BITTER!

Jag blir nedslagen av bitterhat med jämna mellanrum. Just nu är jag jävligt bitter över att jag tamigfan aldrig kan vara nöjd över nånting. Inget duger, överallt och hos alla finns fel - kanske mest hos mig. Kanske är det för att jag är sjuk just nu och sitter och känner mig fullständigt oduglig och ensam(ingen vågar ju komma i närheten mer än vanligt!). Jag vet att det är jävligt gnälligt, men det är är fan min blogg och jag byggde den för att gnälla. Frågor på det?

Vård av sjukt barn

Ok, jag är helt galet sjuk. Svettas som en liten gris - kanske för att jag sover fullt påklädd + täcke+ sovsäck för att jag fryser så förbannat, men så får det vara. Igår hade jag en puls på 120 slag i minuten - jag hoppas och tror att det är mitt immunförsvar som jobbar på som attans för att bli frisk och inget annat.

Någon som vill ta hand om mig? Det kan gå under vab-dagar tror jag, om man svänger med orden lite. Arbetsuppgifter: byta svettiga lakan, se till att jag inte somnar och drunknar i badkaret, laga konstiga huskurer, gå ut med sopor och kanske städa lite medans jag sover. Jag är inte svår att passa upp på, gnäller inte mycket, sover mest (ungefär som en katt) och satsar på att bli frisk helst igår. Nån som känner sig manad?

Ledig dag = sjuk. Helvete. Igen.

Ja, det är ju inte första gången. Jag har en ledig dag, tänkte få mycket gjort och allt var hej och hå. Så vaknar jag 8.45 och jag drar in ett stort andetag. Fan. Halsen funkar inte, lungorna spränger. Igen. För mycket luft på en gång och en slemmig hackande hostning kommer upp.

(Man, you're always couching up shit! sa Colin en gång)

Varför varför varför? Jag är så jävulskt trött på den här skiten, att ledig ska betyda sjuk för det mesta. Jag kan nästan sätta pengar på att imorgon ska jag jobba 7-13 och jag kommer att vara frisk som en ärta. Nyss ringde jag vårdcentralen - inte för att jag vet vad dom ska göra(men jag hoppas att dom säger att jag har en latent inneboende i min hals som vi ska ha ihjäl) men vad gör man inte. Vårdcentralen ska ringa upp mig någon gång mellan kl 10 och kl 15. Tack för det, televerket.

Make me a star, baby!

Idag har vi haft personalmöte med jobbet. Det var mycket nya saker att ta upp, mest roliga! Det roligaste var att det ska vara en gigantisk firmafest i april för alla anställda i Göteborg. Det kommer bli middag, dans, fest och dessutom får alla enheter sina alldeles egna 5 minuter på scen! Nu ska det filas på saker att göra. Ska det bli en dans? Ska det bli ett teaterstycke? Ska det bli stå-uppkomik? Kanske en modevisning?! Gaaaahhh! Jag har fått i uppdrag att fundera på lämpligt tema och genomförande och jag kan bara säga: det kommer bli så jääääävla bra! Vänta bara ;)

Nya skodon!

Idag har de flesta fått löning, så även jag. Jag bestämde mig för att skämma bort mig själv med ett par nya skor! Det är inte ofta jag unnar mig saker, förutom mat och det är som grundläggande så det räknas inte lika mycket. Sagt och gjort. Det första paret skor jag la tassarna på blev det. Dom ser ut som på bild'n. Nu återstår bara vad jag kan ha dom till, dom som snörper åt kring fotlederna så man kan inte dölja fula strumpor t.ex. Fast i och för sig har jag inga Intesportstrumpor. Det är FULA strumpor. Dom halkar jämt ner så att man hasar fram likt Pingu med en stor tom boll vid tårna och så blir dom noppriga där dom inte blir utslitna under tryckytor på tre sekunder. Det var det om strumpor.

Jag borde försöka skaffa nya jeans, men det är ett stort projekt. Jag tar det en annan dag.

Ny blogg!

Jag och Maie gör monster sedan ett år tillbaka, som har blivit väldigt poppis :) Just nu är vi lite spretiga och har kanske inte samlat oss till hundra procent, mest pga att vi bor hundra ljusår ifrån varandra. Men just idag styrde jag upp monsterbloggen. Där blir det lite nyheter om vad vi håller på med och framför allt bilder på våra monster som finns tillgängliga för adoption. Go visit! www.bestfriendmonster.blogspot.com

Perfect

Igår ringde min pappa, helt oväntat. En uppdatering några gånger om året, det räcker väl?!

