar på mig så att nerverna kryper in under huden igen och jag känner mig lite trygg. Ska det vara så jävla mycket begärt?!

8ans värdelösa linje

Nästan varje gång jag ska åka spårvagn råkar jag ut för 8an. Jag behöver aldrig åka med 8an, den går inte förbi centralstationen eller skolan och jag åker väldigt väldigt sällan mot korsvägen och Angered. Likförbannat är det oftast 8an som dyker upp när man har väntat och väntat på att den där sabla vagnen ska komma. Men när jag faktiskt kan tänka mig att använda den, typ på sommaren när man vill bort till Liseberg eller något annat fräsigt som finns där borta, eller på exempelvis en söndag morgon då man vill till Bokmässan. Finns den till hands då? NEJ! Tack som fan. Jag kan nog räkna gångerna jag åkt med 8an på min ena hand. Nu tycker jag att Västtrafik ska bestämma sig. Antingen så tar dom bort den hela året eller så kan den ju gå längre än bara några timmar mitt på dagen, eller hur?

Får jag chans på dig?

Människan är ett djur som gärna vill kategorisera saker, klassificera. Allt för att få ett grepp kring hur omgivningen funkar och få klarhet i saker. Jag är också sådan, men det finns tillfällen då jag inte vill sättas in i ett fack. På det senaste har jag hört:
- Är ni tillsammans?
- Va? Nej. Men jag ska inte ha nån annan. Måste vi kalla det tillsammans?
- Ja, om ni är det.
- Men jag har chans på honom. Räcker inte det?

Jo, det är sant. Jag, 24 år gammal, har frågat chans på en snubbe. Han sa ja. Jag tyckte det var mycket klarare, mycket bättre än att bestämma att "men du, är vi tillsammans nu? Va va va?" För det vill jag ju helst inte fråga. Men att ha chans på någon låter lite lättare. För om vi skulle vara tillsammans skulle ju jag vara en Flickvän. Och Flickvän vill jag inte vara. En Flickvän är gnällig, uppmärksamhetssökande, mysande, jobbig, bekväm, krävande och kvävande. Hur gulligt låter det? Inte alls. Så jag slipper helst.

Kom igen, du kan det här!

Bokmässeångesten slog till idag. Jag blev medtagen dit och fick komma in gratis. Gratis är gott, och det var roligt att vara där. Det var ganska lugnt ändå, det var bara branschmänniskor som var där i början så det var inte så fasligt trångt ändå. Jag hängde med Lisa runt i seriemontrarna och vi.. ja, mest hon pratade med folk. Men då får jag låtsas lite grann att jag hänger med i svängarna ändå. Jag fick ändå lite dåligkänslor - hallå! jag ska ju jobba med det här, helst. Inte göra kaffe. Så varför inte ta för sig? Nej, det ska ju vara jävligt svårt, va. Helt plötsligt är det otroligt svårt att slänga ur sig saker ur munnen och "säg va fan som helst, men stå inte bara där, KOM IGEN DÅ!" Men jag ska i alla fall dit på söndag och försöka försöka och försöka. Inte vara blyg nu, kom igen då.

Surfittan

En del saker gör mig sur. Bland annat:

• Att vänta
• Åka vagn
• Banaflugor
• Stress
• Dumma människor

Just nu väntar jag. Det är ok en stund, nu har jag fått veta att jag kommer att få vänta en stund, typ en timme. Alldeles nyss visste jag inte riktigt vad som var på gång, och det gjorde mig irriterad. Nu är det som sagt ok. Jag har sagt till mig själv att det är ok att vara sur för lite allt möjligt just nu, med ett ungefärligt pHvärde på 4. Det är ganska surt.