- Jobbar du kvar på samma ställe?
- Ja, och jag bor kvar på samma ställe också. I alla fall tills juni, då vet jag inte riktigt hur det blir. Jag hyr ju i andrahand. Men serierna går det bra med!
- Jasså, är du med i den där tidningen?
- Nemi, ja... Den finns på affär'n.
- Ja, det är bra att du jobbar, så att det blir mer av dig än bara cafétjej.

Nej, jag är inte gruppchef på ett stort företag, nej, jag har inte ens ett hus och pojkvän, nej, jag är inte lyckad, inte än. Ska bara jobba lite till, jag lovar! Jag fattar att han vill att det ska gå bra för mig. Men kan det inte vara ok att "bara" vara cafétjej? Är jag oduglig tills jag bevisat motsatsen? Precis som jag alltid varit. Jag är helt nöjd med att inte prata med honom så ofta...

Melodifestivalkväll med Marja

Igår lekte jag med Marja. Vi träffades och tog en promenad lite varstans i Göteborg och sen styrde vi upp "ätauppsakerfortochmycketkväll" med Melodifestival. Det var nice. Vi gjorde scones och fikade upp det, sen började Melodifestivalen och då åt vi popcorn :)

Här är min recension av Melodifestivalen:

BWO - Vi har Sveriges äldsta nu verksamma artist som fortfarande tror att han är lika ung som gruppens 20åriga lilla valp. Valpen är söt och kan sjunga och går självklart vidare till Globen.
Micke... Ja - Kanske inte en schlagerlåt. Det var nionde gången han skickade in ett bidrag till Melodifestivalen. Var det ett "ameh kejrå, låt han va me rå"?
Frida - Ok, hon gick vidare till Globen. Hoppas hon gör något åt de illasittande kläderna med färgskala från 90talet. Låten? Det är så myspace så det finns inte.
PayTV(nej, jag har bara glömt bort hennes namn) - Ok, det här var INTE Pay TV. Det här var Within Temptation. Eller Evanescense? Jag venne, men kanske inte schlager här heller? Allt funkar inte bara man har en vindmaskin
Patrik Isaksson och Bandet. En the Hives på svenska? Fast med mindre ös? Det enda som var likt var ju att kläderna var svartvita. Patrik Isaksson däremot är väldigt lik Anders Lundin. Fast kort.
Caracola - Powerpuffpinglorna!! Det är karaokecharterbrudar som inte har några byxor och sjunger en trallig låt. Det klart det måste premieras: Andra chansen!
Ainbusk - Jaha, här har vi en till karaokecharterlåt. Men den här gången åker vi inte till Grekland, nu är det på Finlandsbåten. Och alla har barbierosa klänningar på sig. Det blir inte ens en andra chans här inte.
Eskobar - Mer indiepop, mindre schlager. Det hör hemma på en popskiva hemma hos en popunge med eskobaraffischer på väggarna, dom kommer älska det här.

Efteråt hade vi vår egen Singstarfestival. Jag tycker inte om SingStar, för det gör mig pinsamt medveten om att jag är asdålig på att sjunga. Bryr jag mig? Nej, jag kommer fortfarande att sjunga karaoke när jag går ut och tro att jag fanimej är BÄST!

Bilden är från igår, våra scones är uppätna och jag bad om att få nörda med frågesportsprogram innan melodifestivalen började.

Åfan

...är rätta ordet. Jag sov till halv tolv idag. HALV TOLV! Det är inte ok, och det är ganska ovanligt. Jag somnade i och för sig ekring halv tre på natten men ändå.

För en timme sen började Maie's fika med folk från Galleri Nödutgång i Gävle. Vi kommer förmodligen att ha en utställning där i vår med våra monster På senaste har jag tvekat lite grann kring monstrens vara eller icke vara, men får vi ställa ut så blir det ju KING! Då blir jag pepp igen.

Biblioteket är skiten

Jag syr egna kläder(men skriver inte egna låtar). Min mamma är en sytant - jo, hon kallas så lite då och då och det är väl därifrån jag fått det. Om jag inte hittar några kläder jag vill ha så får jag väl sy det själv då. Eller så tycker jag helt enkelt att 500 kr för ett klädesplagg kan vara lite saftigt ibland och då fixar jag själv, som. Lite väl ofta har jag snickrat ihop egna mönster somen blandning av andra, trots att det finns nya mönster att tillgå. Så kom jag på för ett par veckor sedan att man kan ju låna hem även såna tidningar från biblioteket. Det är ju hur bra som helst, speciellt eftersom jag ofta bara vill ha typ ett mönster från varje tidning och så vill jag helst inte ha massa nytt skräp liggandes hemma hos mig(läs tidningar). Klockers, rentav kanoners!

Idag ska jag pilla med ett linne och en klänning och det ska bli SKITSNYGGT!

Bara så du vet - din bror bloggar också

Bloggtoppen.se tipsar mig om vilka bloggar
man borde läsa om man gillar min blogg. Och vem dyker upp om inte

MIN BROLLA!

Sen att han inte har bloggat något på ungefär hundra år, det kanske inte hör hit, jag vet inte.

Idag har jag låtsats jättemycket. Var grinig när jag kom till jobbet, men det kan man ju inte visa när man är där, eller hur. Det hade varit oproffsigt. Men jag måste nog erkänna att jag har nog gjort bättre insatser ifråga kundservice...

Tele2säljaren som har försökt sälja samma skräp till mig ungefär 5 gånger gjorde ett till försök idag. Jag undrar om det har blivit till en personlig grej för honom nu. Det är ju inte mitt fel att jag måste gå förbi varje dag eftersom jag jobbar runt knuten. Han är säkert kär i mig.

Grått grått grått

Det var tydligen månförmörkelse inatt. Jag kunde ha sett den. Om det inte är totalt jävla grå himmel i Göteborg! Och varför får man alltid höra om dessa naturfenomen i efterhand? Jag visste om det, eftersom en vän i London berättade det för mig igår kväll. Annars hade jag inte hört om det, förutom på radion imorse. Vad är det för poäng med att få reda på såna saker i efterhand? "Jaha, spännande, då, då ska jag minsann vrida tillbaka klockan så jag kan se den. Eller kanske låtsas att jag sett den, eftersom ni sagt att den inträffat. Tack så in i helvete."

Igår satt jag och pillade i Photoshop. Jag vet att jag inte är något stjärna, men jag leker mest. Man ska inte vara seriös.

Minnet

Igår blev jag fascinerad av människans minne. Jag tror att jag minns mer än de flesta och det är både bra och dåligt. Varför det är bra behöver jag kanske inte kommentera men de flesta blir förvånade när jag säger att det kan vara en svaghet också. Jag tror ju ofta att folk ska minnas saker lika självklart som för mig och blir ständigt förvånad (och ibland ledsen om det är något som är viktigt för mig) när folk inte kommer ihåg saker.

Jag säger inte att jag kommer ihåg allt, till exempel har jag ingen som helst aning om vart nyckeln till uteserveringen på jobbet tagit vägen. Jag hade bort den.

Men. Varför kommer jag ihåg hela konversationer som är mer än ett år gamla ochvarför kommer jag ihåg telefonnumret till killen jag var lite kär i när jag gick i högstadiet och varför i HERRANS NAMN kommer jag ihåg födelsedagen av killen som min kompis var kär i i högstadiet?! 26/9, om ni måste veta.

Minnescentrat i hjärnan växer tydligen ju mer man minns. Undrar om det då tränger undan andra delar av hjärnan och gör dem mindre? I så fall är jag nog körd.

Maktutövning

Idag tappade jag nästan mitt tålamod. När man handlar hos oss får man rabatt om man har mecenat eller csn-kortet. Tjej hade studentkortet som hon langade fram tillsammans med en tia som en scones kostar. Så jag antog att tjej inte hade något mecenat eller csnkort så jag slog inte in någon rabatt samtidigt som jag sa att det var så. Kanske något förhastat, men men. Köpet var redan klart när hon fick fram sitt mecenatkort. Eftersom det handlar om en rabatt på 2 ynka kronor och köpet redan var klart så tänkte jag att det kanske inte gör så mycket.

Jag fick ta tillbaka köpet.
Så att hon skulle

spara
2
kronor.

Ok, jag fattar, studenter vill spara pengar, men hallå?! Det irriterade mig att jag skulle behöva lägga extra tid på att ta tillbaka köpet och sen göra ett nytt bara för att hon sa det. Jävla serviceyrke.