En stark syra med hög koncentration (egentligen aktivitet) har ett pH-värde på runt 0; en stark bas med hög koncentration (egentligen aktivitet) har pH ungefär 14. Dessa är dock inga absoluta gränser på hur stark en syra respektive en bas kan vara; det finns till exempel riktigt starka syror med negativa pH-värden. Utifrån definitionen av pH får man:
Vid pH 1 är vätejonaktiviteten {H+} = 1·10-1.
Vid pH 7 är vätejonaktiviteten {H+} = 1·10-7.
Vid pH 14 är vätejonaktiviteten {H+} = 1·10-14.
pH-värdet mäts vanligen genom en kombinationselektrod. Det kan också mätas med pH-indikatorer, kemiska föreningar som har olika färg vid olika pH. För att mäta ett ungefärligt pH-värde i olika vattendrag använder man allt mer sällan laboratoriska metoder, utan ser istället till den biologiska mångfalden och då på så kallade indikationsarter. Exempelvis kan nämnas mört, som inte lever i sura miljöer eller kräftdjur som behöver basiska ämnen för att stärka sina skal. (wikipedia)

Jag har fått en mugg

Det var ändå inte så stort ansvar jag tog. Samla in e-postadresser, se till att alla stämmer och svara på en eller annan fråga samt spela Allan på en redovisning. Det är inte svårt. Vissa kanske tycker det är jobbigt, men inte jag. Det är som helt ok och så vet jag att det blir ordentligt gjort, så det är lika bra. Helt värt en mugg. Den kommer jag använda, minsann!

Jag påmindes dock om min gymnasietid då våra mentorer/klassföreståndare varje termin skrev ut papper på hur mycket frånvaro man haft. Det skulle sedan skrivas på av föräldrarna hemma, antagligen för att de skulle kontrollera att man inte frilansade från skolan alldeles för mycket. Om man hade noll frånvaro på en termin var det sagt att man skulle få en belöning. På Karolinska skolan i Örebro hade dom samma sak och deras belöning var ett stipendium på en hel del pengar. Jag kunde inte kräva något sådant, även om det hade varit trevligt. Men hallå. En IKEA-apa? (värd 5 kronor ur en binge precis före kassan)

Tjock och ful och DUM!

Jag har gått runt i ett ständigt rus av ilska hela dagen. Det började igår med att jag tyckte att vissa saker var jobbiga och jävliga och jag var trött på idioter i världen och har lett till att jag idag tycker att de flesta i min omgivning är sämre sortens, allihop.

Det fick mig att minnas ett telefonsamtal som väckte mig mitt i natten för något år sedan. Det var Henrik som var satt på Kumla torg tillsammans med två kompisar fulla som kastruller allihop. Henrik är väldigt duktig på att prata, jag förstod inte allt men jag är inte den som lägger på i någons öra. Hans två kompisar var väldigt nyfikna på mig och en av dom försökte ta telefonen från Henrik för att prata med mig. Han stod ut en liten stund, men ville inte ge bort telefonen. När han till slut fick nog skrek han till sin kompis:

- Nej, du får inte prata med henne!
- Varför inte?
- För du är tjock och ful och DUM!

(sådär ser Kumlaanstalten ut. Jävligt ful är den)

Raggningstips vol3

Jag glömde det bästa och viktigaste från vårt samtal med den missförstådda norrköpingen! Trots att vi försökte bli av med honom på allehanda sätt pockade han ändå på uppmärksamhet genom att knacka på Marjas axel och komma med nya förslag och försök.
- Du! Om jag träffade dig på McDonalds nu skulle inte du få följa med mig hem, inte ens då!
- Ojdå.
Han var sur och sa inget mer, vände sig bort. Men snart knackade han på Marjas axel igen
- Fast kanske.

Samtidigt hade jag till vänster en annan kille som istället för Fast Forward som vår Norrköpingsbo spelade rollen av "Känslig kille" som höll med om allt jag sa och försökte få det att verka som att han faktiskt var intresserad. Det gick inte så bra för honom heller. Jag och Marja gick ut på dryg-uptrain från Vasaplatsen och ända ner till Brunnsparken via Avenyn. Skoningslöst hämnades vi på alla dumjävlar i världen.

Raggningstips vol2

Jag tillbringade kvällen tillsammans med vänner på ett av våra favoritställen. Det solkades dock av en ovälkommen gäst. Jag och Marja satt och pratade i godan ro tills en snubbe i 35-40årsåldern tyckte att det var helt ok att buffla sig in i vårt samtal. Först förstod jag inte riktigt vad han ville. Jag såg att han tittade på Marja och tyckte om vad han såg, men tänkte inte så mycket på det. Sedan började han prata med oss. Det dröjde inte länge förrän jag tröttnade och sa till honom:
- Du vet, om det här var ett telefonsamtal så hade jag lagt på ungefär nu.