Tråktråkibåktråk

Jag har... tråååååååkigt! Inte det att jag inte har något att göra - vilket skämt! Har jämt fullt upp, men även det kan vara trist serru. Jag vill slippa roa mig själv, kan ingen bara storma in i min lägenhet och göra livet roligt. Slå volter och dra dåliga skämt och ROA MIG. Som en hovnarr och jag får vara drottning. Eller åtminstone den bortskämda prinsessan. Istället sitter jag på msn och lyssnar på Bamsesaga samt dricker te. Det är väl inte så illa pinkat, men... men... ameh åååhhhhh!

Att se på Björn från Melodifestivalen(som jag inte sett förut eftersom jag inte har nån TV) tog ju bara några minuter. Sen blev livet tråkigt igen.

Idag har det varit soligt och glatt, jag har lekt med Marja. Vi har ritat tillsammans och fikat med Maie och Bennie och sen fikat igen med Erik. Så det har som varit en bra dag, aboslut.

SUCK!

Citat igen

Har bara ett:

Inget jävla larv!

Det är den svenska motsvarigheten till engelskans "Cut the crap"

Den 6/3 kommer Björn Gustafsson till Ruby's i Göteborg. Jag har biljetten! Jess!
Jag har skitont i mitt ena ringfinger eftersom jag råkade skära i det lite grann på jobbet. Idag såg jag att jag skurit genom nästan halva nageln tillsammans med fingret. Dumma.

Kommer du ihåg vad du beställt?

Det hände igen, och det är lika klockrent varje gång!

- En chai latte att ta med!
- Är det min? sa en äldre man som stått där i någon minut och såg allt jag gjorde.
- Hade du beställt en chai latte?
- Nej.
- Då är det ju inte din, eller hur? Jag tror att du har beställt en latte, här får du den. Varsågod.

Är det så att folk inte egentligen bryr sig om vad dom har beställt och är villiga att ta vad som helst eller lyssnar dom bara inte på vad jag säger?

Som en bakfylla

Jag har sovit typ sjukt länge inatt. Gick och la mig vid två ungefär och sov sedan till hör och häpna: KVART ÖVER ELVA Dom som känner mig vet att det är konstigt. Vaknade och kände mig lite lätt bakfull, trots att jag inte söp till igår. Jag tror det är en mer övergripande bakfylla. Alla vännerna var här och vi festade i jättemånga dagar, samtidigt som jag jobbade och sen var det personalfest och allt sånt och det var som dags att sova. Bakfyllan består i att det är sådär tomt nu, när det är över(för den här gången). Hur gör man? Det känns lite grann som att åskan slagit ned i ett eluttag. FRÄS! och så funkar det inte så bra.

Men jag såg Universal Poplab igår, det var nice :)

Laserdomeäventyret

Så var det fredag eftermiddag, dags att spela Laserdome med alla på jobbet. Jag var pepp, jag hade mina tuffa lackbyxor, jag hade en vit tröja så jag skulle synas riktigt bra i mörkret(idiotbrud) och vi hade v.i.p.rummet efteråt. 60 minuters spel i två omgångar och det var riktigt roligt!

Förutom.

Jävla skitungar! Ett gäng knattar på 7 bast ungefär, ungefär i knähöjd sprang omkring och lekte krig. Dom var som utsvultna hyenor som gick mot en i grupp så att man inte kunde undkomma även om man fick en så var man körd ändå och sedan var dom så fula att dom följde efter också. Är det verkligen så man jobbar eller? Jag ville vrida nacken av dom, men det hade inte varit så snällt.

Hur som helst hade vi faktiskt v.i.p-rummet efteråt och jag kom inte sist i rankingen i spelet så det var som ok.

Dagis

Maie och jag fikade igår och vi funderade lite över varför barn bör gå på dagis när dom är små. Varken jag eller Maie har gått på dagis, istället var vi hemma med våra mammor. Jag hade dagmamma ett tag, men sedan fick jag följa med min mamma på sykurs eller vara hemma med henne medan hon jobbade. Jag tror att jag missat att lära mig vissa sociala saker och beteendemönster på grund av det. Saker som att läsa folks tankar och att dela med mig av både saker och känslogrejer. Som sagt förut blir jag lite galen när folk inte är helt raka och uppriktiga. Oklara, helt enkelt.

Det är inte så att jag kan gå tillbaka och tvinga mamma att skicka mig till dagis. Jag får bara lära mig såna här saker lite senare, helt enkelt. Hav tålamod.

Citaten

Jag samlar på citat. Maie säger att det mesta hon säger är baserat på citat, och varför inte? Det ger upphov till interna skämt och så kan man dela med sig av nya. De här har uppkommit hittills i år:

* Du vill ligga med mig. Du är sugen!
(Till skillnad från förra årets:
- Du vill ligga med mig.
- Ja, men du vill ju inte!)
* Har man inga tänder så kan man inte tugga!
Den har mer med människor som gör saker halvdant snarare än pensionärer.

Vi har även slagordet ÖKA, som jag ska ägna mig åt just nu, tänkte jag.
1. Ergonomiguide
2. Fixa skit
3. Åka till jobbet
4. Jobba
5. Laserdome!

Det ni.

Catwoman!

Idag såg jag äkta kärlek mellan en kvinna och hennes katt!

Jag gick upp längs avenyn(märk väl, det var soligt och fint) och mot mig kommer en kvinna. Man ser på hennes kläder att hon är lite tossig - håret ovårdat, lite gamla kläder samt ett par luddiga skitstora vantar som hon kramar om handtaget på en barnvagn. Inte en ny fräsch barnvagn utan en sjukt retro barnvagn lite som den på bilden, fast utan något att fälla upp och dessutom rutig. Det ni! Jag tyckte det var lite konstigt att någon som hon skulle gå runt med ett barn så jag kunde inte låta bli att titta ner i vagnen. Där låg en fullvuxen katt! Man kunde se att den var väldigt nöjd i alla fall... Jag kunde inte hålla mig för skratt, dock. Det brast för mig och jag skrattade hela vägen till biblioteket.

Hur kommer det sig att det finns så mycket galningar här?

Galning nummer sjuttioelva

Japp, tokvagnen igen. Den här gången en förvirrad sådan. Han sa ingenting alls, bara tittade ut genom fönstret. Inte sådär utblickande som de flesta gör - utan han satt vänd rätt mot glaset, väldigt nära så hans andedräkt bildade imma på glaset och hans vilt uppspärrade ögon tittade inte ut på staden utanför. De stirrade blint in i ögonen som reflekterades i fönstret som om han försökte stirra ner någon som stirrade tillbaka eller kanske försökte han hitta svar till något i dem. Ibland såg han sig omkring i vagnen och tamigfan fick vi inte ögonkontakt. Det gjorde mig lätt skräckslagen (jag tror alltid att dom ska haka upp sig på något och kanske få ett raseriutbrott/börja prata med mig/följa efter mig) och därefter vågade jag inte titta på honom.

Vita dagar

Igår var slutet på en innerstadsfestival som vi kallar Serieveckan i Göteborg. Det handlade mycket om serier, men mer om vänner, gemenskap och öl. Jag drack alkohol sex dagar i rad; det är inte ok. Man gör inte så mot sin kropp, men gjort är gjort (och jag har faktiskt haft otroligt roligt - även om jag hade kunnat ha roligt utan alkohol också - missförstå mig rätt nu!) Sedan kom jag på att det är dags för personalfest på fredag där de flesta tänkte sänka ner sig i vin och uppta det genom osmos det dom inte kan inta oralt. Spillran till människa jag var - bakis och eländig släpade jag mig fram till min chef och utbrast:

- Jag orkar inte längre! Jag ska inte Ha mer Alkohol!

Jag kan låtsas vara full om det gör folk gladare, men i den här lilla kroppen ska inte finnas mer än Laserdomeglädje och barncider på fredag.

chubby moments och konspirationsteorier

Så. Jag har alltså druckit öl... fem dagar i rad och det kommer en fest ikväll också. Det är nog ett personligt rekord(huruvida det är ett bra rekord det håller jag tyst om). Jag har också ätit en sjuhelsikes massa mat på restauranger + tacomiddag hemma hos mig. Det här leder till att jag nu känner mig något chubby (stabbig, småtjock, lönnfet) och de närmaste veckorna kommer jag troligtvis att behöva påminna mig själv om att Té är inte mat! Lyckligtvis är jag utrustad med
1. Gymkort
2. Hög metabolism
3. Hunger