Det var inte så poppis. Efter det följde en harang av

• Björnfitta
• Feministkärring/fitta
• Ni skulle aldrig våga gå hem till mig
• Jag skulle kunna underhålla er hela natten, men ni vågar inte
• Jag tycker om er, men ni är såna jävla fittor

... och här kommer höjdpunkten: allt var på NORRKÖPINGSKA. Nej, det fungerar fortfarande inte att försöka provocera fram ligg. Vad tror hans fulla hjärna? Att jag när han hävdar att jag aldrig skulle våga gå hem till honom att jag "minsann ska visa honom"? Jag tror inte det. Vi försökte på olika sätt få honom att lämna oss ifred, men det fungerade inte förrän jag tog upp ett anteckningsblock, antecknade allt han sa, asgarvade och såg till att han förstod vad som hände. Efter det lullade han bort till någon annan blondin och hade förmodligen inte lärt sig någonting av vad som just hade hänt.

Musik är bra för hälsan

Vad är det med mina lår? Jämt ska det helst pillas på låren av klåfingriga Vagnåkare. När jag var på väg hem satte sig en man bredvid mig. Det var mycket viktigt för honom att det var ok att jag satt där och visst, luften är fri, sitt vart du vill. Ingen fara på taket. När jag hade några stationer kvar tyckte han att jag såg trött ut och pillade på mitt lår för att se om jag var vaken och ha en ursäkt att prata med mig. Jo, jag är vaken, jag tänker inte somna. Jo, jag ska av vid musikvägen.
"Musik är bra för hälsan"
Ja, jo, visst. (Låt mig vara ifred, annars nitar jag dig.) När jag klev av aktade han lite på sig så att jag kunde kliva förbi och han sa att det var trevligt att se mig igen. Jag börjar fundera på om den där stugan i skogen inte ska få bli verklighet ändå.

Pajasen

Ibland har man ju då foten i munnen. Vi var ett gäng som satt och pratade om föregående uppsatser vi gjort. En hade gjort en C-uppsats och skulle precis börja på sin D-uppsats och de andra hade mest gjort B-uppsatser. Självklart hävde jag ur mig ganska högljutt:
- Är det bara jag som gjort pajasuppsatser? Min B-uppsats var en serietidning!!

Jag kände genast att föraktet för mig och mina insatser i skolan steg lika snabbt som insikten i vad jag just hade sagt. Jag är härmed förpassad till en akademisk skamvrå. Tack och tack.

Cirkusvagnen

Jag upphör aldrig att förvånas över Vagnens förträfflighet. I förmiddags när jag var på väg till skolan fann jag mig sittandes och undrade om det inte var någonting som spelade mig ett grymt spratt.

Ett par säten till vänster om mig satt tre fyllon(märk väl att klockan var halv tio på förmiddagen). Den ena som satt längst fram var så full så att han knappt kunde sitta ner och de andra två som satt bredvid varandra var ganska på lyset dom också. Den ena hade en rakapparat med sig och började helt plötsligt raka den andres ansikte. Jag trodde att det skulle gå käpprätt åt helvete och att blodet skulle spruta åt alla håll och kanter, så fulla som dom var. Det gick hur som helst ganska bra, men det kändes något surrealistiskt att sitta där(dessutom satt jag på ett säte som var inklämt i 90 graders vinkel mot alla andra säten så jag satt lite annorlunda än alla andra och därmed späddes min känsla av alienation på) och se dom på det där sättet, lite kaosartat.

I precis samma stund klev en man på vagnen och gick bakåt i vagnen så att jag hade honom till höger om mig. Han började gorma på någon som hade fötterna på sätet
"Ta ner fötterna! Var har du lärt dig att det är ok att ha fötterna på sätet?! Här kommer jag med mina rena byxor och ska sätta mig och så har du haft fötterna på sätet..." Han gav sig inte heller, han höll på hur länge som helst! Så jag satt där med cirkusfyllon till vänster och en vett och etikett-riddare till höger och undrade: Ser världen ut så här? Ska jag skratta eller gråta?