Nu till dagens konspirationsteori. Sedan i höstas har min vän Elin varit i kanonfejd med en snubbe vid namn Tobias Struck. Jag har träffat den här mannen och håller med om att han nog inte har alla fåren i fållan. Jag menar inte att han är korkad - bara komplett galen på sitt eget ocharmiga sätt. Han presenterade sig själv som bloggare och det fick oss nyfikna. Han är full av konstiga idéer som han presenterar på sin hemsida och sin blogg och kockorna har flugit vilt mellan Elin och Tobias sedan deras vägar korsades. Nu har det hänt en liten intressant grej på Strucks blogg. Det hävdas att alla dessa åsikter har varit en stor fet lögn och bara ett experiment i att jävlas med folk. Det jag undrar är - är detta en ren och skär lögn(för jag har ju träffat den här människan) - läs undanflykt - eller är det verkligen så? Då har de ju hoppat högt av glädje varenda gång Elin har andats namnet Struck och dessutom måste Struck ha spelat sin roll riktigt riktigt bra.
Elins blogg med kommentarer av Struck
Strucks blogg
Jag säger som Skalman. Jag tror bara vad jag vet.

Öl-härdsmäta, chubby moments och mänskliga husdjur

Just nu pågår Serieveckan i Göteborg. Sedan i torsdags har Lisa och Björn bott hos mig, trots min skräck för att visa upp mitt hem för andra människor än mig. I vanliga fall ser jag smutsen och disken, men den blir extra påtaglig när jag vet att andra kan se den. USCH! Trots det vet jag att dom inte tycker illa om mig och det har en avslappnande effekt på mig. Jag har sovit bättre än på länge. Kanske beror det på att när jag inte är ensam har jag inte tid att vara ensam med bara mina egna tankar som invaderar mitt huvud. Ingen tystnad som föder dem, liksom. Jag tror att jag ska adoptera Lisa och Björn och göra dom till mina husdjur.

Dessutom har jag drällt i mig öl som en annan dåre under tiden dom är här. Gott med öl och god mat, alla gånger! Synd bara att man efter ett par dar ska få lite dåligt samvete över att kroppen vill kanske inte bli fullproppad med godis, öl och fett. Jag har överseende med det, eftersom jag vet att det inte är en livsstil, det är en tillfällig belöning.

Om jag hade ett killer machine gun...

... så skulle ganska många blivit kyssta av det idag. Jag klarar av rätt mycket(på kort tid också), gör ett bra jobb, men det finns inget som kan få mig att tappa kontrollen och bli sjukt stressad (både psykiskt och fysiskt) så mycket som när någon är oklar, ger dubbla budskap eller - gud förbjude - ber mig att göra massor av saker samtidigt. Hur hårt jag än har försökt så kan jag inte dela mig som en amöba eller klona mig själv. Jag hoppas att vetenskapen går så långt att jag klarar av det, men än så länge får folk helt enkelt leva med att jag bara klarar av en sak i taget.

Nu ska jag gå och låtsas vara sjukt pigg och utvilad, hänga upp tavlor, gå på vernissage, mingla, vara social och låta bli att kollapsa. Hej så länge.

Hu - hu - huuuuur ska jag kunna veta det?!

Jag åt lunch med min kompis Petter idag. Vi gick till Flygarns och åt lite mat. (Tips: beställ inte tacotallriken, helt ovärt pengarna. Beställ pasta bolognese hellre) och sen gick vi på stan tills hans mamma skulle ringa och styra upp ett bilbyte. När vi hade hittat svettbanden a la 2002 Petter ville ha och letat över halva innerstan efter (haha!) hade vi lite tid kvar över till en eftermatenfika.

Vi gick till Brogyllen där semlorna låg i långa rader och bara väntade på oss. Semlan är inte så himla god som när man var liten, men jag ville ändå ha en. Tradition, liksom. Så vi stod i kassan och Petter beställde en latten. Tjejen i kassan tog betalt, försvann och kom tillbaka med en take-awaymugg med latte.

- Kan jag inte få den i ett glas? frågade Petter förvånat.
- Ska ni sitta här? frågade tjejen i kassan ungefär lika förvånat.
- Ja? säger vi och tittar lite förvånat på henne. Får man inte sitta där eller? Jag inflikade ett litet:
- Ja, du frågade faktiskt aldrig.
- Jaha, men det här är take-away kassan. Annars ska man gå till den andra kassan därborta, sa hon och pekade.
- Hur skulle vi kunna veta det? sa jag neutralt samtidigt som jag letade efter några tecken som sa att det var en takeawaykassa, men inga ledtrådar fann jag någonstans.
En annan tjej ur personalen som stod snett bakom tjejen som servade oss tittade på oss och började röra på läpparna. Det tog ganska lång tid och jag såg att läpparna rörde sig, men jag varken hörde eller förstod vad hon sa.

Händer inte det här ofta, frågar jag mig?! Hur svårt kan det vara att ha en kassa och sedan fråga kunden om dom vill ta med sig eller sitta där? Jag vet att det funkar, jag praktiserar detta varenda dag. Det kallas verbal kommunikation och den är ganska effektiv om man lägger upp den på rätt sätt. Det var det om det. Semlan var som en semla brukar vara(alltså inte som mammas) och nu är jag fisnödig på grund av all grädde jag klämde i mig. Heja!

En liten tupplur

Idag jobbade jag från klockan 5. Helt sjukt tidigt, och jag klev upp 03.45. Det är inte normalt. Lägg till det att jag gick och la mig ungefär 22.30, kunde inte sova trots att jag gjorde diverse saker som att räkna saker, lyssna på musik, lyssna på saga, läsa i sängen, gå en extra gång på toa, för att till sist ge upp och sätta mig vid dumdatan ändå till 02.00 ungefär.

Hänger ni med? Det här gav mig alltså mindre än två timmars sömn. Är det ok? Nej.

Jag kom till jobbet, jag körde mitt race, jag fick min latte med vanilj för att få mig att fortsätta jobba och le samtidigt och jag gjorde ett jävligt bra jobb trots allt. När jag kom hem vid tretiden tog det inte lång tid innan jag hade däckat på sängen och det blev en liten tupplur på en sisådär fyra timmar. Det ska bli mycket intressant att se om jag kan sova inatt, sen.

Bananer gör att man blir pigg på dagen och trött på kvällen, visste ni det? Jag har bunkrat upp med bananer nu, minsann! Det här hittade jag om bananer

"Ät bananer när du är deprimerad eller sömnlös

Ät massor av bananer om du är deprimerad. Som extra bonus går du ner i vikt. Bananer har ett högt innehåll av snabbt upptagliga kolhydrater och samtidigt ett lågt innehåll av protein. Den kombinationen gör, att bananer är effektiva att öka hjärnans innehåll av signalsubstansen serotonin....
Läs resten av artikeln här

Kissapåsig-reflexen

Idag fick jag tag i ett ex av nöjesguiden. Jag höll på att gå förbi högen med tidningar när något bekant skymtade i ögonvrån. På framsidan av tidningen: en bild av Björn Gustafsson och i vanliga fall läser jag inte Nöjesguiden, men hallå, Björn Gustafsson! Han är så rolig! Nu vill jag ännu mer ha honom i födelsedagspresent.

Läs hela intervjun med Björn här
Det som inte finns med, dock, är Henrik Schyfferts kommentar om Björns storhet. Läs här istället:

"Första gången jag träffade Björn var på någon konstig Unicefkväll på standupklubben Punchline på Söder för något år sedan. EFTI var där och filmade grejer för Världens humorkväll. Björn Gustafsson räddade hela showen genom att prata skit om sin hungriga afrikanska fadderunge i tio minuter. Det var en konstant attack av "Han ringer och jag svarar Björn-mitt-i-maten"-skämt. Hela Unicefs ledning satt längst fram och bara gapade och Björn var så politiskt inkorrekt att klockorna stannade. Jag minns att jag skrattade så att det kom kaffe ur näsan på mig."

När jag kom hem gick jag ut igen till affären för att införskaffa lunch/middag. Jag gick dit och fejkade mig igenom hela köpet utan inköpslista och utan att tveka alltför många gånger. (improvisera och fejka är väl faktiskt samma sak, egentligen?!) Det här blev det:

Yvettes tonfisk/potatisgratäng

Ta en ugnsform och häv i två burkar tonfisk i vatten(kom ihåg att öppna burkarna också)
Skala lite potatis, hacka upp med storkniven och lägg över fisken.
Hacka upp en purjolök och ös över potatisen
Skär upp två tomater att lägga fint över alltihop.
Kom på att du glömt att krydda nåt, lyft lite på saker här och där och krydda med det första du hittar i kryddhyllan(i det här fallet vitlökskrydda, svartpeppar och lite senare ingefära. Jag gillar ingefära)
Smula över lite fetaost eller mozarella.

Stäng in den i ugnen ett tag tills du är för hungrig för att bry dig om ifall potatisen är lite hård fortfarande. Al dente är bra för dig. Servera med paprika. Ät och håll käft.

Det var inte äckligt!