Manic Monday

Jag har haft en dålig dag, helt enkelt. Dåligt självförtroende i form av tankar som "nolla som aldrig slutför något på ett bra sätt", "lite sämre" och min favorit: "kverulant" har farit genom huvudet och det har gjort mig till en vresigare människa än vad jag brukar vara. Små små vattendroppar i huvudet som holkat ur, format om, irriterat och fått mig att tvivla på mig själv i varenda avseende. Lyckligtvis har jag träffat människor som visat mig att jag inte är dålig, att jag kanske inte ligger efter så mycket, att dygnet bara har 24 timmar och att vi kan lyfta tunga saker tillsammans.

Någonstans har det ändå varit lite fel. Min känsla för ironi har varit helt körd i botten och ironi - inkommande och utkommande har bara blivit platt fall som en pannkaka och sedan nedslängd i en mixer för att mixas på högsta effekt. Inte så lyckat, med andra ord. Förhoppningsvis kommer den tillbaka efter lite sömn.

På Vagnen hem satte sig en galning bredvid mig, som grädde på toppen. Tack och tack. Han mumlade för sig själv om "tjejer" Jag tror det var något om hur tjejer behandlar honom. Han satte sig först hos en annan tjej, men flyttade över till sätet bredvid mitt. Jag tog upp min telefon och skickade ett sms och ringde ett samtal. Jag såg till att dröja på samtalet tills han gått av, men när han skulle gå av skulle han absolut lägga sin labb-hand på mitt lår och jag utbrast "NEJ!" Vilket ledde till en ganska rolig reaktion hos Sara som jag pratade i telefon med. Jag fick som jag ville i alla fall, Vagnenmannen stapplade av Vagnen utan att ha fått lår och jag kunde förklara mig för stackars Sara som trodde att jag hade dissat hennes förslag.

Det blir sömn nu och imorgon ska det bli en bra dag.

Matteräkning som förolämpning

"jag läser din blogg. den är (9 x 10^10)^-1 av alla världens hemsidor. Jag läser den och jag har ingen jävla aning varför."

Ok. Nu räknar vi.
(9 x 10^10)^-1
(9 x 100) ^-1
(900)^-1
Vad blir det? Jo, det blir ju ett negativt tal. Närmare bestämt -900. Eller har jag fel? Jag saknar min grafräknare, den hade talat om för mig om jag hade rätt. Kalkylatorn på min data är helt enkelt inte tillräcklig för en gammal avdankad naturare som jag. Vad har jag fått då? Jo, en förolämpning. Jag har inte bestämt mig än om jag bryr mig eller inte. All publicitet är ju bra publicitet, di kallart. Eller så är det bara en felskrivning och det hela var genomgående positivt. Jag menar, min handledare Johan tittade på mina serier och sa: "Jag tycker det här är roligt. Jag kan inte förklara varför, men det får mig att skratta."

Nej nej, du är ju en i gänget! Som en kille!

Jag har faktiskt fått den kommentaren. Jag är så himla himla schysst och rolig så att man inte tänker på att jag är tjej, helt enkelt! Det är lite sorgligt på ett sätt. Tjejer ska vara gnälliga och krävande och inte vara speciellt fartiga, eh? Nej, jag jobbar inte så.

Igår åkte jag till Varberg för att gå på en fest på en bygdegård där jag kände exakt en (1) person.

- Jag hoppas du klarar dig själv en stund

OM jag klarar mig själv?! Def. Jag förstår inte hur jag lyckades klämma i mig så mycket alkohol men full fart blev det och jag fick många bästisar! Guide till fest:

- Hälsa på folk. Se gärna till att haka på en person som känner en person som du sedan hälsar på. Det växer sedan till en stor kedja av handskakningar och skålar och så är du genast en i gänget.

- Ha ett glas i handen. Underlättar skålarna med dom där du inte känner än.