David no2

David kom in på jobbet idag. Han pratade lite med mig, sen ställde han sig och pratade med Jennifer lite grann. Han sa samma sak till henne som han säger till mig:

- Jag tycker du är snäll.
- Tack! sa Jennifer.
- Hon är också snäll, sa David och nickade med huvudet mot mig. Jag sa inget.
- Men ibland är hon jävlig! fortsatte han genast.

Jag kunde inte göra annat än att gapskratta! Det är bara David som säger såna saker och kommer undan med det.

Bitter, uttråkad och skitsur

Inuti mig bor en liten figur som heter Ilska. Jag har ingen aning om vart den kommer ifrån, ärligt talat. (Åååhhh, nudanåh, fick jag inte lika fina leksaker som de andra små barnen i lekskolan? Nej, det fick jag inte, men va fan har det med saken att göra?) Jag kanske bara är född sån? Men på senaste(typ 10 minuterna) har jag tänkt på att det kanske är för att jag är uttråkad som jag är en sån jävla bitterfitta? Jaha. Vad kommer då att göra mig nöjd? *korsar benen, tar fram skrivblocket och försöker se förstående ut*
Pengar?
Kanske det löser lite grann. Jag skulle köpa mig en fin lägenhet som bara är min, min och min.
Sex?
Förvånansvärt många ser det som lösningen på många problem. Det gör inte jag, så jag vägrar gå med på att det skulle lösa någonting egentligen, förutom att det är rätt skoj och så.
Nytt jobb?
Nej, jag tror inte det. Jag är ändå rätt nöjd med mitt jobb, trots att det gör att jag inte sover som folk. Dessutom tar det för mycket på krafterna att börja på ett nytt jobb. Orka.
Semester?
En liten flykt från verkligheten och sen kommer man tillbaka till samma skit? Mjah. Som Rebecka VinterbarnÄlg sa: Är man ledsen så kan man vara ledsen i Japan också. Jag tror det gäller bitterheten också.

Ge mig förslag på vad som skulle göra mig lite mindre bitter, uttråkad och skitsur. Vem vet, jag kanske testar, rentav?!

Inte bara passagerarna på vagnen är rövhål

Igår kväll på väg hem från jobbet ringde jag en kompis. Jag stod på vagnen och hipp hipp bestämde vi att jag skulle hem till honom på förfest. Jag var på fel vagn att åka till honom, men jag såg rätt vagn precis framför oss och det skulle ju vara dumt om jag fick se den vagnen åka iväg från mig och vänta på en ny. Perfekt, Järntorget ligger framför oss, jag hoppar av vagnen jag är på och springer över till rätt vagn. Det går utmärkt, tills jag trycker på knappen för att öppna dörren. Men va fan?! Det går inte! Trycker igen. Ingenting händer. Går framåt och försöker vinka lite till föraren att han kan öppna dörren, sniella? Jag var för honom totalt osynlig(för sånt har jag inte alls fått tillräckligt av under mitt liv - so bring it on!). Passagerarna på vagnen reagerar däremot och säger till föraren att jag vill på. Funkar det? Nej, han skäller istället ut passagerarna till synes och åker vidare. Och hur lång tid tog det här? Jag skulle tippa på minst/kring en minut. Åtminstone gott om tid för mig att komma på vagnen.

Vad gjorde jag istället då? Väntade på nästa vagn på ett smällkallt och blött Järntorg? Inte en chans. Funderade på att åka hem istället, men då var jag ju tvungen att vänta lika länge i alla fall på en ny vagn för min hade ju åkt vidare, som. Det slutade med att jag tog en annan vagn som gick nästan åt rätt håll och jag fick gå halva vägen. Tack, Västtrafik, tack.

David

Jag har en favoritkund på jobbet. Han köper nästan aldrig något, utan står och pratar med oss som jobbar(men när han fikar så brukar han ställa in disken efter sig. Sniel!) Jag hade inte sett honom på några veckor och jag måste säga att jag saknade honom lite grann. Så kom han in för några dagar sedan och ställde sig vid disken och pratade med mig under tiden som jag städade för stängning. Jag undrade var han hade varit.

- Jag har varit på sjukhuset, sa han.
- Jaha?! Varför då?
- Jag fick ett anfall.
- Vaddå för anfall?
- Ett... ett... ett sånt hära... ett anfall!
- Men det är skönt att se att du mår bra nu i alla fall!
- Vet du, när jag var på sjukhuset så tänkte jag på dig så att det skulle bli bättre.
- Gjorde du? sa jag och log.
- Det hjälpte inte.

Välkommen tillbaka, David!