- Fråga saker. Folk brukar tycka om att prata om sig själva, oavsett om dom erkänner det eller inte. Alla har något intressant att säga om något. Om det inte funkar, berätta en skröna, rolig historia eller något om en kompis.

- Dansa för sjutton, dansa!

- Le för i helvete; folk tycker om glada människor.

Jag väljer det äckliga, farliga djuret!

"Liten ljus boaconstrictor på ett år säljes.(Blandras boaconstrictor utan stamtavla/papper)

Komplett terrarie med grenar, värmelampa, lysrör mm.
Extra bark samt frysta möss medföljer.

Hon äter, bajsar och ömsar precis som ormar ska.

Hon är en bra nybörjar-orm.Lugn och lättskött - ej aggresiv. Glöm ej att hon blir stor - hennes mamma blev 2,5 meter!

OBS! Svara endast via e-mail"

OK. Såhär. Jag fick höra en av de äckligaste historierna jag någonsin hört igår:
En tjej ägde en orm. Ormen slutade äta och hon trodde det var något fel på den. Hon tog den till veterinären ett par gånger för att se om den var sjuk. När det hade pågått i ungefär tre månader vaknade hon en natt och bredvid henne i sängen låg ormen utsträckt bredvid henne, helt raklång (av någon jävla anledning hade hon ormen lös i lägenheten). Hon tyckte det var ganska konstigt så hon tog den till veterinären igen och berättade vad som hänt. Veterinären satte tungan i halsen och sa inget annat än att ormen genast skulle avlivas. Varför? Jo, ormen hade späkat sig i tre månader för att kunna få plats och smälta något riktigt stort. Typ en människa. Lilla söta ormen hade lagt sig i sängen och mätt sig själv i jämförelse med tjejen för att se om den skulle få plats i magen.

Någon som vill ha en helt oskyldig boaorm? Bara om man blir längre än tre meter, kanske...

Freudiansk felsening?

Jag hade varit hos Sara och satt på Vagnen på väg hem. Helt oväntat bromsar föraren in och slänger sig på tutan(men det är ju ingen tuta, det är ju bara ett ilsket ringande) upprepade gånger. Sakta satte den igång igen och folk hängde sig på fönstret för att se vad det var som orsakade tumultet. Det var såklart en förvirrad sate som vinglade omkring mitt i vägen.

Men?! Vänta nu... vad var det jag såg genom rutan egentligen? Hade han inga byxor på sig? Inga kalsonger heller? Eller såg jag fel? Jag vill tro att det jag trodde mig se var bekräftat för att andra människor på Vagnen började skratta, men jag vill också tro att det inte alls var sant för att jag vill tro att det inte finns så många galningar i staden Götelaborg.

Lidl. Lite sämre.

Jag tycker inte om Lidl. Jag hyser starkt agg mot Lidl. Men eftersom det ligger närmast min bostad så går jag ändå dit för att göra mina inköp. Något jag funderar på att helt sluta med, trots att det är billigt som stryk och ligger nära bostaden. Varje gång jag går dit dör en bit av min själ och jag grämer mig lite grann varje gång för det. Varför?

- Lidl är fult
- Lidl har äckliga varor som är snarlikt andra varor men lite billigare och lite sämre
- Vissa varor är alltid slut. Mest bananer(som jag mest vill köpa) och nu även mjölk. I alla fall den mjölk jag måste ha om jag inte vill spendera halva dagen omringad av gaser och springa på toaletten många fler gånger om dagen än vad jag redan gör.
- Personalen är självmordsbenägen. Jag vet det här, jag har jobbat där själv. Jobbet kväver en så att man börjar hata alla människor inklusive sig själv. Ögonen är liksom någon helt annanstans och glöm din dröm att dom hälsar på dig samtidigt som dom ser dig i ögonen.
- Människor som kommer hem till dig kommer tro att du varit i något annat land och hamstrat upp konstig mat som dom sedan inte vågar äta.

Det finns säkert fler skäl, men det här var topp fem. Ikväll när jag var där och dom igen inte hade min mjölk så störtade jag ut därifrån och gick en lite längre promenad till Hemköp för att köpa dyrare varor (men dom fanns!) och trängas med en massa folk och köa jättelänge. Kassörskan var minsann ingen Duracellkanin, men hon sa åtminstone Hej och såg mig i ögonen.

Käpphästen

På vagnen hem idag var det inte fjortisarna som invaderade luftrummet med konstiga teorier om träning
-Men jag ska träna MRL idag, sen imorron Core och spinning...
- Men hur ska du orka, du har ju aldrig tränat!
- Men jag måste ju vara fit tills nästa onsdag!

Nej, det var Tanten. Hon klev på och eftersom det var ganska mycket folk på vagnen så stod hon upp i gången. Någon erbjöd henne en plats.
- Nej, det är nyttigare att stå. Någon minut förflöt och så kläckte hon ur sig:
- Nej, låt ungdomarna sitta. Det är synd om dom.
Vad var grejen? Passiv aggressivitet? Omvänd psykologi? Det funkade inte värst bra, förutom att jag blev irriterad på henne. Men när sätet bredvid mig blev ledigt var hon minsann inte sen att slänga sig ner med en duns. När hon satt där och andra människor kom på vagnen var hon ändå först att häva ur sig högljutt så att alla ohängda ungdomar skulle höra:
- VILL NI SITTA?!
De såg på henne... nej, nej, förlåt; De såg ner på henne och sa glatt:
- Nej, det är lugnt!

Jag vet inte vad hon letade efter, det var nog helt enkelt bara en protest mot dagens ungdom som inte har den minsta hyfs men det var ingen som gav henne någon näring i sin protest så hon höll tyst efter det. Tack och lov!

Smitningsolyckan

Jag var ute och dansade i lördags. Då jag satt i baren och väntade på att beställa kom en av mina vänner fram och sa att det var en kille som minsann var intresserad av mig. Jag tittade ditåt och mycket riktigt såg jag i hans små hundögon vart han hellre ville stå. Så jag slog på dumcharmen och började sjunga med i låttexterna och locka lite. Han höll på att kissa ner sig och mina vänner höll på att garva ihjäl sig. Bakom honom stod hans vänner och garvade ihjäl sig också. Han smög sig närmare och mina vänner gick ut och sa på förbivägen
- Good work! Nu går vi och lämnar dig här!

Jag har ingen aning om vad killen sa, men jag kommer ihåg att jag tyckte att han var riktigt riktigt tråkig och klädd som en riktigt riktigt tråkig kille som försöker vara snyggt klädd. Hockeykille, tror jag. Jag sörplade i mig min soda&lime(eller om jag ens orkade avsluta den, jag minns inte) och sa att jag måste gå på toaletten. Jag siktade mot toaletten och vek sedan av mot garderoben, hämtade min väska och åkte hem. På uteserveringen såg jag mina vänner som fick för sig att jag gick över till andra jaktmarker i ett sänglandskap, men icke. No way! Jag åkte hem för att sova, jag skulle upp till jobbet tidigt nästa dag.

Den sjukaste sjukan

Fixajobbfixafixa. Juica! Juica, juica, hälla. En man och en kvinna kom in. Kvinnan var lång, säkert 1,90. Men det var inte det som fångade ögat. Det var hennes lår. Så tunna, så tunna. Säkert inte större än mina underarmar som inte är så stora dom heller. Övertäckta med tjocka, svarta strumpbyxor och knäskålarna stack ut som ett par stora inlinesskydd. Det var knappt greppbart hur de tunna benen klarade av att bära upp resten av kroppen("Stirra inte, stirra inte, häll bara upp juicen. Där sitter det barn, där finns det kunder, där häller jag lite på sidan. Stirra inte!") Resten av henne var övertäckt med en stor skinnjacka. Dom stod där en lång, lång stund och valde bland sortimentet. Ångestkarman välde ut åt alla håll och kanter - det verkade vara dagens viktigaste val; livsavgörande.

Jag har aldrig sett något så sjuk, men samtidigt blev jag hoppfull och förundrad över människans kraft. Kraft att tvinga sin kropp till nästan vad som helst - som en humla som egentligen inte kan flyga. Hoppfull för att kvinnan ändå tar steg i rätt riktning och förhoppningsvis blir frisk.